Sorgtangara

	Sorgtangara; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Tangaror; Thraupidae
Släkte	Rhopospina
Art	Sorgtangara; R. fruticeti
Vetenskapligt namn
	§ Rhopospina fruticeti
Auktor	(Kittlitz, 1833)
Utbredning
Synonymer
	Sorgsierrafink; Sorgfink; Phrygilus fruticeti;

Sorgtangara^[2] (Rhopospina fruticeti) är en fågel i familjen tangaror inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende och läte

Sorgtangaran är en kraftig finkliknande fågel med vacker fjäderdräkt. I alla dräkter har den smala med tydliga vita vingband, olikt andra liknande arter. Hanen har gul näbb, varierande mängd svart på ansikte och bröst samt svart streckning på ryggen. Honan är rätt avvikande, med en varmbrun kindfläck, skäraktig näbb och mörk streckning under.^[4]

Utbredning och systematik

Sorgtangara förekommer i Anderna och delas in i tre underarter med följande utbredning:^[3]

fruticeti/peruvianus-gruppen
- Rhopospina fruticeti peruvianus – norra Peru till Bolivia (La Paz och Cochabamba)
- Rhopospina fruticeti fruticeti – sydvästra Bolivia till södra Chile och södra Argentina
Rhopospina fruticeti coracinus – Bolivia (västra Oruro och Potosí)

Släktestillhörighet

Sorgtangaran placeras traditionellt med sierratangarorna i Phrygilus. Flera DNA-studier har dock visat att arten tillsammans med lärktangaran och koltangaran är mycket avlägset släkt från övriga arter i Phrygilus och närmare camposfinken (Porphyrospiza caerulescens).^[5]^[6]^[7] Dessa placeras därför vanligen i ett och samma släkte, där Rhopospina har prioritet.^[3]^[8] Andra placerar den som ensam art i släktet, behåller camposfinken i Porphyrospiza och för koltangaran och lärktangaran till egna släktet Corydospiza.^[1]

Familjetillhörighet

Liksom andra finkliknande tangaror placerades denna art tidigare i familjen Emberizidae. Genetiska studier visar dock att den är en del av tangarorna.^[9]

Levnadssätt

Sorgtangaran hittas i buskiga områden i stäppmiljö, ofta runt byar och på odlingsterrasser. Ibland kan den ses i flockar om 100-tal individer, ofta tillsammans med andra fröätande fågelarter.^[4]

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).^[1]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2016 Rhopospina fruticeti Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ [a b] Jaramillo, A. (2021). Mourning Sierra Finch (Rhopospina fruticeti), version 1.1. In Birds of the World (Editor not available). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mosfin1.01.1
^ Barker, F.K., K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette (2013), Going to Extremes: Contrasting Rates of Diversification in a Recent Radiation of New World Passerine Birds, Syst. Biol. 62, 298-320.
^ Klicka, J., K. Burns, and G.M. Spellman (2007), Defining a monophyletic Cardinalini: A molecular perspective, Mol. Phylogenet. Evol. 45, 1014-1032.
^ Campagna, L., K. Geale, P. Handford, D.A. Lijtmaer, P.L. Tubaro, and S.C. Lougheed (2011), A molecular phylogeny of the Sierra-Finches (Phrygilus, Passeriformes): Extreme polyphyly in a group of Andean specialists, Mol. Phylogenet. Evol. 61, 521-533.
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ Burns, K.J., A.J. Shultz, P.O. Title, N.A. Mason, F.K. Barker, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette, (2014), Phylogenetics and diversification of the tanagers (Passeriformes: Thraupidae), the largest radiation of Neotropical songbirds, Mol. Phylogenet. Evol. 75, 41-77.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör sorgtangara.
Bilder & media
Wikispecies har information om sorgtangara.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2016 Rhopospina fruticeti Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[BOW-4] [a b] Jaramillo, A. (2021). Mourning Sierra Finch (Rhopospina fruticeti), version 1.1. In Birds of the World (Editor not available). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.mosfin1.01.1

[5] Barker, F.K., K.J. Burns, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette (2013), Going to Extremes: Contrasting Rates of Diversification in a Recent Radiation of New World Passerine Birds, Syst. Biol. 62, 298-320.

[6] Klicka, J., K. Burns, and G.M. Spellman (2007), Defining a monophyletic Cardinalini: A molecular perspective, Mol. Phylogenet. Evol. 45, 1014-1032.

[7] Campagna, L., K. Geale, P. Handford, D.A. Lijtmaer, P.L. Tubaro, and S.C. Lougheed (2011), A molecular phylogeny of the Sierra-Finches (Phrygilus, Passeriformes): Extreme polyphyly in a group of Andean specialists, Mol. Phylogenet. Evol. 61, 521-533.

[IOC-8] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[9] Burns, K.J., A.J. Shultz, P.O. Title, N.A. Mason, F.K. Barker, J. Klicka, S.M. Lanyon, and I.J. Lovette, (2014), Phylogenetics and diversification of the tanagers (Passeriformes: Thraupidae), the largest radiation of Neotropical songbirds, Mol. Phylogenet. Evol. 75, 41-77.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]