Tora (helgon)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Sankta Tora (fornsvenska: Thore eller Þore) eller Tore är ett svenskt helgon.

Sankta Toras sten på stranden i Torekov

Heliga Thora var en norsk jungfru som blev mördad ombord på ett skepp som seglade från Norge. Besättningen kastade liket i havet. I Torekov var den blinde Frenne ute på nattpromenad tillsammans med sin son. När de kom ner till stranden fick de båda två en uppenbarelse i vilken de såg Thora stående vid en väldig sten, med ett klart brinnande ljus i handen. När visionen försvann fann de Thoras döda kropp på den plats där uppenbarelsen ägt rum. Frenne vidrörde sina ögon med den dödas kropp och blev genast seende. För att ge Thora en värdig begravning bad han sina vänner om hjälp att bära kroppen till Grevie kyrka. Då de kommit en bit sydost om det lilla fiskeläget blev liket så tungt att man blev tvungen att ställa ner båren på en sten. Man såg i detta ett tecken från Gud på att Han inte ville att den lilla jungfrun skulle begravas i Grevie. Man valde därför att gå tillbaka till Torekov. Då man åter lyfte båren hade Thoras kropp tryckt in sig i stenen och lämnade därmed ett evigt minne över sin relikfärd. Även den stora stenen där Frenne med sin dräng fann Thora bär intryckta spår efter hennes kropp. Prästen i bygden talade med biskopen i Lund om de mirakel som hade ägt rum. De förstod att Gud på detta vis ville visa att jungfrun Thora var ett helgon. Biskopen bad därför om en högtidlig och värdig begravningsmässa i sin domkyrka. Efter den högtidliga begravningsmässan i Lund fördes relikerna av Thora så småningom tillbaka till Torekov sedan Frenne där låtit uppföra ett litet kapell till helgonets ära. Torekov var på denna tid en viktig plats för sjömän från hela norra Europa. Heliga Thora kom därför att bli deras särskilda skyddspatron. Vid hennes reliker och vid den undergörande bilden av heliga Thora bad man och lämnade ett offer som tack för hennes beskydd och hjälp. Förutom alla sjömän som blivit hjälpta av heliga Thora så ska hon ha varit särskilt hjälpsam mot gravida kvinnor och de med hud- och ögonproblem. Att hon blev ett populärt helgon att be till vid graviditet uppstod efter att den danska drottningen som hamnat i barnsnöd anropat heliga Thora och omedelbart blivit bönhörd. Som tack donerade det danska kungaparet Hallands Väderö till Thoras kapell. Det var just på Hallands Väderö som miraklet med drottningen och hennes barn ägde rum. Kungaparet lät som tack för bönhörelsen bygga ut heliga Thoras kapell till en stor vallfärdskyrka och gav folket i Torekov särskilda rättigheter genom att de slapp betala skatt till kungen.

Den stora festdagen för heliga Thora var på midsommarafton. Då anordnades högtidliga processioner med hennes reliker och bild, man stannade upp vid källan för att dricka och tvätta sig med det hälsobringande vattnet och på kvällen blev elden välsignad av prästen till helige Johannes döparens ära. Denna eldvälsignelse bringade nåd över folket och fick de onda andarna att fly. Under mitten av 1600-talet blev den protestantiske prästen i Torekov utfrågad om historien om heliga Thora. Prästen bekände att ännu många vallfärdade till byns helgon och att det var sant att många mirakel där sker. Med tanke på förbudet att vörda helgon i och med reformationen så är denne lutherske prästs vittnesbörd mycket talande. Ännu på 1800-talet var det vid midsommarafton tusentals människor som samlades vid hennes källa.

1923 blev boende i Torekov intervjuade om sina tankar om heliga Thora av en folklivsforskare. Han fick berättat för sig att en svensk-amerikan tagit sig ända från Amerika till Torekov under senare delen av 1800-talet för att hämta med sig det hälsobringande vattnet till Amerika. En gammal gumma berättade i sin tur för folklivsforskaren hur hon som ung lidit mycket av en stor böld som genast försvunnit sedan hon besökt heliga Thoras källa och tvättat sig med det heliga vattnet.

Till slut förstördes källan mot slutet av 1800-talet för att på så vis få ett slut på de gamla katolska traditionerna som trots alla förbud och hot det skånska folket inte ville släppa. Inte nog med att källan förstördes, även kyrkan brann i slutet av 1800-talet. Dock hade den klarat branden så pass bra att den hade kunnat renoverats, men man valde istället att riva återstoden av kyrkan. Relikskrinet som innehöll heliga Thoras reliker finns inte heller kvar, men man vet genom gammal avritning av detta att det var av förgylld koppar, 105 cm högt och lika brett och långt därtill.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sanct Arild, B.D. Assarsson, 1922