Hoppa till innehållet

Taiyesjön

Från Wikipedia
Taiyesjön
太液池
Taiyesjön på kartan över Kina
Taiyesjön
Taiyesjöns läge i Kina.
LägePeking, Kina Kina
Karta över Khanbalik där Taiyesjön syns väster om palatset i den kejserliga staden.
Karta över Khanbalik där Taiyesjön syns väster om palatset i den kejserliga staden.
39°54′50″N 116°22′50″Ö / 39.91389°N 116.38056°Ö / 39.91389; 116.38056

Taiyesjön (太液池; Tàiyèchí) var en konstgjord kejserlig sjö i Peking i Kina uppförd under Yuandynastin (1271–1368). Taiyesjön är idag uppdelad i Beihaisjön, Zhonghaisjön och Nanhaisjön i Xichengdistriktet i västra centrala Peking. Sjöarna formar idag Beihaiparken och Zhongnanhai.

År 1179 under Jindynastin byggdes Daningpalatset (大宁宫) runt en sjö norr om huvudstaden Zhongdu (dagens Peking) i området där Beihaiparken finns idag.[1][2] När Khubilai khan i slutet på 1260-talet uppförde sin huvudstad Khanbalik omformades området till två sjöar. Den norra sjön Jishuitan (积水潭) låg utanför palatsområdet i området som idag är Shichahai. Taiyesjön var den södra sjön och låg direkt väster om kejsarpalatset med ön Wanshou Shan från Jindynastin norr om dess centrum.[2] Ön Wanshou Shan var den enda arkitektur från Zhongdu som mongolerna sparade.[3]

Från Jadekällan i Västra bergen leddes vatten till Taiyesjön.[4] Under den efterföljande Mingdynastin (1368–1644) delades Taiyesjön i två delar (till dagens Beihaisjön och Zhonghaisjön) och expanderades med en södra sjö (dagens Nanhaisjön) vilket bildade de Tre främre haven.[1][2][5] Schaktmassorna från utgrävningen av den södra sjön användes för att förstora det konstgjorda berget i Jingshanparken norr om Förbjudna staden.[6] Murarna runt den kejserliga staden expanderades år väster och inneslöt nu även Taiyesjön.[6] Med kanaler förbands Taiyesjön med både inre- och yttre staden.[5] Området runt Zhonghaisjön och Nanhaisjön benämns numer ofta Zhongnanhai.[2]

  1. ^ [a b] Hou, Renzhi (2015). ”The Transformation of the Old City of Beijing, China Periods”. Symposium on Chinese Historical Geography. sid. 46. https://books.google.se/books?id=SMaPBQAAQBAJ&lpg=PA46&dq=Tai%20Ye%20Chi%20Beijing&hl=sv&pg=PA46#v=onepage&q&f=false 
  2. ^ [a b c d] Haw, Stephen G, (2008). ”Bai Hai” (på engelska). Beijing - A Concise History. Routledge. sid. 159. ISBN 9780415399050. https://books.google.se/books?id=J8J8AgAAQBAJ&lpg=PA49&ots=auaBtqHziK&dq=Tai%20Ye%20Chi%20Beijing&hl=sv&pg=PA160#v=onepage&q&f=false 
  3. ^ Shatzman Steinhardt, Nancy (1999). ”From Bianliang to Dadu” (på engelska). Chinese Imperial City Planning. Univ of Hawaii Pr. sid. 155. ISBN 0824821963. https://books.google.se/books?id=in68DmD8YVoC&lpg=PA172&dq=Taiye%20Lake%20beijing&hl=sv&pg=PA155#v=onepage&q&f=false 
  4. ^ Haw, Stephen G, (2008). ”Water supply and canals” (på engelska). Beijing - A Concise History. Routledge. sid. 49. ISBN 9780415399050. https://books.google.se/books?id=J8J8AgAAQBAJ&pg=PA49&lpg=PA49&dq=Tai+Ye+Chi+Beijing&source=bl&ots=auaBtqHziK&sig=snTB3dFDcCSH8IHlCkc1Lk4TJnw&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjr37P5-cjXAhXJYZoKHY9LBzcQ6AEIOTAG#v=onepage&q&f=false 
  5. ^ [a b] Shatzman Steinhardt, Nancy (1999). ”Ming, Qing, and beyond” (på engelska). Chinese Imperial City Planning. Univ of Hawaii Pr. sid. 172. ISBN 0824821963. https://books.google.se/books?id=in68DmD8YVoC&lpg=PA172&dq=Taiye%20Lake%20beijing&hl=sv&pg=PA172#v=onepage&q&f=false 
  6. ^ [a b] Hou, Renzhi (2015). ”Planning Changes in the Ming and Qing Periods” (på engelska). Symposium on Chinese Historical Geography. Springer. sid. 41. ISBN 3662452715. https://books.google.se/books?id=SMaPBQAAQBAJ&lpg=PA46&dq=Tai%20Ye%20Chi%20Beijing&hl=sv&pg=PA41#v=onepage&q&f=false 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]