Stigmatisering (religion)
- För den sociologiska betydelsen, brännmärkning av en grupp i samhället, se stigmatisering (sociologi). Uppslagsordet "Stigmata" leder hit; för musikalbumet av Arch Enemy, se Stigmata (musikalbum).
Stigmatisering (av stigma) innebär att kroppen utan vetenskaplig förklaring får blödande sår som liknar de Jesus fick vid sin korsfästelse. Fenomenet är omtvistat; inom Katolska kyrkan räknas det som ett mirakel. Såren uppträder på samma ställen som Kristi sår, det vill säga i händer, på fötter, i pannan, i sidan och ibland på andra delar av kroppen. Såren uppstår oftast i samband med en stark inlevelse i Jesu lidandeshistoria, ibland beledsagade av extatiska visioner.
Den förste som Katolska kyrkan erkänner ha haft stigmata var Franciskus av Assisi; man firar hans stigmatisering den 17 september. Det första beskrivna fallet är från ärkebiskopen i Canterbury Stephen Langton i England år 1222. Katolska kyrkan erkänner åtminstone 62 fall, men hundratals har rapporterats. Under 1900-talet tillhör Padre Pio, helgonförklarad 2002, de mest kända stigmatiserade personerna. I en bok av historikern Sergio Luzzatto avfärdas dock Pio som en bluff. Såren ska ha uppkommit av att Pio applicerade karbolsyra på sina händer och det finns bevis i form av ett brev från en apotekare som levererat syran till munken. I boken hävdas det också att påven motvilligt helgonförklarat Pio, som avled 1968, efter påtryckningar från allmänheten.[1]
Berömda stigmatiserade personer
- Saliga Lucia av Narni
- Sankta Caterina av Ricci
- Sankta Katarina av Siena
- Anna Katharina Emmerick
- Sankt Franciskus av Assisi
- Sankta Gemma Galgani
- Sankta Veronica Giuliani
- Sankt Johannes av Gud
- Saliga Melanie Calvat
- Marie-Julie Jahenny
- Sankta Faustina Kowalska
- Saliga Marie de l'Incarnation
- Marie Rose Ferron
- Marcelline Pauper, en syster i Nevers
- Marthe Robin
- Therese Neumann
- Sankt Padre Pio
- Sankta Rita av Cascia
- Myrna Nazzour
- Zlatko Sudac
Källor
Referenser
- ^ Ek, Torbjörn. ”Helgonet bluffade om sina Jesus-sår”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13946201.ab. Läst 17 november 2011.