Allergen immunterapi
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2009-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Specifik immunterapi eller hyposensibilisering är en metod för att förebygga uppkomst av symtom vid IgE-förmedlade allergiska sjukdomar genom att minska känsligheten för allergen. Effekten uppnås genom hämning av såväl den snabba som den fördröjda överkänslighetsreaktionen. Det leder till en minskad allergisk inflammation och därigenom mindre risk för såväl vävnadsförändring som progress av sjukdomen. Specifik immunterapi är för närvarande den enda behandlingsform som leder till långvarig förbättring av symtomen vid allergisk sjukdom.
Olika benämningar
Specifik immunterapi kallas också för hyposensibilisering och allergivaccination, men enligt Svenska föreningen för Allergologi bör behandlingsformen benämnas specifik immunterapi.[1] Man använder ibland benämningen Allergenspecifik immunterapi.
Historik
Leonard Noon publicerade 1911 en artikel i The Lancet med titeln Förebyggande inokulation mot hösnuva. [2] Noon och Freeman antog att en del människor var överkänsliga mot ett förmodat pollentoxin, och att behandlingen medförde immunitet i analogi med vaccinering. RA Cooke rekommenderade år 1918 injektioner av extrakt från pollen som en effektiv behandling mot hösnuva och astma. [3] Han kallade behandlingen desensibilisering. Några år senare föreslog han termen hyposensibilisering i stället.
Bevisade effekter
Ända sedan 1949 har det publicerats undersökningar som har visat att specifik immunterapi har effekt. Det är numera bevisat att specifik immunterapi vid luftvägsallergi och vid bi- & getingallergi kan [1]
- minska symtomen
- minska behovet av symtomlindrande läkemedel
- minska känsligheten för allergen i huden och i slemhinnan i ögon, näsa och bronker
- minska den specifika och ospecifika bronkiella hyperreaktiviteten
- minska såväl den snabballergiska som den sena reaktionen i huden
- förebygga uppkomst av astmabesvär vid allergisk rinokonjunktivit
- förhindra anafylaktisk chock (bi-/getingstick)
- ge långtidseffekt
Allergen med bevisad effekt
Pollen (björk, 3-lövträd, timotej m.fl gräsarter), djurepitel/hår (katt och hund), dammkvalster (D. pteronyssinus, D. farinae), insektsgift (bi och geting)..[1] Den kliniska effekten av specifik immunterapi med gråbo och häst är inte visade i kontrollerade studier. Detta betyder inte nödvändigtvis att effekt saknas, endast att studier med tillräckligt många patienter ännu inte utförts.
Indikationer för behandling med specifik immunterapi
För att immunterapin över huvud taget skall komma i fråga måste det föreligga en IgE-medierad reaktion, dvs. positiv pricktest och/eller positiv IgE-test (RAST eller motsvarande). Det bör också finnas ett övertygande samband mellan patientens symtom och exponering för allergenet i fråga. Det finns sällan anledning att överväga immunterapi hos patienter med lindrig allergi, eftersom de flesta får god effekt av de tillgängliga läkemedlen mot hösnuva och astma. Man kan överväga specifik immunterapi vid medelsvår eller svår allergi [1] om
- patienten är känslig för sådana allergen som är svåra att undvika eller sanera bort
- patienten har dagligt medicineringsbehov under längre perioder eller under hela året
- patienten har otillräcklig effekt av farmakologisk behandling,
- patienten får biverkningar vid farmakologisk behandling. Astmasymtom stärker indikationen för immunterapi vid hösnuva. Livshotande reaktion efter bi- eller getingstick är en absolut indikation. Specifik immunterapi mot pälsdjur som patienten har i hemmet görs inte.
Tillgängliga standardiserade allergen
De standardiserade allergenextrakt som för närvarande är tillgängliga är lövträdspollen, gräspollen, gråbopollen, husdammskvalster, hund, katt, häst, bi och getinggift.
Behandlingsförfarande
Vid traditionell behandling tillförs allergenet som injektion subkutant [lat. under huden], som regel i överarmarna. Till en början ges injektionerna varje vecka under en uppdoseringstid. När slutdosen uppnåtts sker underhållsbehandling med injektioner var 4-6:e vecka. Behandlingen sträcker sig ofta över 3-5 år. Start av hyposensibilisering samt uppdosering sker på specialistmottagning. Vid pollenallergi utan inslag av astma kan underhållsbehandlingen ske på vårdcentral.
Biverkningar vid behandling
Eftersom man injicerar det som patienten är allergisk för, kan allergiska reaktioner uppkomma:
- Lokal inflammation vid injektionsstället
- En kraftigare lokal hudreaktion med svullnad och klåda upp till 2 dygn efter injektion
- Allmän utmattning under dagen på grund av belastningen på immunsystemet
- Nässelutslag, astma och anafylaktisk chock (mycket ovanligt numera).
Genom att man följer de riktlinjer för försiktighetsåtgärder som finns[1], är riskerna för patienten nu obetydliga.
Då patienten intar antihistamin inför behandlingen kan även biverkningningar kopplade till dessa förekomma.
Försiktighetsåtgärder
Vid varje injektionstillfälle ska läkare eller sjuksköterska kontrollera:
- Lungfunktionen med PEF (Peak expiratory flow) eller FEV1 (Forseread expiratorisk volym) i minispirometer både före och 30 minuter efter injektionen
- Allergenextraktets styrka och dos, helst dubbelkontroll
Efter injektionen skall patienten stanna kvar på mottagningen och hållas under uppsikt under 30 minuter. Eventuella lokalreaktioner och PEF ska noteras i en speciell hyposensibiliseringsjournal. [1]
Alternativa immunterapimetoder
Det som skrivits ovan gäller traditionell immunterapi med subkutana injektioner. Det finns även andra metoder, bl.a. sublingual [lat. under tungan] immunterapi, där allergenet droppas i munnen. Ett gräspollenpreparat, Grazax är godkänt för sublingual behandling av rinokonjunktivit hos vuxna och barn över fem år.[4]
Se även
Referenser
- ^ [a b c d e f] ”Specifik immunterapi - Rekommendationer för läkare och sjuksköterskor”. Svenska Föreningen för Allergologi. mars 2000. Arkiverad från originalet den 25 januari 2011. https://web.archive.org/web/20110125190240/http://www.sffa.nu/Webbsidor/Diverse/Specifik%20Immunterapi.pdf. Läst 18 april 2009.
- ^ Noon L. Prophylactic inoculation against hay-fever. Lancet 1911; 1:1572-3
- ^ Cooke RA. Hay fever and asthma: the uses and limitations of desensitization. N Y Med J 1918; 107:577-83
- ^ http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso---sjukvard/Monografier-varderingar/Humanlakemedel-/Grazax/