Hoppa till innehållet

Textus Receptus

Från Wikipedia

Textus Receptus (Den mottagna texten) är en grekisk text av Nya Testamentet. Namnet har kommit att representera en grupp av texter som har sitt ursprung i den version av Nya testamentets text som Erasmus av Rotterdam (1466–1536) sammanställde och kunde trycka och ge ut i Basel 1516.[1]

Det är den första publicerade grekiska texten till Nya testamentet sedan Gutenbergs tryckteknik slagit igenom. Texten bygger på ett fåtal, troligen bara sju, senmedeltida handskrifter. I praktiken använde han dock bara två eller tre av dem och för Uppenbarelseboken hade han inte ens tillgång till ett komplett manuskript.[2]

Allmänt

[redigera | redigera wikitext]

Titeln

[redigera | redigera wikitext]

Begreppet ”Textus Receptus” kom att tillskrivas textfamiljen långt senare. I förordet till en version av texten från 1633 tryckt av de nederländska förläggarna Bonaventure och Abraham Elzewir(en) skriver Daniel Heinsius, professor vid universitetet i Leiden på latin motsvarande: "Då har du nu en text, accepterad av alla, där vi inte ser något förändrat eller korrumperat”.[3]

Den latinska frasen ”Textum... receptum” syftar inte på tanken att det är en text som är från Gud mottagen, utan att texten har av oss alla accepterats (mottagits). Termen är på det sättet ett missförstånd. Texten kallas numera också för “The Confessional text”, ” The Traditional text” eller ”The Received text”.[4]

Texten

[redigera | redigera wikitext]

Textus Receptus är inte en text, utan en familj av texter. Erasmus själv gjorde fem versioner (1516, 1519, 1522, 1527 och 1535). Efter honom tog andra vid. Som Simon de Colines 1534, Robert Estienne, även kallad Stephanus (1546, 1549, 1550, 1551), Theodor Beza (1565 x2, 1567, 1580, 1582, 1589, 1590, 1598 och 1604) och Elzevier-bröderna (1624, 1633, där termen står i förordet, 1641, 1679).[5]

Till slut kom tre versioner utgivna av Frederick Henry Ambrose Scrivener(en) (1813–1891). De gavs ut 1873, 1881 och 1894 (den sista efter hans död).[6]

Vanligen säger man att det finns mellan 25 och 30 versioner av texten.[7]

Den "sista" versionen

[redigera | redigera wikitext]

Scrivener arbetade med den grupp som med början 1870 reviderade King James-översättningen från 1611 och på uppdrag av Church of England tog fram det som kom att kallas The Revised Version 1881 (NT) och 1885 (GT).

Som en del i projektet kom man att försöka återskapa den version av den grekiska texten som översättarna till engelska King James-översättningen använt sig av, eftersom dessa inte utgått från en specifik version av den grekiska texten utan istället blandat textval från flera olika källor.

King Jamesöversättarna utgick från Bishops' Bible(en) (1568) som en grundläggande engelsk text som de reviderade, och använde sedan en kombination av bland annat Textus Receptus-utgåvor (som Beza, Stephanus och Erasmus), latinska texter (Vulgata och Erasmus), den complutensiska polyglotten och tidigare engelska översättningar som Tyndale och Coverdale. Den grekiska text som ligger till grund för King James-översättningen hade aldrig funnits som handskrift eller i tryckt version före Scriveners sammanställning.[8]

Man har katalogiserat 283 skillnader mellan Stephanus utgåva från 1550 och Scriveners text och omkring 190 mellan Bezas text och Scriveners.[7]

Synen på Textus Receptus

[redigera | redigera wikitext]

Det finns idag (2025) en rörelse som menar att Textus Receptus ska ses som den bästa versionen av den grekiska grundtexten av Nya testamentet. Oftast är det då Scriveners text från 1894 man hänvisar till. Av vissa anses den till och med vara en exakt kopia av det som de nytestamentliga författarna en gång skrev. Till exempel skriver Trinitarian Bible Society: ”Vi kan vara säkra på att Guds ord som det återges i Textus Receptus Nya testamentet är en tillförlitlig representation av den text som ursprungligen gavs till oss… Gud fortsatte att bevara sitt Nya Testamente genom att vägleda sitt folk att använda en text som, även om den är i tryckt form, ändå är Guds heliga Ord i evighet”.[9]

