Spelkula

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För olika spel med spelkulor, se Kulspel
Olika sorters spelkulor
Barn med spelkulor.
Kulor förvarade i en kulpåse.

Spelkulor, puttekulor, stenkulor är leksaker använda i flera olika spel och lekar, främst bland barn. För de flesta hör kulspel kanske framför allt till vårens rastaktiviteter på skolgården.[1]

Förutom de vanliga stenkulorna bemålade med klara färger, är även glaskulor vanliga, oftast genomskinliga med en dekorativ sträng av färgat glas i mitten, liksom porslinskulor, vanligen med tunna streck av färgad emaljering över ytan. Mer sällsynta varianter av glas- och porslinskulor ges ofta fantasifulla namn av de spelande barnen, såsom kattögon, drömmar och galaxer. Ibland används även stålkulor från kullager och kallas då dankar. Kulorna tillverkas i olika storlekar, vanligen mellanstor, stor och jumbo, förutom den vanliga storleken på omkring 1 cm i diameter. På grund av tillverkningsfel förekommer ibland ännu mindre kulor, vilka benämns mini.

Spelkulor säljs ofta i plastburkar eller kul-/nätpåsar, bland annat i leksaksaffärer.

Kulspel[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Kulspel

Stenkulor används i flera olika spel, oftast i en sandlåda eller på en grusplan med finkornigt grus. Vanligen utgår spelandet från att en person "ställer upp" en eller flera kulor (till exempel genom att bygga en pyramid – även kallad "pyrra"[2][3]), vilka kastarna ska försöka träffa, och ibland även förflytta till en liten grop eller bakom en linje, med hjälp av en spelkula. Avståndet mellan kastaren och den uppställda kulan/kulorna bestäms på förhand. Kastaren som lyckas erhåller samtliga uppställda kulor och behåller sin satsade, men vid miss tillfaller kulan uppställaren.

Ett annat vanligt spel går ut på att två personer med varsin kula ömsom får ett kast och försöker att först träffa den andra kulan. Vinnaren kan erhålla motståndarens kula. Eftersom olika typer av spelkulor kan anses ha olika värde och träffchans så kan parterna tillsammans bestämma att den ena personen måste träffa den andra kulan ett visst antal gånger för att tilldelas segern.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De första spelkulorna bestod av stenar som var naturligt formade och slipade av vattnet.[4] I antikens Rom spelades kula med marmorkulor, men åtminstone bland fattiga barn användes nötter som kulor.[3] Det gav upphov till uttrycket "nuces relinquere", bokstavligen översatt till "lämna nötterna", en synonym till att bli vuxen.[3] Det vittnas om att kejsare Augustus brukade avreagera sig med kulspel[3][4][1] och att soldater i romerska armén ägnade sig åt kulspel på fritiden.[3]

På 1700-talet ersattes den gamla marmorkulan med en billigare kula i pressad och ytfärgad lera.[4] På 1920-talet började stenkulan att tillverkas och på 1940-talet hade den konkurrerat ut lerkulan.[4][1] Stenkulan hade ett nytt utseende, var tyngre och mer hållbar än lerkulan.[4]

Nu för tiden, på 2000-talet, är spelkulor vanligt förekommande i England och Tyskland.[4]

Tillverkning[redigera | redigera wikitext]

Stenkulor tillverkas genom att rapsfrön blötläggs och blandas med cement, finkornig sand och gips i en cementblandare.[1] Sedan torkas och tvättas "kärnan" till kulorna innan blandningen med cement, sand och gips försiktigt strös på i omgångar.[1] Kulorna får sin jämna och runda form genom att rotera i cementblandaren.[1] Processen pågår i cirka tre timmar tills kulorna uppnått standarddiametern 16 mm.[1] Kulorna färgas, bränns och torkas före paketering och leverans.[1]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sveriges numera enda tillverkning av stenkulor sker sedan 1995 i Tollarp.[1] Företaget tillverkar årligen miljontals stenkulor och exporterar även kulor till Danmark och Norge.[1]

Namn på kulor[redigera | redigera wikitext]

Olika namn har uppstått för olika typer av kulor. De flesta av dessa namn varierar mellan olika barngrupper.

Material[redigera | redigera wikitext]

Oftast gjorda av målad lera, en av de vanligaste sorterna. Minst värdefull i kulspel.

  • Glas

Samlingsnamn för kulor gjorda av glas.

  • Porse

Porslinskulor.

Metallkulor.

Varianter och färger[redigera | redigera wikitext]

Den vanligaste sortens kulor, i glas med färgskikt i mitten.

Glaskula med färgade vågränder i kulan.

Glaskulor med färgade prickar i ett annat material på ytan.

Kulor, ofta i metall, med en oljelik yta som ändrar färg efter ljus- och betraktningsvinkel.

  • Månglas/Dimma/Suddis

Kula i matt glas, så att den blir suddig.

  • Rymdis/Komet

Oftast svarta kulor med prickar och linjer i många olika färger.

  • Osynlig/Vatten

Helt genomskinlig glaskula.

  • Mjölk

Helt vit porslinskula.

  • Öl

Genomskinliga glaskulor med så kallad ölfärg, alltså en grön, gul eller gröngul nyans.

  • Bokstavskulor

Glaskulor med bokstäver på (oftast mellankulor).

Vita eller färgade kulor med motiv på utsidan (exempelvis fotboll eller hjärtan).

Storlekar[redigera | redigera wikitext]

Från minst till störst:

  • Mini
  • Vanlig
  • Mellan
  • Stor
  • Jumbo
  • Dumbo
  • Jumbo Dumbo
  • Jumbo Dumbo Max
  • Jumbo Dumbo Trippel Max

Notera att vissa andra oregelbundna storlekar kan finnas, främst mellan "vanlig" och "mellan"-storlekarna.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j] ”Från rapsfrö till spelkula”. Svenskraps.se. http://www.svenskraps.se/kunskap/pdf/00119.pdf. Läst 8 april 2013. 
  2. ^ ”Kulor och pyrra hett på skolgården”. Sveriges Radio Kronoberg. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2159&artikel=5051095. Läst 8 april 2013. 
  3. ^ [a b c d e] ”Spel – för barn eller för vuxna?”. Alga spel. http://algaspel.se/AlgaBlog/2011-08-30_Dan-006.aspx. Läst 8 april 2013. 
  4. ^ [a b c d e f] ”Stenkulans historia”. Stenkulor.com. http://www.stenkulor.com/. Läst 8 april 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]