Skiapoder

En skiapod från Nürnbergkrönikan 1493.

Skiapoden skyddar sig från den heta solen med hjälp av foten som skugga.

Skiapoder (även skiopod, monopeder, umbropeder eller skuggfotingar) kallades, i det medeltida Europa, en mytologisk människa med ett enda väldigt ben och enorm fot som är centrerad i mitten av kroppen. De brukade enligt mytologin använda foten som solskydd när de låg ner, därav deras namn.. Namnet skiapod härstammar från ordet "skuggfoting" på grekiska (σκιάποδες) och monopod härstammar från ordet "enbent" på grekiska (μονόποδα). De förmodades leva i fjärran trakter bortom den kända civilisationen.

Ursprung

Enligt Carl A.P. Ruck hänvisades skiapodernas existens i Indien till Vedic Aja Ekapad ("Icke Enbents Född"), ett epitet för Soma. Eftersom Soma är en botanisk gudom, skulle allt som hade en fot representera stammen av de växter eller svampar som används i ett religiöst sammanhang.

Under antikens Grekland och Rom

Skiapoder visas för första gången i Aristofanes pjäs Fåglarna (grekiska Ὄρνιθες Ornithes) som uruppfördes år 414 f.Kr. De beskrivs av Plinius den äldre i hans Naturhistoria. Där redovisar han resenärers berättelser från möten eller iakttagelser av skiapoder i Indien. Plinius påpekar att dessa varelser nämns först av Ktesias av Knidos i boken Indika (Indien).

Ktesias ansåg att det fanns en annan ras av män som var kända under namnet Monocoli. De hade en förvånansvärt bra smidighet för att hoppa på ett ben och resa från plats till plats. Liknande människor kallades för Sciapodae. Dessa människor hade en vana att ligga på rygg. När det blev extremt varmt använde de sina fötter som skugga för att skydda sig för den heta solen.

Filostratos nämnde skiapoder i sitt liv av Apollonios från Tyana, som var citerat av Eusebius i hans avhandling emot Hiercoles. Apollonios från Tyana tror att skiapoder bor i Indien och Etiopien, och frågar den vise indiske Larkhas om skiapoder existerar.

Den kristne kyrkofadern Augustinus (354–430 f.Kr.) nämner skiapoder i sin bok Guds stad (latin De civitate Dei) i kapitel 8 med titeln "Huruvida vissa vidunderliga arter av män kommer från stammen av Adam eller Noaks son".

Under medeltiden

Hänvisning till legenden fortsatte på medeltiden, av till exempel Isidor av Sevilla i Etymologiae, där han skriver:

”

Skiopoder sägs leva i Etiopien; de har ett ben och kan springa otroligt snabbt. Grekerna kallar varelserna för "skuggfotade typer" (grekiska σκιάποδες).

„

Hereford Mappa Mundi är en karta som målades runt 1300-talet. Den visar en skiapod på ena sidan av världen. Likadant visas på en annan världskarta målad av Beatus av Liébana.

Moderna referenser i kulturen

I berättelsen om Narnia, som är en del av Clive Staples Lewis kristna fantasyserie, introducerar författaren skiapoder i boken Kung Caspian och skeppet Gryningen. I berättelsen The Duffers eller Dufflepuds levde en stam av skiapodiska dvärgar på en liten ö i utkanten av Narniavärlden tillsammans med en stjärntrollkarl. Hans namn var Coriakin och en gång förvandlade han dvärgarna till monopoder som ett straff. De var så missnöjda över sitt utseende att de gjorde sig själva osynliga. Lucy Pevensie gjorde dem senare synliga igen. De blev senare (åter)upptäckta av upptäckare i Berättelsen om Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen, som hade hamnat där på ön för att vila och proviantera. Enligt Brian Sibleys bok Landet Narnia har Lewis förmodligen baserat dvärgarnas existens och utseende på teckningar ur Hereford Mappa Mundi.

Bortsett från C.S. Lewis böcker på engelska är de flesta av källorna på latin och de är inte allmänt tillgängliga i engelsk översättning.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Monopod (creature), 18 november 2014.

• ttp://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/skuggfoting
• http://web.cn.edu/kwheeler/monster_list.html