Småsävssläktet
| Småsävssläktet | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
| Ordning | Gräsordningen Poales |
| Familj | Halvgräs Cyperaceae |
| Släkte | Småsävar Eleocharis |
| Auktor | (Burm. f.) Trin. ex Hensch. |
Småsävssläktet, Eleocharis, är fleråriga och lågväxta halvgräs.
Stråna är ogrenade, gröna, bladlösa och vanligen trinda vid basen med ett par bladslidor.
Axet är ensamt, toppställt, elliptiskt och vanligen mångblommigt.
Axfjällen är spiralställda.
Blomman är tvåkönad med upp till åtta kalkborst.
Tre ståndare, ett stift, två eller tre märken.
Nöten är rundat trekantig, stiftbasen (stylopodium) är vanligen uppsvälld, kalkborsten kvarsittande.
Kromosomtal: varierande.
Släktet har omkring 150 arter. Men i Sverige förekommer sju arter, en av de vanligaste är agnsäv (E. uniglumis) som är vanlig på havsstrandängar. Arten vattenkastanj (E. dulcis) odlas i Kina för sina ätliga stamknölar.
Släktnamnet Eleocharis kommer av grekiskans helos (kärr) och charis (prydnad) och betyder 'en prydnad för kärr', vilket skulle kunna tyckas egendomligt med tanke på arternas oansenliga uppenbarelse. Det bör emellertid tolkas som att det omger en vattensamling såsom ett halsband pryder en mänsklig bärare, oavsett om det består av kostbara pärlor och guld, eller glitter av enklaste slag.
Arter i Sverige:
agnsäv (E. uniglumis)
dvärgsäv (E. parvula)
dysäv (E. multicaulis)
knappsäv (E. palustris)
nålsäv (E. acicularis)
tagelsäv (E. quinqueflora)
veksäv (E. mamillata)
-
Agnsäv -
Dvärgsäv -
Dysäv -
Knappsäv -
Nålsäv -
Tagelsäv -
Veksäv
Eleocharis är en mycket viktig näringskälla för många arter såsom gnagare och sköldpaddor. Växtsläktet är t.ex. den viktigaste näringskällan för den utrottningshotade Mexikanska sköldpaddsarten Terrapene coahuila
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Borstsävssläktet (Isolepis)
- Flytsävssläktet (Eleogiton)
- Färgsävssläktet (Desmoschoenus)
- Havssävssläktet (Bolboschoenus)
- Klotsävssläktet (Scirpoides)
- Plattsävssläktet (Blysmus)
- Skogssävssläktet (Scirpus)
- Sävsläktet (Schoenoplectus)
- Tuvsävssläktet (Trichophorum)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den nya nordiska floran. Bo Mossberg och Lennart Stenberg. Wahlström & Widstrand 2003. ISBN 91-46-17584-9.
- Svensk flora: Fanerogamer och ormbunksväxter (28 upplagan). Th. O. B. N. Krok och S. Almquist. Liber 2001. ISBN 91-47-04992-8.
- Den virtuella floran - Småsävar
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Den virtuella floran - Småsävar
Wikimedia Commons har media som rör Småsävssläktet.