Förespråkarna av Textus Receptus hänvisar ofta till The Westminster Confession of Faith (Westminsterbekännelsen, en reformert trosbekännelse från 1600-talet som sammanfattar den kristna tron utifrån kalvinistisk teologi) som säger om bibeltexterna att de “är omedelbart inspirerade av Gud och har genom hans särskilda försorg och försyn under alla tider bevarats rena, varför de är äkta” 1:8.[10][11]

Men Scrivener själv tog starkt avstånd från tanken på att den text han sammanställde var en text som avspeglade vad författarna ursprungligen skrev. I förordet till 1881 års version skriver han: ”Denna utgåva gör inte anspråk på att vara en kritisk utgåva av Nya testamentets grekiska text [Med kritisk utgåva menar man en utgåva som bygger på alla de grekiska handskrifter som finns tillgängliga].... Textus Receptus är inte en 'kritisk text'... utan snarare en manuskripttradition som, även om den är gammal och allmänt accepterad, inte är identisk med apostlarnas originalhandskrifter... Om läsaren önskar fastställa vad apostlarna skrev, måste han vända sig till kritisk forskning och de äldsta manuskripten, snarare än att enbart förlita sig på Textus Receptus”.[12]

Det existerar inte någon enskild handskrift som bekräftar Textus Receptus. Och det finns heller ingen handskrift av texten som ligger till grund för och överensstämmer med Scriveners version. ”[Textus Receptus] är en grekisk text som aldrig existerat innan Scrivener försökte rekonstruera den på artonhundratalet”.[13] Man kan också notera att The Westminster Confession skrevs 1646, mer än 200 år före Scriveners version, så det kan därför knappast vara just den texten bekännelsen syftar på.

De som förespråkar Textus Receptus anklagar ofta företrädare för andra textversioner, speciellt den så kallade ”kritiska texten”, för att vara influerade av postmodernt tänkande.[14] Ett uttalande som kommit i fokus är teologen Daniel B. Wallace's ord: ”Vi har inte nu – varesig i den kritiska grekiska texter eller i några översättningar – exakt vad författarna till Nya testamentet en gång skrev. Och även om vi hade det skulle vi inte veta om det. Det finns många, många platser där texten i Nya testamentet är osäker.”[15]

Textus Receptus och Majoritetstexten

[redigera | redigera wikitext]

Vid sidan av Textus Receptus och den kritiska texten finns det också en text som kallas Majoritetstexten(en). Texten är för det mesta just som det låter. Man har tittat på alla tillgängliga handskrifter och väljer de formuleringar som majoriteten av dem stöder.

Ofta blandas Textus Receptus samman med Majoritetstexten. Men dessa är två distinkta versioner. Flera av Textus Receptus val är tydliga minoritetsversioner, ibland till och med helt utan stöd i någon enda handskrift. Det cirkulerar olika uppgifter men vanligen säger man att de två skiljer sig på omkring 2000 ställen.  Till exempel skriver forskaren Maurice Robinson ”Det finns ungefär 1 838 skillnader mellan den Textus Receptus... och Majoritetstexten så som den publicerats av Hodges och Farstad.”[16]

Textus Receptus' betydelse

[redigera | redigera wikitext]

Trots dess svagheter har Textus Receptus haft avgörande betydelse inte minst för reformationen. ”Reformationens framgång och djupa påverkan, liksom dess följdverkningar i historien, skulle vara otänkbara utan denna nya andliga och intellektuella grund i Nya testamentets text."[17] Och trots alla de brister som texten uppvisar är det en förvånansvärt god text av nya testamentet i ljuset av de bristfälliga handskriftunderlaget. Teologen Ingemar Furberg skriver ”Att Erasmus endast hade tillgång till mycket sena handskrifter hindrade inte att Erasmus utgåva ger en rätt god text”.[18][19]

Några kända problem med Textus Receptus

[redigera | redigera wikitext]

Även om Textus Receptus angetts som "en rätt god text" finns det en rad problem med Erasmus text.

