Khanbalik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Khanbalik
Khanbalig
Cambaluc
Dadu
Map of Cambaluk.jpg
Officiellt namn: 大都
Land Kina Kina
Koordinater 39°55′55″N 116°23′24″Ö / 39.93194°N 116.39000°Ö / 39.93194; 116.39000
Folkmängd 500 000 (1 294)[1]
952 000 (1 327)[2]
Grundad 1267
Yuandynastin
Khanbaliks läge i Kina.
Red pog.svg
Khanbaliks läge i Kina.
En skulptur av ett stenlejon från Khanbaliks tidigare stadsmur utställd på Beijing Stone Carving Museum.
Klocktornet i Peking, som ursprungligen uppfördes 1272 i Khanbalik.
De båda artificiella sjöarna Houhai och Qianhai byggdes i Khanbalik under Yuandynastin.
Konfuciustemplet, som uppfördes 1302.
Målning föreställande när Khubilai khan 1266 passerar Marco Polo-bron på väg mot uppförandet av det blivande Khanbalik.
Khanbaliks läge (uppe till höger) jämfört med den tidigare Jindynastins huvudstad Zhongdu (nere till vänster).

Khanbalik eller Dadu (大都; Dàdū) var den mongol-kinesiska Yuandynastins huvudstad från 1271 till 1368 och var grunden till dagens Peking. Marco Polo tillbringade stor del av sin tid i Kina (1275–1292) i Khanbalik och har beskrivit staden detaljerat. Många av dagens hutonger i Peking har sitt ursprung i Khanbalik, såsom även Trum- och klocktornen, Konfuciustemplet och Houhaisjön.

Namn[redigera | redigera wikitext]

I februari 1972[3][2] fick staden sitt officiella, kinesiska namn Dadu, som betyder "stor huvudstad". Det informella namnet på mongol-turkiska är Khan-Balikh som betyder "khanens stad", och detta namn har transkriberats till många olika varianter såsom Khanbalik, Khanbaliq, Kambalu, Khanbalig och Cambuluc.[4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

År 1264[4] beslutade Khubilai khan att göra platsen för dagens Peking till mongolväldets och Yuandynastins nya huvudstad, och 1266[5] (alternativt 1267[3]) beordrade han uppförandet. Resterna efter den tidigare Jindynastins huvudstad Zhongdu som låg sydväst om dagen Himmelska fridens torg och som Djingis khan förstörde 1215 vid Slaget om Zhongdu var fortfarande till betydande del i ruiner när Khubilai khan påbörjade uppbyggnaden av sin nya huvudstad vid platsen för dagens Peking.[4] De nya staden byggdes nordost om Jindynastins förstörda stad vid den övergivna Beihai-parken.[4] En betydande anledning för staden flyttades mot nordost var vattenförsörjningen. Zhongdu, som tog sitt vatten från Lianhuachisjön hade stora problem med vattenbrist. Den nya staden tog sitt vatten från Beihaisjön som var resursstarkare.[6][2] Det installerades även en vattenförsörjningskedja från Changping norr om staden ner till Kunmingsjön (vid dagens Sommarpalats) och vidare in till stadscentrum där konstgjorda sjöar som Houhai och Qianhai uppfördes.[7] Det byggdes även ett underjordiskt dränagesystem.[2]

I augusti 1267 påbörjades byggnationen av staden.[4] Första året uppfördes stadsmuren som byggdes av packad jord och var 10 m hög med en omkrets på 28 km och 11 portar.[4] Från mars 1271 började infrastrukturen med öst-västliga och nord-sydliga gator byggas.[4] År 1274[5] var palatset färdigt, som uppfördes precis öster om Beihaiparken. Palatset omringades av en 10 m hög mur. Palatsets centrala byggnad hade plats för 6 000 middagsgäster.[4] Uppbyggnaden av staden pågick till 1293 då den även Tonghuikanalen var hopkopplad med Stora kanalen.[1] 1302 uppfördes Konfuciustemplet av Temür khan.[8]

I slutet av Khubilai khans regenttid (1260–1294) hade Khanbalik 100 000 hushåll och ungefär 500 000 invånare.[1] 1327 var folkmängden upp i 952 000.[2] Från 1271[1][3] (alternativt 1272[9]) var Dadu (Khanbalik) officiellt Yuandynastins huvudstad.

