Tirpitzøya
Tirpitzøya (svenska Tirpitzön) är en liten ö i ögruppen Kong Karls land i nordöstra Svalbard. Ögruppen har den största populationen av isbjörn i hela Svalbard [1].
Geografi
Tirpitzøya ligger cirka 295 km nordöst om Longyearbyen och cirka 80 km sydöst om Nordaustlandet i Barents hav i Norra ishavet. Öns geografiska koordinater är 78°46′00″N 28°37′00″Ö / 78.76667°N 28.61667°Ö
Den obebodda ön ligger 15 km söder om huvudön Kongsøya i viken Breibukta [2]: Ön är cirka 3,3 km lång och mellan 200 - 500 m bred.
Ön består av sedimentära bergarter från Mesozoikum och basaltsten och har endast mycket lite växtlighet [3]:
Förvaltningsmässigt ingår Tirpitzøya i naturreservatet Nordaust-Svalbard naturreservat [4]:
Historia
Ögruppen upptäcktes möjligen redan 1617 av engelske valfångaren Thomas Edge som då döpte området till Wiches Land [4]. Ögruppen föll därefter i glömska.
1853 återupptäckte norske sälfångaren Erik Eriksen [5] ögruppen igen utan att närma sig den.
Tirpitzøya är namngiven efter Alfred von Tirpitz av den tyska "Helgolandexpeditionen" 1898 under ledning av Römers och Schauginns.
1973 inrättades Nordaust-Svalbard naturreservat [4].
Den 1 juli 1985 instiftades totalt landstigningsförbud på hela ögruppen. Förbudet gäller alla öar och skär och inkluderar även havsområdet 500 meter från land [6].
Källor
- Conway, W. M (1906). No Man’s Land: A History of Spitsbergen from Its Discovery in 1596 to the Beginning of the Scientific Exploration of the Country. Cambridge: At the University Press