Socialt sammanbrottssyndrom
Socialt sammanbrottssyndrom (SBS) även socialt nedbrytningssyndrom, kroniskitet, institutionalism, institutionell neuros eller socialt funktionshinder-syndrom[1] är ett syndrom som kännetecknas av tillbakadragenhet, apati, undergivenhet och en gradvis försämring av både sociala och yrkesmässiga funktioner.[1] Orsaken är att negativa föväntningar internaliseras av en individ.[2]
Orsak
[redigera | redigera wikitext]Syndromet börjar i regel med personlig kris vilket gör att en individ blir mer mottaglig för omgivande människors attityder.[3] Till exempel en förlust av nära anhörig kan leda till egna rollförluster,[förtydliga] vilket skapar en slags prekaritet hos individen. I nya relationer tillkommer sedan nya rollförväntningar som är negativt laddade. När individen sedan accepterar dessa förväntingar internaliseras de av denne och risken för socialt sammanbrott ökar.[4] Syndromet blir på så vis en negativ spiral då internaliserandet av de negativa förväntningarna ökar mottagligheten för vidare nedbrytning.[5]
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Äldre människor i västerländska samhällen är särskilt sårbara för SBS eftersom deras sociala liv förändras på flera sätt. De kan förlora viktiga roller, ha svårt att förstå vilka normer som gäller och sakna sammanhang där de känner sig delaktiga. När äldre blir alltför beroende av hur andra ser på dem kan det få negativa konsekvenser. De kan tappa sin förmåga att hantera utmaningar och börja känna sig hjälplösa eller otillräckliga.[6]
I en studie som genomfördes 1981 bland äldre visade att risken för allvarligt SBS ökade med åldern och förekom oftast hos icke-vita män. Personer med demenssjukdomar löpte större risk att utveckla måttligt till allvarligt SBS jämfört med dem utan demens. Dock saknade majoriteten av de som drabbades av SBS en diagnostiserad psykisk sjukdom.[7]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”APA Dictionary of Psychology” (på engelska). dictionary.apa.org. https://dictionary.apa.org/social-breakdown-syndrome. Läst 3 februari 2025.
- ^ Tornstam, L (2001) Åldrandets socialpsykologi. Stockholm: Prisma.
- ^ Vallejo Medina, A., Vehviläinen, S., Haukka, U-M., Pyykkö, V. & Kivelä, S-L. (2005). Vanhustenhoito. Helsinki: Werner Söderström Osakeyhtiö.
- ^ Tornstam, L. (2005). Åldrandets socialpsykologi. Finland: WS Bookwell.
- ^ Berg, S. (2007). Åldrandet, Individ, Familj, Samhälle. Malmö: Liber AB.
- ^ ”Social Breakdown and Competence”. Februari 1973. doi:. https://www.researchgate.net/publication/18447828_Social_Breakdown_and_Competence. Läst 3 februari 2025. ”The social-breakdown syndrome suggests that an individual’s sense of self, his ability to mediate between self and society, and his orientation to personal mastery are functions of the kinds of social labeling experienced in life. We argue that the elderly in Western society are susceptible to, and dependent on, social labeling because of unique social reorganizations in late life, e.g., role loss, vague or inappropriate normative information, and lack of reference groups. Consequences to the dependence on external labeling generally negative for the elderly are the loss of coping abilities and the development of an internalized sense of incompetence.”
- ^ Radebaugh, T. S.; Hooper, F. J.; Gruenberg, E. M. (1987-09). ”The Social Breakdown syndrome in the elderly population living in the community: the Helping Study”. The British Journal of Psychiatry: The Journal of Mental Science 151: sid. 341–346. doi:. ISSN 0007-1250. PMID 3501323. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/3501323/. Läst 3 februari 2025.