Swainsonsparv

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Swainsonsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Passer swainsonii -Ethiopia-8.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSparvfinkar
Passeridae
SläktePasser
ArtSwainsonsparv
P. swainsonii
Vetenskapligt namn
§ Passer swainsonii
Auktor(Rüppell, 1840)
Synonymer
Passer griseus swainsonii
Hitta fler artiklar om fåglar med

Swainsonsparv[2] (Passer swainsonii) är en fågel i familjen sparvfinkar inom ordningen tättingar, förekommande i nordöstra Afrika.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Swainsonsparven är en 16 centimeter lång fågel där könen är lika, grå under och på huvudet, brun ovan.[4] Den liknar nära släktingen bysparv (Passer griseus) men är mörkare, framför allt på huvud och axlar. Svårt att se är ett vitt band på axeln samt blekt kastanjefärgad stjärt och övergump.[5]

Swainson's sparrow (Passer swainsonii).jpg

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer från allra nordöstligaste Sudan till Etiopien, norra Somalia och norra centrala Kenya.[3] Den behandlas ibland som en underart till bysparv.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i bergstrakter, våtmarker, öppen skog, saavann och buskiga gräsmarker, framför allt i närheten av människan. I Eritrea ses den på öppen platå på 1200 meters höjd, i Etiopien mellan 1200 och 4500 meter.[4]

I många etiopiska byar och städer är swainsonsparven vanlig, på samma sätt som gråsparven i Europa och delar av Asien.[5] Fågeln lever huvudsakligen av fröer och säd, men även insekter.[4]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Swainsonsparvens bo är ett löst formad boll av gräs och fjädrar. Det placeras på grenar, i palmkronor eller i trädhål, men även i hål i byggnader och i gamla fågelbon tillhörande etiopisk svala eller brunstrupig backsvala. Den har till och med gått in i aktiva bon och föst bort backsvaleungar för att ta över boet. Swainsonsparven lägger tre till sex vita ägg med bruna och grå fläckar. I Eritrea häckar den mellan januari och mars samt maj till november, i Etopien från april till december.[4]

Efter häckning samlas den i stora flockar med flera hundra individer. Dessa kan orsaka skador i trädgårdar och i jordbruksområden.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ganska vanlig eller vanlig.[7]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar den engelske naturforskaren, konstnären och samlaren William Swainson (1789-1855).[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Passer swainsonii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
  4. ^ [a b c d e] Fry, C. Hilary; Keith, Stuart (2004). The Birds of Africa. "VII". London: Christopher Helm. ISBN 0-7136-6531-9 
  5. ^ [a b] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2003). Birds of Africa south of the Sahara. Cape Town: Struik 
  6. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  7. ^ Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]