Vattenkastanj

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För en annan växt med vattenkastanj som frukt, se sjönöt.
Vattenkastanj
Eleocharis dulcis Blanco1.15.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningGräsordningen
Poales
FamiljHalvgräs
Cyperaceae
SläkteSmåsävar
Eleocharis
ArtVattenkastanj
E. dulcis
Vetenskapligt namn
§ Eleocharis dulcis
Auktor(Burm. f.) Trin. ex Hensch.
Synonymer
E. equisetina
E. indica
E. plantaginea
E. plantaginoides
E. tuberosa
E. tumida
Hitta fler artiklar om växter med
Wasserkastanie 2.jpg

Kinesisk vattenkastanj (Eleocharis dulcis), kallas oftast vattenkastanj, men skall inte förväxlas med den inte särskilt närbesläktade sjönöten, som också kallas vattenkastanj.

Vattenkastanj är ett halvgräs i släktet småsävar, som odlas för sina ätliga underjordiska knölars skull. Den har tubformade gröna stammar som kan bli upp till 1,5 m höga.

Historia och användningsområde[redigera | redigera wikitext]

Den kinesiska vattenkastanjen kommer ursprungligen från Kina, men odlas numera på vattendränkta fält runt om i Sydostasien.

De små rundade rotknölarna har krispigt vitt "kött" och äts råa, lätt kokta, grillade, inlagda eller konserverade. De är en populär ingrediens i många kinesiska maträtter, till exempel chop  suey. I Kina äts de oftast råa, ibland en aning sötade. De kan även malas till mjöl som används för att göra vattenkastanjkaka, som är en del av dim sum-köket. De är, för att vara växter, ovanliga genom att förbli krispiga även efter det att de kokats eller konserverats. Detta beror på att deras cellväggar är korskopplade och förstärkta av vissa fenolföreningar, egenskaper som delas med andra grönsaker som förblir krispiga då de tillagats, såsom jordmandel och lotusrot.[1]

Knölarna innehåller huvudsakligen kolhydrater (cirka 90 % av torrvikten), framför allt stärkelse (60 % av torrvikten), men är också en god källa till kostfiber, vitamin B2, vitamin B6, kalium, koppar och mangan.[2]

Knölarna kan på ytan bära metacerkarier av Fasciolopsis buski, och om de äts råa, kan de därmed orsaka en parasitinfektion, som kallas Fasciolopsiasis.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Släktnamnet Eleocharis kommer av grekiskans helos (kärr). Charis är latin och betyder prydnad. Släktnamnet betyder sålunda en prydnad för kärr.

Artnamnet dulcis betyder söt, trevlig, angenäm.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ McGee, Harold (2004). On Food and Cooking (Revised Edition). Scribner. sid. 308. ISBN 0-684-80001-2 
  2. ^ ”Nutritional Summary for Waterchestnuts, chinese, (matai), raw”. NutritionData. http://nutritiondata.com/facts-001-02s023g.html. Läst 18 oktober 2007. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]