Textus Receptus har ett svagt stöd i handskrifterna

[redigera | redigera wikitext]

Textus Receptus bygger i huvudsak på ett fåtal sena grekiska handskrifter som av en tillfällighet fanns tillgängliga för Erasmus i Basel i början på 1500-talet.(19)[20][19] Alla de handskrifter han hade tillgång till var senbyzantinska så kallade minuskelhandskrifter [En minuskelhandskrift är ett manuskript där den grekiska texten är skriven med små, sammanhängande bokstäver (minuskler) i ett kursivt stilformat, vilket var det vanliga sättet att skriva grekiska från 800-talet och framåt]. De är alla från 1000-talet eller senare, någon så sent som 1400-talet. Det innebär att Textus Receptus inte reflekterar den äldsta texttraditionen vi har för Nya testamentet (20).[21] ”Textus Receptus bygger i huvudsak på handskrifter av den bysantinska texttypen, som är relativt sena och av sämre kvalitet.”[22]

Textus Receptus inkluderar sena tillägg till texten

[redigera | redigera wikitext]

Textus Receptus innehåller därför textpassager som saknas i de äldsta och mest tillförlitliga handskrifterna. Ett exempel är den så kallade "Comma Johanneum" vilket nästan alla forskare anser är en medeltida interpolation (Ett textavsnitt som har blivit inskjutet i en äldre text av någon annan än den ursprungliga författaren). Frasen lyder ”... i himlen är Fadern, Ordet och den Helige Ande, och dessa tre är ett” (1 Joh 5:7–8). Frasen finns praktiskt taget inte i några grekiska handskrifter före 1400-talet.[23] Äldre grekiska manuskript och tidiga översättningar saknar helt textraden. Frasen fanns inte med i Erasmus utgåvor från 1516 och 1519. Erasmus själv var, enligt egen utsago, tveksam till frasens autenticitet. Kommentaren infördes i texten först under medeltiden och då i den latinsk översättning av Nya testamentet, Vulgata. Därför väckte Erasmus beslut att utesluta den kritik från katolska teologer, eftersom Comma Johanneum för dem var ett viktigt bevis från den latinska texttraditionens auktoritet. Erasmus, som var angelägen om att hans utgåva skulle accepteras av påven och inte ville väcka misstankar om att han utelämnade viktiga läror, hamnade i en pressad situation. ”Erasmus svarade att han skulle inkludera avsnittet om en enda grekisk handskrift kunde uppvisas som innehöll texten. En handskrift producerades (Codex 61), troligen framställd på beställning, och Erasmus infogade avsnittet i sin upplaga från 1522.”[24] Versionen från 1522 har sedan påverkat senare versioner av Textus Receptus, och översättningar byggda på dem, däribland King James. Frasen finns inte med i de första svenska utgåvorna av NT 1526 och hela Bibeln 1541.[a]

Textus Receptus saknar ibland betydelsebärande uttryck

[redigera | redigera wikitext]

På vissa ställen i Textus Receptus saknas ord eller uttryck som bär viktig teologisk betydelse. Ett exempel är Upp 1:8, där Textus Receptus utelämnar ordet "Gud" i frasen “ Jag är A och O, säger Herren Gud”, vilket försvagar textens tydliga identifikation av Jesus som gudomlig.[25][26] Äldre och mer tillförlitliga handskrifter innehåller uttrycket “Herren Gud”, medan Textus Receptus enbart har ordet “Herren”. De handskrifter Erasmus hade till sitt förfogande i Basel innehöll alla orden ”Herren Gud” och det är uppenbart att avsaknaden av ”Gud” i Erasmus text beror på ett slarvfel, inte minst för att han har kvar ordet ”Gud” i den parallella latinska texten. Något stöd i de existerande handskrifterna för att utesluta den gudomliga referensen finns inte.[27][28] Det visar att Textus Receptus tar bort viktiga betydelsebärande ord och uttryck och därmed nedtonar tanken på Jesu gudom. Istället föredrar moderna utgåvor med ett bredare handskriftsunderlag att inkludera ordet ”Gud”, då handskrifterna enhälligt ger en mer sannolik återgivning av den ursprungliga texten än vad Textus Receptus gör utifrån sitt begränsade manuskriptunderlag.[29]

Textus Receptus innehåller kända felaktiga rekonstruktioner

[redigera | redigera wikitext]