14 september 1368 intog Mingdynastins general Xu Da Khanbalik. Fem dagar innan hade Yuandynastins sista kejsare Toghon Temür redan lämnat sitt sitt palats och flytt till Xanadu (vid dagens Zhenglan i Inre Mongoliet). Yuandynastin hade därmed fallit och Mingdynastin grundades 1368.[10][11]

1417 till 1421 byggde Mingdynastin staden Beijing på grunden av Khanbalik.[12] Palatset (Förbjudna staden) byggdes ny från grunden ovanpå mongolernas palats, men många av avenyerna och hutongerna återanvändes från Khanbalik. Östra och västra stadsmuren återanvändes. De fyra konstgjorda sjöarna Zhongnanhai, Beihai, Qianhai och Houhai blev också sparade.[13]

Stadslayout[redigera | redigera wikitext]

Stadsarkitekter för uppförandet var araben Ikhtiyar al-Din och kinesen Liu Bingzhong,[2] som också hade ansvarat för utformningen av sommarresidensen Xanadu.[4] Staden uppfördes i traditionell kinesisk stil med tre zoner innanför varandra; Palatsstaden, inre staden och yttre staden som t ex Tangdynastins huvudstad Chang'an.[4]

Staden byggdes upp av ett rutnät av långsmala rektangulära kvarter. I öst- västlig riktning drogs vanligen mer än 700 m långa hutonger som placerades med ca 70 m delning. Dessa hutonger var huvudsakligen för bostäder. Det fanns också en grupp hutonger som var ca 200 m långa. Staden var uppdelad i 50 distrikt.[2] Hutongerna bands ihop med gator i nord- sydlig riktning som huvudsakligen var kommersiella.[14] Precis mitt i staden placerades de två trum- och klocktornen.

Khanbaliks stadsmur var 6,6 km i öst- västlig riktning och 7,4 km från norr till söder. I norra delen fanns två portar, och de övriga sidorna hade tre portar vardera.[2] Det fanns tre lite större marknadsplatser i Khanbalik, och de var vid Dongsi, Xisi och Jishuitan (vid Trumtornen). Stor del av varorna till marknaderna anlände längs Tonghuifloden från öster.[2]

Khanbaliks södra stadsmur följde dagens Chang'anavenyn som skär staden i öst-västlig riktning precis norr om Himmelska fridens torg. Dess östra och västra stadsmurar följde östra och västra sidan av Andra ringvägen, vilket även den senare Mingdynastins stadsmur gjorde. Norra delen av stadsmuren följde gatan Tuchenglu (土城路) söder om Olympiaparken.[15]

Marco Polos beskrivning av Khanbalik[redigera | redigera wikitext]

Under Marco Polos tid i Kina (1275–1292[5]) var Khanbalik nyligen grundad, och han ger en detaljerad bild av staden i sin reseberättelse Marco Polos resor. Marco Polos berättelser om Khanbalik är en viktig referens för historiker om Khanbaliks utformning.[4] Marco Polo beskriver staden och dess layout. Han berättar också om Khubilai khans extremt stora och vackra palats. Stadsmuren beskrivs som helt vit med en omkrets på 24 mile. (En italiensk mile är ca 1 500 m.[16]) Han berättar om det rätvinkliga och raka vägnätet i Khanbalik, och om klocktornet mitt i staden. Han berättar att det fanns en konstgjord kulle norr om palatset (likt Jingshanparken).[17]

