Slaget vid Manzikert
Slaget vid Manzikert | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av bysantinska-seldjukiska krigen | |||||||
I detta 1400-tals franska bokmålning föreställande slaget vid Manzikert, är de stridande klädda i dagens västeuropeiska rustningar. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Bysantinska riket frankiska, normandiska, georgiska, armeniska, bulgariska, turkiska petjeneger och cuman-legosoldater |
Seldjukiska imperiet petjeneger och cuman-legosoldater[note 1] | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Romanos IV (tillfångatagen), Nikephoros Bryennios, Theodore Alyates, Andronikos Doukas |
Alp Arslan Afşın Bey Artuk Bey Suleyman Shah | ||||||
Styrka | |||||||
~40,000[1] – 70 000[2] | ~20 000[3] – 30 000 [4] | ||||||
Förluster | |||||||
~2 000 [5] – 8,000[3] döda (inklusive 2 000 turkiska legosoldater som höll sig lojala mot kejsaren) ~4 000 tillfångatagna[5] (mer än hälften deserterade) |
Okänt |
Slaget vid Manzikert stod den 26 augusti 1071 mellan å ena sidan den bysantinska armén under kejsar Romanos IV, där det även ingick svenska vikingar och armenier, och den seldjukturkiska armén under Alp Arslan å den andra.
Manzikert (dagens Malazgirt i provinsen Muş i östra delen av Turkiet) var ett viktigt handelscentrum i kungadömet Armenien och senare i det östromerska riket.
Slaget utkämpades i närheten av staden den 26 augusti 1071. Seldjukerna segrade och kejsar Romanos togs tillfånga. Bysantinarna led ett förkrossande nederlag, vilket medförde en omfattande religiös och etnisk omvälvning i Anatolien i och med att de muslimska seldjukerna vann kontroll över området.
Slaget ledde till upprättandet av det seldjukiska sultanatet Rûm i Anatolien och anses vara början till slutet för det bysantinska riket. För Bysans var förlusten av Anatolien ett ödeläggende slag eftersom området var den tätast befolkade delen av riket. Oförmögen att återta de förlorade landområdena såg sig den nye kejsaren, Alexios I Komnenos, nödd att be om hjälp från väst. Påven Urban II svarade med att uppmana kristna till att befria det heliga landet från muslimskt styre, vilket ledde till korstågen.
Kommentarer
- ^ Pechenegs och Cumans gick över till Seljuq sida när kriget började.
Referenser
- ^ Haldon, John (2001) (på engelska). The Byzantine Wars: Battles and Campaigns of the Byzantine Era. Stroud: Tempus. sid. 173. ISBN 0752417959
- ^ Norwich, John Julius (1991) (på engelska). Byzantium: The Apogee. London: Viking. sid. 238. ISBN 0670802522
- ^ [a b] Markham, Paul. ”Battle of Manzikert: Military Disaster or Political Failure?” (på engelska). Arkiverad från originalet den 13 maj 2007. https://web.archive.org/web/20070513082203/http://www.deremilitari.org/resources/articles/markham.htm.
- ^ Haldon 2001, s. 172.
- ^ [a b] Haldon, John (2001) (på engelska). The Byzantine Wars: Battles and Campaigns of the Byzantine Era. Stroud: Tempus. sid. 180. ISBN 0752417959