Erasmus hade vid sin första utgåva ingen komplett grekisk text av Uppenbarelseboken. Det grekiska dokumentet Erasmus använde, Codex Reuchlinianus, saknade de sista sex verserna i Upp 22. Så han översatte dessa verser från den latinska Vulgata tillbaka till grekiska. Det ledde till ord och ordformer som inte finns i någon enda känd grekisk handskrift.[30] Flera forskare konstaterar att Erasmus gjorde ett stort antal direkta översättningsfel i dessa sex verser. Uppgiften om det exakta antalet kan variera beroende på hur man räknar (småord, ordningsfel, nyanser i kasus etc.), men siffran “17 felöversättningar” är en ofta citerad uppskattning.[31] Ett av de mest uppmärksammade finns i Upp 22:19. Textus Receptus skriver ”...ska Gud ta bort hans del från livets bok...” (βιβλίον τῆς ζωῆς) (Reformationsbibeln) medan alla handskrifterna istället har ”...hans del i livets träd” (ξύλου τῆς ζωῆς) (Bibel 2000). Det finns ingen enda grekisk handskrift som stödjer formuleringen ”livets bok” i Upp 22:19.[32]

Det finns variationer mellan olika utgåvor av Textus Receptus

[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera versioner av Textus Receptus (till exempel Erasmus’ utgåvor, Stephanus’, Beza’s, Elzevirs och Scriveners), som skiljer sig från varandra i många detaljer. Det finns alltså inte en Textus Receptus-text, utan en rad utgåvor från 1500-talet fram till 1800-talet.[33] Eftersom de olika utgåvorna skiljer sig åt, finns det ingen officiell Textus Receptus-text som kan sägas vara den “riktiga” eller ”ursprungliga”. Olika bibelöversättare och teologer kan hänvisa till “Textus Receptus”, men ändå syfta på olika utgåvor.[34] Det undergräver trovärdigheten i påståendet att Textus Receptus skulle vara den ursprungliga grekiska texten. Många som försvarar Textus Receptus menar ändå att den är en av “Gud bevarad” text, men de måste då ändå välja vilken utgåva de anser vara “autentisk”. Förespråkaren Jeff Riddle skriver till exempel: ”Det finns ingen ”perfekt” tryckt utgåva av Textus Receptus. Det betyder dock inte att de olika tryckta utgåvorna av TR tillsammans inte ger oss ett rimligt och tillförlitligt vittnesbörd om ”den mottagna texten”.[35] Det svenska Reformationsbibelsällskapet skriver ”Reformationsbibeln är en grundtexttrogen översättning av Textus Receptus... Vi håller fast vid den gamla grundtexten som använts av kristna under hela den kristna epoken. Vi tror att Herren har bevarat sitt ord”.[36]

Kritiker påpekar att Textus Receptus snarare är en historisk produkt som speglar tryckteknikens och redaktörernas villkor på 1500-talet snarare än en obruten, ursprunglig texttradition. Moderna kritiska utgåvor använder istället en bredare palett av manuskript, inklusive alla äldre och mer varierade handskrifter.

Textus Receptus och svenska bibelöversättningar

[redigera | redigera wikitext]

Textus Receptus har haft betydelse för svenska Bibelöversättningar även om genomslaget inte varit primärt. Det är svårt att i detalj beskriva vad som låg bakom de tidiga svenska översättningarna då det historiska underlaget är bristfälligt.

Sverige fick sin första (bevarade) översättning av Nya testamentet 1526. Vi vet att texten inte översattes från en grekisk grundtext. Man framhåller istället att översättarna främst hade två källor, Erasmus latinska översättning från 1522 och Luthers tyska översättning också från 1522. Det är osäkert hur väl översättarna, troligen Olaus Petri och Laurentius Andreae, behärskade grekiska ”Den grekiska texten fanns tillgänglig i Erasmus edition och har väl rådfrågats i den mån som översättarna kunde handskas med den”.[37] ”Endast på arton ställen” kan ett direkt beroende av det grekiska originalet påvisas.[38]

I helbibeln från 1544 revideras Nya testamentet. Översättningen utgår från NT 1526 men ansluter sig nu närmare till Luthers översättning, särskilt hans version från 1534 ”men något bruk av den grekiska grundtexten märks inte”.[39]

Med andra ord. Den tidiga svenska översättningen av Nya testamentet var en översättning av andra översättningar. Dessa översättningar i sin tur kunde vara baserade på Textus Receptus, men både för att kunskap om grekiskan var bristfällig och för den starka ställningen Luthers arbete fått blev grekiskan sekundär. Och så kom det att förbli under lång tid.

