Splitcane

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Splitcane-spön är en typ av fiskespön som tillverkas som hantverk genom att man på längden klyver bamburör (split-cane) och hyvlar till längderna till avsmalnande trekantsprofiler som sedan limmas samman till en vanligen 6-kantig taperad (avsmalnande) klinga. 4-, 5- eller 7-kantigt tillverkade klingor förekommer också. Oftast används bambu från Tonkinprovinsen (Guangdongprovinsen) i Kina.

Klingan förses med pålindade spöringar och lackas. Vanligen två eller tre för varann passande klingor förses med en respektive två skarvholkar av metall. Spöänden förses med handtag och fäste för rulle till färdigt fiskespö. Vissa splicane-spön har klingor utförda utan holkar med snedfasade (spliced) skarvändar passande varann för att lindas eller tejpas ihop för minskad vikt och till en jämn spöböjningskurva. Enstaka splicane-spön, om ca 9 fot (ca 2,7 m), har även gjorts i en hel längd för stationärt bruk vid hemmavatten.

Historik[redigera | redigera wikitext]

De första klingorna med limmade bambuprofiler till användning som fiskespön byggdes i England vid mitten av 1800-talet, snart därefter också i Amerika. Splitcane-spön konkurrerade länge då med samtida ofta billigare maskintillverkade rundsvarvade taperade spön av massivt trä av några olika träslag.[1] Många föredrog länge dessa träspön, som fanns på marknaden ända fram till in på 1920-talet.[2] De kunde dock vara lättare att få toppbrott med under kast, i jämförelse med samtida splitcane-spön. En del försågs därför med en toppdel av hållbarare splitcane.

Fiskespön av splitcane blev under 1940-60talen till stor del utkonkurrerat med billigare spön av spömaterial som glasfiber och senare på 1990-2000talet kolfiber i de maskintillverkade klingorna. Detta till trots föredrar många flugfiskare att kasta och fiska med goda flugspön av splitcane framför dessa "modernare" material på grund av sina unika bambuegenskaper och skönare känsla vid kastet, med en ofta följande uppskattad retronostalgi.

Flera flugfiskare i Sverige bygger därför fortfarande nya splitcane-spön själva för eget intresse, vissa för spön till salu.[3][4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Flugspöets historia. Anders Johannesson (2003), Flugfiskemagasinet Rackelhanen. rackelhanen.se/swe/1211.htm

Bambumyter och byggande av splitcanespön, Peer Doering-Arjes (2018) I: Flugfiske i Norden Nr 5-6 2018 s. 32-36

Mario Wojnicki, Femsidiga split-cane spön med glasfiberholkar, Lars-Åke Olsson (2018) I: Flugfiske i Norden Nr 2 2018 s.12-16

Fishing bamboo, an angler´s passion for the traditional fly rod, John Gierach (1997) 113 sid.

Trout grass, A documentary written and narrated by David James Duncan, DVD video (2007) Volcano Motion Pictures, Running Time 47.48. An international journey into the passion of fly fishing.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hörnfeldt, Hans-Erik (2020). Antika flugspön före splitcane. I: Flugfiske i Norden Nr 2 2020. sid. 48-49 
  2. ^ Gierach, John (1997). Fishing bamboo. An angler´s passion for the traditional fly rod. sid. 19 
  3. ^ [sporting.se/nyheter/malardalens-canebyggare- ”Mälardalens Canebyggare på Flugfiskamässa-Sporting”]. sporting.se/nyheter/malardalens-canebyggare-. Läst 20 juni 2020. 
  4. ^ [bamboorods.se ”Ulf Löfdal - Splitcanespön”]. bamboorods.se. Läst 29 juni 2020.