Svenska eldareunionen
| Svenska eldareunionen | |
| Historia | |
|---|---|
| Grundat | 1914 |
| Upplöst | 1932 |
| Huvudorganisation | Landsorganisationen, LO. Anslutning 1919. |
| Övrigt | |
| Förbundstidning | Eldaren: organ för Svenska eldare-unionen. Göteborg: Eldare-unionen. 1914-1932. Libris 1913219 |
Svenska eldareunionen var ett svenskt fackförbund inom Landsorganisationen (LO) som bildades 1914. Det uppgick 1932 i Svenska sjöfolksförbundet.
Bakgrund[redigera | redigera wikitext]
Vid Svenska transportarbetareförbundets kongress år 1900 bildades Sjömans- och eldareförbundet med anslutning till Transportarbetareförbundet. Organisationsarbetet gick knaggligt och förbundet nästan utraderades efter storstrejken 1909. Transportarbetareförbundet drabbades utomordentligt hårt av strejkens efterverkningar och hade inte kraft att ägna sig åt sjöfolket. [1]
Historia[redigera | redigera wikitext]
- 1914 bildades Svenska eldareunionen, sju månader före systerorganisationen Svenska sjömansunionen. Initiativtagare till båda organisationerna var skräddaremästaren F. W. Zachrisson i Göteborg. Unionen fick också sitt säte där och expeditionen inrättades i en skrubb i Zachrissons affär. Till ordförande utsågs John Jansson. Redan från starten började man fondera medel till en stridsfond.
- 1917 träffades en överenskommelse med Svenska sjömansunionen om hur insjö-, bogserbåts- och kanalflottorna skulle organiseras. Det blev så att Sjömansunionen skulle organisera besättningarna på Västkusten, Vänern, Vättern samt Trollhätte och Göta kanal. Övriga kuststräckor tillföll Eldareunionen. Man kunde nu börja organisera även sjöfolk i inrikes fart.
- 1921 ledde missnöje med lönesänkningar på 20 procent efter första världskriget till strejk.
- 1923 hade Eldareunionen 2479 medlemmar. [2]
- 1924 inrättades en begravningskassa. Samma år blev man medlem i Internationella Transportarbetarefederationen.
- 1928 ingicks samarbetsavtal med Svenska sjömansunionen.
- 1931 hade förbundet 34 avdelningar med 6481 medlemmar varav ingen kvinnlig.
- 1932 uppgick förbundet i det nybildade Svenska sjöfolksförbundet.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Hjern, Harald (1939). Svenskt sjöfolk: fackligt värv under 25 år : 1914-1939. Göteborg: Svenska sjöfolksförb. Libris 925415
- ^ Nordin, Rune (1981). Den fackliga arbetarrörelsen. 1, Uppkomst och utveckling (1. uppl.). Stockholm: Prisma i samarbete med Landsorganisationen i Sverige. Libris 256335. ISBN 91-518-1470-6 (inb.)
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Welander Lars-Olof, red (1999). Enskilda byråns handböcker. Fackliga organisationer - LO. Skrifter utgivna av Riksarkivet, 1402-4705 ; 10. Stockholm: Riksarkivet. Libris 2625630. ISBN 91-88366-43-X
- Hjern, Harald (1939). Svenskt sjöfolk: fackligt värv under 25 år : 1914-1939. Göteborg: Svenska sjöfolksförb. Libris 925415
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Allansson Ove, red (1992). Dikt babord: berättelser ur Sjömannen. Göteborg: Tre böcker. Libris 7592846. ISBN 91-7029-084-9 (inb.)
- Gyllin, Yngve (1964-1998). Förbund på sju hav. Malmö. Libris 324301
- Jensen, Albert (1915). Havets arbetare och syndikalismen. Göteborg. Libris 10150522
- Kjellberg, Anders (2017) The Membership Development of Swedish Trade Unions and Union Confederations Since the End of the Nineteenth Century (De svenska fackförbundens och centralorganisationernas medlemsutveckling sedan slutet av 1800-talet) (Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility). Research Reports 2017:2 (uppdaterad 2019). Lund: Department of Sociology, Lund University. (om medlemsutvecklingen i bland annat Svenska eldareunionen)
- Lindley, Charles; Lundgren Sven (1923). Sv. eldare unionen: Minnesskrift 10-års jubileum 13/1 1914 - 13/1 1924. Göteborg: Tr.-AB Framåt. Libris 2778985