Flera andra officiella utgåvor gavs ut under de kommande århundradena. Försök gjordes att få till en översättning som tog större hänsyn till grundtexten, men dessa förslag mötte av motstånd oftast från prästerskapet. Gustav II Adolfs bibel kom ut 1618 men där ”själva texten var densamma som i bibeln 1541” (40).[40] Den följdes 1703 av Karl XII:s bibel. Språket moderniserades men var i allt väsentligt en nyutgåva av Gustav Adolfsbibeln från 1618, alltså fortfarande inte översatt från den grekiska texten. I Karl XI direktiv finns inga instruktioner om att söka sig närmare grundtexten ”Någon särskild hänsyn till originalet skulle man inte ta”.[41]

Den första svenska översättningen av Nya testamentet direkt från den grekiska texten gjordes av Samuel Ödman (1750–1829), professor i Uppsala, och publicerades så sent som 1816.[42] Översättningen fick aldrig någon officiell status.  

Samtidigt arbetade det som kom att kallas för den ”långa kommissionen”, tillsatt av Gustav III 1773 för att ta fram en ny svensk Bibelöversättning. Deras slutresultat kom att presenteras först 1917, efter 144 år. Nu fanns det tydliga riktlinjer. ”Nu skulle det inte längre behöva sägas att den svenska bibeln... saknade fastare förankring i originaltexten”. Istället slogs det fast ”att vid varje bok... stadga grundtextens rätta läsning”.[43]

Arbetet drog ut på tiden och under senare delen 1800-talets kom flera provöversättningar allt mer att påverkas av den framväxande textkritiska forskningen som ifrågasatte Textus Receptus ställning. Provöversättningar som kommissionen lade fram 1853 och 1861 förutsatte fortfarande Textus Receptus. ”Men med provöversättningen 1873 inträdde en grundläggande förändring. Nya textkritiska metoder kom till användning”.[44] Det uppstod en kamp inom kommissionen och i provöversättningarna 1877 och 1882 var Textus Receptus tillbaka som utgångspunkt. Bara för att överröstas på flera ställen i 1883 års normalupplaga.

När till slut 1917 års översättning publicerades hade Textus Receptus helt övergivits och sedan dess har ingen svensk översättning av Nya testamentet baserats på versionen med rötter från Erasmus text, innan Reformationsbibelsällskapet började sitt arbete. Deras första utgåva av Nya Testamentet, inledningsvis kallad en revision av Karl XII:s bibel, kom ut 2003.[45]

Idag (2025) finns två svenska versioner av Nya testamentet baserade på Textus Receptus. Dels utgåvan från svenska Reformationsbibelsällskapet, den så kallade ”Reformationsbibeln”[46] och dels ”King James på svenska”, en översättning av den engelska King James-översättningen gjord av Patrik Firat, en översättning som alltså inte går tillbaka till grundtexten utan översatts från en engelsk text byggd på Textus Receptus.[47]

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ I Textus Receptus finns både den långa avslutningen av Markusevangeliet (Mark 16:9–20) (24)[1] och berättelsen om kvinnan som ertappades i äktenskapsbrott (Joh 8:1–11)[2], som saknas i flera av de viktigaste handskrifterna, och i moderna textkritiskt baserade översättningar brukar stå inom klamrar. Inkluderingen av dessa texter var dock accepterad innan Textus Receptus utarbetades, och är således inte något som Erasmus okritiskt tillfogat.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Metzger, Bruce Manning.; Ehrman Bart D. (2005) (på engelska). The text of the New Testament: its transmission, corruption, and restoration (4. ed.). New York: Oxford University Press. Libris 10013639. ISBN 0195166671 
  • Riesenfeld, Harald (1991). Den svenska bibeln: ett 450-årsjubileum / avsnitt ”Grundtexten som underlag för de svenska översättningarna” av Harald Riesenfeld. Skrifter / utgivna av Samfundet Pro fide et christianismo, 0349-4896 ; 13. Stockholm: Proprius. Libris 7605172. ISBN 9171187200 
  • Olsson, Birger (2001). Från Birgitta till Bibel 2000: den svenska bibelns historia. Stockholm: Verbum. Libris 8358218. ISBN 9152627969 

