Slaveri i Oman
Oman var under lång tid en knutpunkt och ett regionalt centrum för den indiskoceanska slavhandeln, där slavar skeppades från Afrika till Persien och till övriga Arabiska halvön.
Historik[redigera | redigera wikitext]
Oman och Zanzibar[redigera | redigera wikitext]
Oman var förenad med Zanzibar 1692-1856, och slavhandeln i Zanzibar gick från Zanzibar till Oman och vidare till Persien och Arabiska halvön. Riket delades 1856 i sultanatet Zanzibar (1856-1964) och Muskat och Oman (1856-1970), men Oman fortsatte vara en knutpunkt för den indiskoceanska slavhandeln. Slavhandeln i Zanzibar avskaffades formellt 1876. I praktiken fortsatte dock slavhandeln från Afrika till Arabiska halvön och Persien med Oman som knutpunkt. Rutterna lades dock om i slutet av 1800-talet. En slavhandel pågick med barn som kidnappades eller köptes av sina föräldrar från Sudan och Etiopien till Jeddah och Mecka. En annan pågick med människor från Afrika och Fjärran Östern, som följde med pilgrimer på pilgrimsfärd till Mecka och som såldes på slavmarknaden vid framkomsten. En del av dessa slavar importerades från Saudiarabien till Oman.
Oman[redigera | redigera wikitext]
Oman liksom Gulfstaterna betraktades på 1920-talet som brittiska protektorat i vid mening. Muscat och Oman sågs som autonoma stater med särskilda förbindelser med britterna. Kontakterna mellan dessa stater och Storbritannien sköttes av India Office och deras utrikespolitik av Foreign Office, men den egentliga brittiska kontrollenvar mycket bristfällig. India Office lade sig inte i inre affärer utan nöjde sig med att skydda brittiska medborgare, upprätthålla en hjälplig fred mellan härskarna och utåt försöka få det att verka som att de åtlydde samma brittiska internationella traktat som britterna lydde under. Britterna bekämpade aktivt slaveri i hela det brittiska imperiet i enlighet med 1926 Slavery Convention. De var dock medvetna om att det vid samma tid pågick en aktiv slavhandel i Oman, som de dock inte ansåg sig ha möjlighet att ingripa mot, och agerade främst för att se till att denna inte blev internationellt uppmärksammad, snarare än att ingripa mot den.[1]
1935 meddelade britterna att Oman och Muscat hade förbjudit slavhandeln, men vägrade att tillåta någon internationell insyn, eftersom det vid denna tid fortfarande i själva verket pågick en intensiv slavhandel i Oman, där slavar användes i pärlfiskeindustrin och uppges ha blivit ovanligt hårt behandlade.[2]
1936 uppgav britterna inför NF att Oman bara meddelade sig internationellt genom britterna. Rapporten medgav att det fortfarande förekom en slavhandel från Baluchistan och Saudiarabien till Oman och Qatar, men att denna var ytterst blygsam, och att de slavar som ville kunna söka asyl hos brittiska agenten i Sharjah.[3] I verkligheten bedöms de brittiska rapporterna ha varit långt ifrån sanningsenliga.[3]
Flera planer framlades om att ingripa mot slavhandeln, men ingen bedömdes genomförbar. 1940 rapporterades att en stor del av slavarna som skeppades över persiska gulfen var från Baluchistan, och hade sålt sig och sina barn själva för att undslippa svälten i hemlandet.[4] Baluchiska flickor skeppades 1943 via Gulfstaterna till Mecka där de såldes som konkubiner för 350-450$, sedan vita flickor inte längre gick att få tag på.[5]
Avskaffande[redigera | redigera wikitext]
Sedan Indien år 1947 blivit självständigt tog Brittiska Foreign Office för första gången en påtaglig kontroll över Gulfstaterna och kom i position att på allvar ingripa mot slaveriet, särskilt som en större internationell närvaro i Gulfstaterna drog en större uppmärksamhet till dem. Anti-Slavery Society påpekade att det fanns en miljon slavar i Arabvärlden och krävde en kommitté i FN, sedan slaveri hade förbjudits i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna 1948.[6]
Slaveriet förbjöds officiellt i Oman 1970. Efter slaveriets avskaffandes anställdes fattiga migrantarbetare för samma typer av arbeten enligt Kafala-systemet, som har kritiserats för att vara en modern form av slaveri.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Suzanne Miers: Slavery in the Twentieth Century: The Evolution of a Global Problem, s. 164-66
- ^ Suzanne Miers: Slavery in the Twentieth Century: The Evolution of a Global Problem, s. 265-66
- ^ [a b] Suzanne Miers: Slavery in the Twentieth Century: The Evolution of a Global Problem, s. 265-67
- ^ Suzanne Miers: Slavery in the Twentieth Century: The Evolution of a Global Problem, s. 304-06
- ^ Suzanne Miers: Slavery in the Twentieth Century: The Evolution of a Global Problem, s. 304-07
- ^ Suzanne Miers: Slavery in the Twentieth Century: The Evolution of a Global Problem, s. 310