Tvångsdop

Från Wikipedia

Tvångsdop är när myndigheterna genomför dop av småbarn mot föräldrarnas vilja. Tvångsdop utfördes i Sverige när baptisterna under 1800-talet inte ville låta döpa sina barn, utan låta dem vänta tills de var tillräckligt gamla för att kunna välja själva.[1]

Den läromässiga grunden för dessa förföljelser baserades på tron att barn som dog innan de blivit döpta inte skulle bli frälsta. Den i Sverige vid Uppsala mötes beslut 1593 antagna Augsburgska bekännelsen utgjorde och utgör fortfarande en stomme i Svenska kyrkans lära. I punkt IX som behandlar dopet lär man att "det är nödvändigt till saligheten och att Guds nåd tillbjudes genom dopet samt att barnen böra döpas, för att de genom dopet får frambäras till Gud och så upptagas i hans nåd." Vidare att man "fördöma vederdöparna, som bestrida, att barnen bli frälsta genom dopet".[2]

Med ledning av detta ansåg man att baptisterna utgjorde en nyare form av vederdöpare.

Källor

  1. ^ Tvångsdop i Närke, text av pingstpastorn Sigvard Svärd baserad på Ingegerd Sjölins avhandling Dopsed i förändring - studier av Örebro pastorat 1710-1910
  2. ^ Augsburgska bekännelsen