Skelört
| Skelört | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Ranunkelordningen Ranunculales |
| Familj | Vallmoväxter Papaveraceae |
| Släkte | Skelörtsläktet Chelidonium |
| Art | Skelört C. majus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Chelidonium majus | |
| Auktor | Linné |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde i grönt, ljusblå markerade populationer ingår i andra arter av samma släkte | |
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Skelört (Chelidonium majus) är en flerårig växt och en art i skelörtsläktet inom familjen vallmoväxter.
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Skelörten blir mellan 25 och 85 cm hög och blommar från maj till augusti, med gula blommor, sittande i flocklika ställningar. Stjälken är upprätt och ihålig, nertill med utstående hår. Mjölksaften är orange och giftig.[1] Bladen är 2- till 3-pariga med en ren grön kal ovansida, medan undersidan är blågrön och glest hårig. Fröna är 1,4 mm stora, äggrunda och sprids av myror.
Den är ganska vanlig och trivs i näringsrik mark. Den kan påträffas på exempelvis gårdar, byar, stenmurar, lövskogshällar, kyrkogårdar och myrstackar. Dess utbredning i Norden sträcker sig till södra Finland, Sverige, små områden i södra Norge och i hela Danmark.
I botaniska böcker från 1800-talet angavs Allmän Kelidon som artens svenska namn, med regionala namnformerna Svalört och Sönnerdönnes.[2]
Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]
Skelörten har en kramplösande verkan på glatt muskulatur, särskilt på gallväggarna, men även i mag-tarmkanalen. Försök med skelört för behandling av migrän har visat sig ge symptomlindring. För utvärtes bruk används den som bot mot vårtor. Använd växtdel är hela växten ovanjord när den är i blom.[3]
Inga kända biverkningar föreligger upp till 5 g enligt Kommission E. Måttlig överdosering kan ge muntorrhet, diarré, illamående och kräkning. Vid kraftigare överdosering kan mag- och tarmkramper, yrsel och medvetanderubbning uppstå.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 76. ISBN 91-20-04445-3
- ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
- ^ [a b] Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.
Externa länkar och källor[redigera | redigera wikitext]
- Den virtuella floran - Skelört
- Skelört i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Referens: Den nya nordiska floran ISBN 91-46-17584-9
Wikimedia Commons har media som rör Skelört.
Wikimedia Commons har media som rör 