[..] Den stora hallens och rummens väggar är utsirade med drakar i förgyllt snideri, krigarfigurer, fåglar, fyrfota djur och stidsscener. Den inre eller undre sidan av det långt framspringande taket är så rikt smyckat att ögat ingeting upptäcker utom förgyllning och målning. På var och en av palatsets fyra sidor är en stor fritrappa med marmortrappsteg. På dessa stiger man upp till marmormuren som omger byggnaden, och de lämnar även tillträde till palatset självt. [...]
Marco Polo om Khubilai khans palats i Khanbalik.[17]

Khanbalik idag[redigera | redigera wikitext]

Norra delen av Khanbaliks stadsmur är fortfarande fullt synlig och kan besökas vid Yuan Dynasty Capital City Wall Site Park vid gatan Tuchenglu (土城路) söder om Olympiaparken.[18] ("Tucheng" betyder just "jordmur") Även stora delar av stadsmurens vallgrav finns fortfarande kvar. Mitt i Peking finns även Trum- och klocktornen som ursprungligen byggdes 1272 i samband med Khanbalik uppförande. Konfuciustemplet från 1302 är efter några utbyggnader fortfarande i gott skick. Av palatset i Khanbalik finns nästan inga spår idag eftersom Förbjudna staden är byggd rakt över det tidigare palatset.[4] En inte obetydlig del av Pekings centrala och historiska hutonger är från Khanbaliks stadslayout. En av de äldsta hutongerna i Peking är Zhuanta (砖塔胡同) som uppfördes under Yuandynastin.[19] De artificiella sjöarna kring Shichahai såsom Houhai och Qianhai som uppfördes till Khanbalik är idag nöjesdistrikt kantade av historisk arkitektur.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Beijing's History” (på engelska). China Internet Information Center. http://www.china.org.cn/english/features/beijing/30785.htm. Läst 27 oktober 2016. 
  2. ^ [a b c d e f g h i] ”The Implications of the Planning of Beijing’s Imperial City for Sustainable Community Development” (på engelska) (pdf). Examensarbete i Hållbar Utveckling 129. Uppsala University, Hao Li. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:625903/FULLTEXT01.pdf. Läst 28 oktober 2016. 
  3. ^ [a b c] Ming, Hung Hing (2016). ”2. The Yuan Dynasty” (på engelska). FROM THE MONGOLS TO THE MING DYNASTY: From a Begging Monk to Emperor. Algora Publishing. sid. 13. ISBN 978-1628941500. https://books.google.se/books?id=rf8gDAAAQBAJ&lpg=PA188&dq=From%20the%20Mongols%20to%20the%20Ming%20Dynasty&hl=sv&pg=PA13#v=onepage&q&f=false 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l] Man, John (2015). ”15 A NEW CAPITAL” (på engelska). The Mongol Empire. Corgi. sid. 198–202. ISBN 9780552168809. http://www.amazon.com/The-Mongol-Empire-Genghis-Founding/dp/0552168807 
  5. ^ [a b c] Haw, Stephen G, (2006). ”Chronology of Major Events” (på engelska). Beijing – A Concise History. Routledge. ISBN 0415399068. https://books.google.se/books?id=J8J8AgAAQBAJ&lpg=PP1&dq=Beijing%20%E2%80%93%20A%20Concise%20History%20Stephen%20G.%20Haw&hl=sv&pg=PA140#v=onepage&q&f=false 
  6. ^ ”Informationsskylt om Zhongdu's vattenresurser” (på engelska). Beijing Lioa Jin city wall museum. https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/c/cf/Jin_Yuan_Water_recources.jpg. Läst 28 oktober 2016. 