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Burton, Nina (2016). Gutenberggalaxens nova: en essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution : samt om Albrecht Dührer, Hans Holbein d.y., Paracelsus, Martin Luther, Thomas More, Michel de Montaigne, diverse pedagoger, anatomer, encyklopeder, påvar och rebeller. Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 101-121. Libris 19413874. ISBN 9789100158972
  2. ↑ ”What is Textus Receptus?” (på engelska). Zondervan Academic. 3 juli 2019. https://zondervanacademic.com/blog/textus-receptus. Läst 20 november 2025.
  3. ↑ På latin: "Textum ergo habes, nunc ab omnibus receptum: in quo nihil immutatum aut corruptum damus".
  4. ↑ White, James R. (2009) (på engelska). The King James only controversy (Updated and expanded 2nd ed.). Minneapolis, Minn.: Bethany House. sid. 73. Libris r1t5rv39p8b9b09v. ISBN 9780764206054
  5. ↑ ”Editions of the Textus Receptus” (på engelska). Textus Receptus Bibles. https://www.textusreceptusbibles.com/Editions. Läst 20 november 2025.
  6. ↑ Metzger, Bruce Manning.; Ehrman Bart D. (2005) (på engelska). The text of the New Testament: its transmission, corruption, and restoration (4. ed.). New York: Oxford University Press. sid. 152. Libris 10013639. ISBN 0195166671
  7. 1 2 ”The Received Text - A brief look at the Textus Receptus”. Trinitarian Bible Society. https://www.tbsbibles.org/page/ReceivedText. Läst 20 november 2025.
  8. ↑ Scrivener, F H A (1884) (på engelska). The authorized ed. of the English Bible (1611), its subsequent reprints and modern representatives.. Cambridge. Libris 3042679
  9. ↑ G. W. and D. E. Anderson. ”The Received Text”. Trinitarian Bible Society. https://www.tbsbibles.org/page/ReceivedText. Läst 20 november 2025. ”We can have the confident assurance that the Word of God as it is found in the Textus Receptus New Testament is a trustworthy representation of the text as originally given… God continued to preserve His New Testament by guiding His people to use a text which, although in a printed form, nevertheless is God's holy Word from eternity”
  10. ↑ ”The Westminster Confession of Faith”. Ligonier Ministries. https://learn.ligonier.org/articles/westminster-confession-faith. Läst 20 november 2025. ”Being immediately inspired by God, and by His singular care and providence kept pure in all ages, are therefore authentical”
  11. ↑ ”Westminsterbekännelsen | Immanuelskyrkan (svensk översättning)”. www.immanuelskyrkan.info. Arkiverad från originalet den 28 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160328015828/http://www.immanuelskyrkan.info/tro/bekannelseskrifter/westminsterbekannelsen/. Läst 21 november 2025.
  12. ↑ F. H. A. Scrivener, red (1881/2015). The New Testament in Greek: According to the Text Followed in the Authorised Version Together with the Variations Adopted in the Revised Version (1). Cambridge University Press. doi:10.1017/cbo9780511790256. ISBN 978-1-108-02472-3. https://www.cambridge.org/core/product/identifier/9780511790256/type/book. ”Förordet sidan vi–vii. Original: 'The present Edition does not profess to be a critical edition of the Greek New Testament… The Textus Receptus is not a ‘textus criticus’ … but is rather a manuscript tradition, which, though ancient and widely received, is not identical with the autographs of the Apostles… If the reader desires to ascertain what the Apostles wrote, he must have recourse to critical scholarship and the oldest manuscripts, rather than rely entirely on the Received Text.'”
