Stigmatisering (religion)

Från Wikipedia
Version från den 14 oktober 2013 kl. 11.14 av Sjunnesson (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 217.21.233.62 (diskussion) till senaste version av Addbot)
För den sociologiska betydelsen, brännmärkning av en grupp i samhället, se stigmatisering (sociologi). Uppslagsordet "Stigmata" leder hit; för musikalbumet av Arch Enemy, se Stigmata (musikalbum).
Stigmatisering – ”Sankt Franciskus stigmatisering”, fresk av Giotto (1325)

Stigmatisering (av stigma) innebär att kroppen utan vetenskaplig förklaring får blödande sår som liknar de Jesus fick vid sin korsfästelse. Fenomenet är omtvistat; inom Katolska kyrkan räknas det som ett mirakel. Såren uppträder på samma ställen som Kristi sår, det vill säga i händer, på fötter, i pannan, i sidan och ibland på andra delar av kroppen. Såren uppstår oftast i samband med en stark inlevelse i Jesu lidandeshistoria, ibland beledsagade av extatiska visioner.

Den förste som Katolska kyrkan erkänner ha haft stigmata var Franciskus av Assisi; man firar hans stigmatisering den 17 september. Det första beskrivna fallet är från ärkebiskopen i Canterbury Stephen Langton i England år 1222. Katolska kyrkan erkänner åtminstone 62 fall, men hundratals har rapporterats. Under 1900-talet tillhör Padre Pio, helgonförklarad 2002, de mest kända stigmatiserade personerna. I en bok av historikern Sergio Luzzatto avfärdas dock Pio som en bluff. Såren ska ha uppkommit av att Pio applicerade karbolsyra på sina händer och det finns bevis i form av ett brev från en apotekare som levererat syran till munken. I boken hävdas det också att påven motvilligt helgonförklarat Pio, som avled 1968, efter påtryckningar från allmänheten.[1]

Berömda stigmatiserade personer

Källor

Referenser