Teatro de La Latina

Teatro de La Latina är en teater belägen i Madrid, i kvarteret La Latina, och är ett verk av arkitekten Pedro Muguruza.

Teatern har varit en av de viktigaste scenerna för uppförande av komedier och revyer i den spanska teaterns historia under 1900-talet.

Namnet kommer från Beatriz Galindo, la Latina, en spansk författare under 1400-talet.

Luis Fernández-Díez och Ignacio F. Iquino, 1947–1962[redigera | redigera wikitext]

Teatern ligger vid la Plaza de la Cebada. Byggnaden kom till stånd i början av 1900-talet av antikvarien Juan Lafora Calatayud, i lokalerna efter en bio som hade byggts på marken efter ett tidigare sjukhus. Teatern fick sitt namn efter Beatriz Galindo, som hade tillnamnet "La Latina". Under spanska inbördeskriget blev det ånyo bio. 1978 övertogs teatern av Lina Morgan för revyer och varietéer.

Colsada, 1962–1978[redigera | redigera wikitext]

1964, hyrde tidningsmannen Matías Colsada, som sedan 1956 hade ägt Teatro Apolo i Barcelona, även madridteatern Teatro La Latina. Colsada är den som mest har utnyttjat lokalen och annonserat för en av de populäraste teatrarna i Madrid.

1984 genomgick teatern en nödvändig restauration, och logerna utrustades med badrum och soffor för att vila.

1996, efter att José Luís López hade avlidit, som varit bror, manager, producent och företagare för Lina Morgan och programdirektör för teatern, och på grund av att hon var upptagen med olika projekt vid televisionen, uppdrog hon åt sin direktör, Ángel Gutiérrez, att ta hand om programmet och leda Teatro La Latina. Teatern, en av de mest ackrediterade och viktigaste i Madrid, tog upp olika spektakel av Moncho Borrajo: "Concierto sentido del humor" (1995), "Dihablemos" (1997), "El bufón del Rey" (1998-1999) som fick stor framgång. Den spanska komikergruppen El Tricicle gav flera föreställningar. Sedan 1999 har musikalernas ankomst till Spanien gjort att Lina Morgan kontrakterat musikaler till teatern utan att släppa komedier och föreställningar från Centro Dramático Nacional (”Nationella dramaten”) eller Teatro de La Danza (”Dansteatern”). Stor succé gjorde pjäser som "Tartufo" (1999), "Sí... pero No" (1999), "El verdugo" (2000), "La muerte de un viajante" (2001), "Madre: El drama padre" (2001), "Paseando a miss Daisy" (2002), "Las bicicletas son para el verano" (2003), musikalen "Cuando Harry encontró a Sally" (2002) och "La venganza de Don Mendo" (2004-2005) med Raúl Sender som står på repertoaren under nio månader.

2005, då Lina Morgan var ägare till teatern, gick hon samman med producenten José Luis Moreno, med syftet att utveckla och omvandla Teatro La Latina till en av Madrids bästa. Kontraktet varade två år och repertoaren bestod av en serie zarzuelas, en dansantologi, musikalen "El diluvio que viene" (2006-2007), tevekomedin "Matrimoniadas" (2006) och komedin "La venganza de la Petra" (2006) med stor framgång. Det sista i José Luis Morenos program blev konserten "Enamórate conmigo" med Isabel Pantoja, som under 13 unika föreställningar fyllde teatern till sista plats, men de sista tre föreställningarna fick man ställa in.

Sedan 2007, har Lina Morgan åter regisserat och lagt upp programmet för pjäserna. Genom Teatro La Latina har stora skådespelare passerat: Raúl Sender, José Sazatornil, Concha Velasco, Nati Mistral, Paco Valladares, Celia Gámez, Juanita Reina, Carmen Sevilla, Lola Flores, Tania Doris, Paco Martínez Soria, Jesús Puente, Amparo Baró, Josema Yuste, Marisol Ayuso, Andoni Ferreño, Amparo Rivelles, Moncho Borrajo, Ana Belén, Paco León, Blanca Portillo, María Fernanda D'Ocón, Natalia Dicenta, Pablo Sanz, Tote García Ortega, Quique Camoiras, Juanito Navarro, Antonio Casal, Manolo Díaz, Pedro Peña, Estrella Castro, Pepe Barcenas, Jesús Guzmán, Queta Claver, Tony Leblanc, Addy Ventura, Lina Canalejas, Olga Guillot, Celia Gámez, Adrián Ortega, Tomás Zori, Fernando Santos, Manolo Codeso, Maruja Tomás, Alfonso del Real, m.fl., nästan hela spanska teatervärlden från 1900- och 2000-talet.