  13. ↑ Jan Krans / Tommy Wasserman (22 oktober 2020). ”Evangelical Textual Criticism: Why the Textus Receptus Cannot Be Accepted (Jan Krans)”. Evangelical Textual Criticism. Arkiverad från originalet den 1 november 2020. https://web.archive.org/web/20201101094413/https://evangelicaltextualcriticism.blogspot.com/2020/10/why-textus-receptus-cannot-be-accepted.html. Läst 21 november 2025.
  14. ↑ Alias: The Young, Textless, and Reformed (20 oktober 2020). ”The Textus Receptus: A Defense Against Postmodernism in the Church” (på engelska). The Young, Textless, and Reformed. Arkiverad från originalet den 1 december 2020. https://web.archive.org/web/20201201170530/https://youngtextlessreformed.com/2020/10/20/the-textus-receptus-a-defense-against-postmodernism-in-the-church/. Läst 21 november 2025.
  15. ↑ Hixson Elijah, Gurry Peter J., red (2019) (på engelska). Myths and mistakes in New Testament textual criticism. Downers Grove, Illinois: IVP Academic, an imprint of InterVarsity Press. Libris z8hk7kmdwvfbjkdg. ISBN 9780830852574. ”Ur Daniel B. Wallace förord: 'We do not have now – in our critical Greek texts or any translations – exactly what the authors of the New Testament wrote. Even if we did, we would not know it. There are many, many places in which the text of the New Testament is uncertain.'”
  16. ↑ Robinson Maurice A., Pierpont William G., red (2005) (på klassisk grekiska). The New Testament in the original Greek: Byzantine textform, 2005 (1st ed.). Southborough, Mass.: Chilton Book Pub. Libris 10590543. ISBN 0-7598-0077-4. ”sid. xvi. I original: 'There are about 1,838 differences between the Textus Receptus underlying the KJV and the Majority Text as published by Hodges and Farstad.'”
  17. ↑ Dan Wallace (7 september 2016). ”Five Events that Changed the World”. Believers Chapel. Arkiverad från originalet den 21 november 2025. https://web.archive.org/web/20251121121709/https://believerschapeldallas.org/sermons/2016-09-07-1720-five-events-that-changed-the-world/. Läst 21 november 2025.
  18. ↑ Ingemar Furberg (1993). ”1993/3 – Har Nya testamentets grundtext verkligen blivit förvanskad?”. www.biblicum.se. Stiftelsen Biblicum - För biblisk tro och forskning. https://www.biblicum.se/tidskriften/aldre-nummer-av-tidskriften/biblicum-1993/19933-har-nya-testamentets-grundtext-verkligen-blivit-forvanskad/. Läst 25 november 2025.
  19. 1 2 Martin Heide (7 februari 2023). ”Erasmus and the Search for the Original Text of the New Testament” (på amerikansk engelska). Text & Canon Institute. Arkiverad från originalet den 26 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230326154730/https://textandcanon.org/erasmus-and-the-search-for-the-original-text-of-the-new-testament/. Läst 21 november 2025.
  20. ↑ ”Dummy för att bibehålla not-numrering - tas bort senare”. 21 november 2025. https://sv.wikipedia.org/wiki/Anv%C3%A4ndare:Jonas_Dagson/sandl%C3%A5da.
  21. ↑ Ingemar Furberg (1993). ”1993/3 – Har Nya testamentets grundtext verkligen blivit förvanskad? - Stiftelsen Biblicum”. www.biblicum.se. Stiftelsen Biblicum. https://www.biblicum.se/tidskriften/aldre-nummer-av-tidskriften/biblicum-1993/19933-har-nya-testamentets-grundtext-verkligen-blivit-forvanskad/. Läst 21 november 2025.
  22. ↑ Metzger and Ehrman (2005), sid 135: "The Textus Receptus was based essentially on manuscripts of the Byzantine text-type, which are relatively late and of inferior quality"
  23. ↑ Elijah Hixson (7 januari 2020). ”Evangelical Textual Criticism: The Greek Manuscripts of the Comma Johanneum (1 John 5:7–8)”. Evangelical Textual Criticism. https://evangelicaltextualcriticism.blogspot.com/2020/01/the-greek-manuscripts-of-comma.html. Läst 21 november 2025.
