USA:s ambassadör i Norge
USA:s ambassadör i Norge (engelska: Ambassador of the United States to Norway, norska: USAs ambassadør til Norge) är chef för USA:s diplomatiska beskickning i Konungariket Norge. Beskickningschefens titel var minister fram till våren 1942, varefter titeln ambassadör togs i bruk. Under tysk ockupation var beskickningschefen stationerad i London, varifrån beskickningen återvände till Oslo i samband med befrielsen 1945.
Den förste ämbetsinnehavaren var samtidigt USA:s minister i Sverige och var stationerad i Stockholm på grund av den Svensk-norska unionen. I samband med unionsupplösningen 1905 fick denne även det separata uppdraget som USA:s minister i Norge i och med att USA då erkände Norge som en självständig stat.[1]
Ämbetsinnehavare[redigera | redigera wikitext]
Nedanstående lista är en kronologisk förteckning över de som innehaft befattningen[2]:
| Nr | Bild | Namn | Period |
|---|---|---|---|
| 1 | 
|
Charles H. Graves (minister; stationerad i Stockholm) |
1905–1906 |
| 2 | 
|
Herbert H.D. Peirce (minister) |
1906–1911 |
| 3 | 
|
Laurits S. Swenson (minister) |
1911–1913 |
| 4 | 
|
Albert G. Schmedeman (minister) |
1913–1921 |
| 5 |
|
Laurits S. Swenson (minister) |
1921–1930 |
| 6 | 
|
Hoffman Philip (minister) |
1930–1935 |
| 7 | 
|
A.J. Drexel Biddle Jr. (minister) |
1935–1937 |
| 8 | .png)
|
Florence Jaffray Harriman (minister) |
1937–1940 |
| 9 |
|
A.J. Drexel Biddle Jr. (minister 1941–1942; stationerad i London) |
1941–1943 |
| 10 | 
|
Lithgow Osborne (stationerad i London 1944–1945) |
1944–1946 |
| 11 | 
|
Charles Ulrick Bay | 1946–1953 |
| 12 | 
|
Lester Corrin Strong | 1953–1957 |
| 13 | 
|
Frances E. Willis | 1957–1961 |
| 14 | 
|
Clifton R. Wharton | 1961–1964 |
| 15 | 
|
Margaret Joy Tibbetts | 1964–1969 |
| 16 | 
|
Philip K. Crowe | 1969–1973 |
| 17 | 
|
Thomas R. Byrne | 1973–1976 |
| 18 | 
|
William Anders | 1976–1977 |
| 19 | 
|
Louis A. Lerner | 1977–1980 |
| 20 | 
|
Sidney Rand | 1980–1981 |
| 21 | 
|
Mark Evans Austad | 1982–1984 |
| 22 | 
|
Robert D. Stuart | 1984–1989 |
| 23 | 
|
Loret Miller Ruppe | 1989–1993 |
| 24 | 
|
Tom Loftus | 1993–1997 |
| 25 | 
|
David Hermelin | 1998–2000 |
| 26 | 
|
Robin Chandler Duke | 2000–2001 |
| 27 | 
|
John D. Ong | 2002–2005 |
| 28 | 
|
Benson K. Whitney | 2006–2009 |
| 29 | 
|
Barry B. White | 2009–2013 |
| 30 | .jpg)
|
Samuel D. Heins | 2016–2017 |
| 31 | 
|
Kenneth Braithwaite[3] | 2018–2020 |
| 32 | 
|
Marc Nathanson[4][5] | 2022–2024 |
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norskspråkiga Wikipedia.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Charles Hinman Graves (1839–1928)” (på engelska). USA:s utrikesdepartement. https://history.state.gov/departmenthistory/people/graves-charles-hinman. Läst 23 juni 2024.
- ^ ”Chiefs of Mission for Norway” (på engelska). USA:s utrikesdepartement. https://history.state.gov/departmenthistory/people/chiefsofmission/norway. Läst 23 juni 2024.
- ^ ”Kenneth J. Braithwaite, Former Secretary of the Navy” (på engelska). USA:s försvarsdepartement. https://www.defense.gov/About/Biographies/Biography/Article/2211644/kenneth-j-braithwaite/. Läst 23 juni 2024.
- ^ Hanssen, Kjetil; Ishmaeli, Afshin (17 juli 2022). ”USAs nye utsending til Norge: Han er en venn av Biden” (på norska). Aftenposten. https://www.aftenposten.no/verden/i/lV6ql7/usas-nye-utsending-til-norge-han-er-en-venn-av-biden-hun-gikk-paa-skole-med-trump. Läst 23 juni 2024.
- ^ Nyhammer Vik, Jeanette; Persen, Kjell (26 januari 2024). ”USAs ambassadør i Norge forlater posten” (på norska). TV2. https://www.tv2.no/direkte/jpybz/siste-nytt/65b38c2f6293203f2b419e33/usas-ambassador-i-norge-forlater-posten. Läst 23 juni 2024.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör USA:s ambassadör i Norge.
