Tilas

Tilas var en svensk adelsätt som upphöjdes till friherrlig rang, och hade gemensamt ursprung med Granfelt från Dal.

Släkten kommer från Frändefors i Dalsland där den äldste kände stamfadern, enligt Anrep, Haquinus Nicolai var kyrkoherde innan han blev Dalslands prost. Hans son Brynolphus Haquinus undertecknade beslutet från Uppsala möte och var som fadern prost över Dalsland. En av hans söner, Arvidus Brynolphi, blev stamfader för ätten Granfelt från Dal, medan en annan son, Ericus Brynolphi Tilaceus för ätten Tilas.

Den senare av dessa var Karl IX:s hovpredikant innan han efterträdde fadern som prost. Hans hustru var dotter till kyrkoherden Olaus Erici. Deras son Olaus Erici Tilaceus var krigspräst innan han återkom till Dalsland som prost, och hans hustru Margaretha Falck var hans syssling såsom dotter till Ericus Laurentii Falck (en ättling till stamfadern Haquinus Nicolai) och Sigrid Holmdalia. De blev föräldrar till Daniel Tilas (d.ä.) som var assessor i Reduktionskollegium och gift med Helena Nordling.

Daniel Tilas d.ä:s dotter Margareta blev stammoder till ätten Heijkenskjöld och hans son, Olof Tilas var överstelöjtnant och adlades 1719 på bibehållet namn samt introducerades på nummer 1616. Han var gift med en dotter till Urban Hjärne och Maria Svahn, och fick med henne sönerna Daniel Tilas och Olof Tilas.

Den förre av dessa, Daniel Tilas, blev 1766 upphöjd till friherre och introducerades på nummer 248. I sitt andra äktenskap, med friherrinnan Anna Catharina Åkerhielm af Margaretelund, fick han sonen Samuel Olof Tilas samt en son som avreste till Amerika för att sedan aldrig mera höras av. Dessutom fick han flera döttrar som avled i unga år eller förblev ogifta. En bror till honom, den ovan nämnde Olof Tilas var överste och adopterades på hans friherrliga namn och nummer år 1771. Han var gift med Hedvig Adlersparre, och ätten fortgick med en son, Fredric August Tilas, som var hovjägmästare. Sedan han bara fått en son och denne avled ung, slöt han ätten år 1830.

Källor

Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor, volym 2 och 4