Stjärnlöksläktet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stjärnlöksläktet
Ornithogalum nutans plant.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Enhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
Ordning Sparrisordningen
Asparagales
Familj Sparrisväxter
Asparagaceae
Släkte Stjärnlöksläktet
Ornithogalum
Vetenskapligt namn
§ Ornithogalum
Auktor Linné, 1753
Arter
Aftonstjärna (O. nutans)
Bergstjärnlök (O. montanum)
Dvärgstjärnlök (O. fimbriatum)
Fransk stjärnlök (O. narbonense)
Grön kaphyacint (O. viridiflorum)
Jättestjärnlök (O. longibracteatum)
Kaphyacint (O. candicans)
Kapstjärna (O. thyrsoides)
Morgonstjärna (O. umbellatum)
Orange stjärnlök (O. dubium)
Skymningsstjärna (O. boucheanum)
Spansk stjärnlök (O. pyrenaicum)
Spärrmorgonstjärna (O. divergens)
Stor kapstjärna (O. saundersii)
Turkisk stjärnlök (O. oligophyllum)
Ungersk stjärnlök (O. pyramidale)

Exkluderade arter:

Arabisk stjärnlök (Melomphis arabica)
Hitta fler artiklar om växter med

Stjärnlökar (Ornithogalum)[1] är ett släkte av sparrisväxter. Stjärnlökar ingår i familjen sparrisväxter.[1]

Kaphyacinter räknades tidigare till ett eget släkte, Galtonia, men förs numera till stjärnlökarna. En annan art, arabisk stjärnlök, förs till ett eget släkte Melomphis. Alla stjärnlökarna är fleråriga lökväxter med smala blad. Blommorna sitter allt från enstaka till täta klasar hos vissa arter, och är oftast grön-vita. Ståndarsträngarna är plattade. I hela växten finns hjärtaktiva gifter[2].

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Dottertaxa till Stjärnlökar, i alfabetisk ordning[1][redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (29 april 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17085168. Läst 26 maj 2014. 
  2. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. ISBN 91-20-04445-3 sid 48

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]