  7. ^ [a b] Lewis, Simon (2004). ”Around the Shicha lakes” (på engelska). The Rough Guide to Beijing. Rough Guides. sid. 85. ISBN 978-1843532422. https://books.google.se/books?id=WXmaoxG3_NwC&lpg=PP1&dq=The%20Rough%20Guide%20to%20Beijing%20%20Simon%20Lewis&hl=sv&pg=PA85#v=onepage&q&f=false 
  8. ^ Wolff, Richard (2007). ”The Polos” (på engelska). The Popular Encyclopedia of World Religions. Harvest House Publishers. sid. 135. ISBN 978-0736920070. https://books.google.se/books?id=o9Ls4I5t5gIC&lpg=PA47&hl=sv&pg=PA135#v=onepage&q&f=false 
  9. ^ 张, 英聘 (2003). ”10. Genghis Khan and the Grat Empire in the Yuan Dynasty” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 141–142. ISBN 7-5073-1360-3 
  10. ^ Mote, F.W. (2003). ”II. Setting the pattern of His Dynasy” (på engelska). Imperial China 900–1800. Harvard University Press. sid. 563. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PP1&dq=Mote%20Imperial%20China%20900%201800&hl=sv&pg=PA563#v=onepage&q&f=false 
  11. ^ Ming, Hung Hing (2016). ”Zhu Yuan Founds the Ming Dynasty” (på engelska). FROM THE MONGOLS TO THE MING DYNASTY: From a Begging Monk to Emperor. Algora Publishing. sid. 175. ISBN 978-1628941500. https://books.google.se/books?id=rf8gDAAAQBAJ&lpg=PA188&dq=From%20the%20Mongols%20to%20the%20Ming%20Dynasty&hl=sv&pg=PA175#v=onepage&q&f=false 
  12. ^ ”Transferring the Capital to Beijing and Constructing the Great Wall” (på engelska). China: Five Thousand Years of History and Civilization. CUHK Press. 2007. sid. 96. ISBN 978-9629371401. https://books.google.se/books?id=z-fAxn_9f8wC&lpg=PP1&dq=China%3A%20Five%20Thousand%20Years%20of%20History%20and%20Civilization&hl=sv&pg=PA96#v=onepage&q&f=false 
  13. ^ ”Beijing, Ming Dynasty” (på engelska). Beijing Planning Exhibition Hall. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Beijing_Ming_Dynasty_Map.jpg. Läst 28 oktober 2016. 
  14. ^ ”Beijing Hutong City Planning” (på engelska). Shijia Hutong Museum. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Informationstavla_i_Shijia_Hutong_Museum.jpg. Läst 27 oktober 2016. 
  15. ^ ”Dadu, Yuan Dynasty” (på engelska). Beijing Planning Exhibition Hall. https://commons.wikimedia.org/wiki/File%3ADadu_Map.jpg. Läst 27 oktober 2016. 
  16. ^ ”Mr. Galloway’s Remarks on Fernel’s Measure of a Degreee” (på engelska). PHILOSOPHICAL MAGAZINE and JOURNAL OF SCIENCE. 1842. sid. 94. https://books.google.co.uk/books?id=TFAwAAAAIAAJ&hl=sv&pg=PA94#v=onepage&q&f=false 
  17. ^ [a b] Polo, Marco (1982). ”6 Om Kublai kan och hans huvudstad”. Marco Polos resor i Asien 1271–1295. övers. Thordeman, Bengt. FORUM. sid. 124–128. ISBN 91-37-08045-8 
  18. ^ ”Yuan Dynasty Capital City Wall Site Park” (på engelska). Travel China Guide. https://www.travelchinaguide.com/attraction/beijing/yuan-city-wall.htm. Läst 27 oktober 2016. 
  19. ^ Perkins, Dorothy (1998). ”ALLEYS” (på engelska). Encyclopedia of China. Routledge. sid. 9. ISBN 1579581102. https://books.google.se/books?id=KMQeAgAAQBAJ&lpg=PA9&ots=i6M6z3molR&dq=beijing%20oldest%20hutong%20ZhuanTa%20Yuan%20dynasty&hl=sv&pg=PA9#v=onepage&q&f=false 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]