  24. ↑ Metzger and Ehrman (2005), sid 146-147: “Erasmus replied that he would include the passage if a single Greek manuscript could be found that contained it. A manuscript was produced (codex 61), probably made to order, and Erasmus inserted the passage in his 1522 edition.”
  25. ↑ ”Verse Analysis: Revelation 1:8” (på engelska). Textus Receptus Bibles. https://www.textusreceptusbibles.com/Strongs/66001008/G2258. Läst 21 november 2025.
  26. ↑ ”Revelation 1” (på amerikansk engelska). KJV Parallel Bible. https://kjvparallelbible.org/revelation-1/. Läst 21 november 2025.
  27. ↑ Krans, J.L.H. (2011). ”Erasmus and the Text of Revelation 22:19. A Critique of Thomas Holland’s Crowned With Glory”. TC : A Journal of Textual Criticism. https://research.vu.nl/ws/portalfiles/portal/2424542/218636.pdf. Läst 21 november 2025.
  28. ↑ Metzger and Ehrman (2005), sid 239
  29. ↑ Jonathan Burris (18 september 2023). ”Revelation 1:8 Destroys KJV Onlyism by omitting God from the text.”. https://www.youtube.com/watch?v=nN6Bzuf79Rk. Läst 21 november 2025.
  30. ↑ Jeffrey Stivason (31 juli 2024). ”Erasmus & the Final Verses of Revelation” (på amerikansk engelska). reformation21. https://reformation21.org/erasmus-the-final-verses-of-revelation/. Läst 21 november 2025.
  31. ↑ ”Erasmus and the Textus Receptus - Daniel Wallace | Free Online” (på engelska). www.biblicaltraining.org. https://www.biblicaltraining.org/learn/institute/nt605-textual-criticism/nt605-19-erasmus-and-the-textus-receptus. Läst 21 november 2025.
  32. ↑ ”Erasmus’ Manuscript of Revelation – Devotionals” (på amerikansk engelska). https://devotionals.harryschoemaker.nl/2020/02/20/erasmus-manuscript-of-revelation/. Läst 21 november 2025.
  33. ↑ Tommy Wasserman (22 oktober 2020). ”Evangelical Textual Criticism: Why the Textus Receptus Cannot Be Accepted (Jan Krans)”. Evangelical Textual Criticism. https://evangelicaltextualcriticism.blogspot.com/2020/10/why-textus-receptus-cannot-be-accepted.html. Läst 21 november 2025.
  34. ↑ The Time Of The End II (3 april 2022). ”The King James Only Debate - John Ankerberg Show”. https://www.youtube.com/watch?v=IfaZqzGSdLI. Läst 21 november 2025.
  35. ↑ Jeffrey T. Riddle. ”WM 140: Responding to the "Which TR?" Objection” (på engelska). Stylos - blogg of Jeff Riddle. http://www.jeffriddle.net/2019/11/wm-140-responding-to-which-tr-objection.html. Läst 21 november 2025. ”There is no single “perfect” printed edition of the TR. This does not mean, however, that the various printed editions of the TR taken collectively fail to provide for us a reasonable and reliable witness to the received text.”
  36. ↑ ”Mer om Reformationsbibeln - Herren har bevarat sitt ord”. Svenska Reformationsbibelsällskapet. 7 februari 2022. https://bibel.se/wordpress/index.php/2022/02/07/mer-om-reformationsbibeln/. Läst 21 november 2025.
  37. ↑ Riesenfeld (1991), sid 124
  38. ↑ Olsson (2001), sid 20
  39. ↑ Riesenfeld (1991), sid 126
  40. ↑ Riesenfeld (1991), sid 129
  41. ↑ Olsson (2001), sid 59
  42. ↑ Dagson, Jonas (2013). Vilken Bibel?: en presentation, analys och jämförelse av tjugoen svenska översättningar. Handen: XP Media. sid. 161. Libris 15084661. ISBN 9789186683375
  43. ↑ Riesenfeld (1991), sid 130
  44. ↑ Riesenfeld (1991), sid 135
  45. ↑ Riesenfeld (1991), sid 137
  46. ↑ ”Reformationsbibeln 2016 - Hemsidan”. bibel.se. https://bibel.se/. Läst 21 november 2025.
  47. ↑ ”NyaTestamentet.nu”. www.nyatestamentet.nu. https://www.nyatestamentet.nu/. Läst 21 november 2025.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Textus_Receptus&oldid=58825284”