USB-minne

Från Wikipedia
USB-minne

Ett USB-minne (även kallat USB-flashminne, minnespinne[1] eller minnessticka) är ett flashminne med USB-anslutning. De första USB-minnena som dök upp runt 1998 låg på 8 MiB till 64 MiB. Lagringskapaciteten på de USB-minnen som säljs idag är normalt från 4 GB upp till 2 TB[2].

I takt med sjunkande pris och ökande prestanda har USB-minnet successivt nästan helt trängt undan den äldre disketten som ett enkelt och billigt raderbart lagringsmedium. I stort sett alla moderna persondatorer har stöd för USB-minnen. Också äldre datorer, såsom de med Windows 98, kunde få stöd genom nya drivrutiner.

Teknologi

USB-minnen innehåller inget batteri utan är aktiva endast då de kopplas till en USB-port som fungerar som strömförsörjning. Flashminnen är baserade på en liknande teknologi som EEPROM. Den typ som används i sådana här sammanhang, NAND-flash, är inte fullt lika snabb och enkel att använda som NOR-flash men är istället större och billigare att producera. Det går att radera varje block i ett NAND-flash omkring 100 000 till 1 miljon gånger innan prestanda sjunker eller fel börjar uppträda. Man har beräknat att ett USB-minne håller i cirka 10-20 år vid normalt bruk innan det börjar bli långsamt eller opålitligt.

Komponenter

Ett usbminne utan det yttre skalet.
Ett usbminne utan det yttre skalet.
  1. USB-kontakt, ansluts till en dator
  2. Ours Technology Inc. OTi-2168 USB 2.0 mass storage controller implementerar en USB 2.0 klient och möjliggör enkel linjär adressering av flashminnet sett från datorn (döljer komplexiteter som block och blockradering) och innehåller ett system för slitage-minimering via "intelligent" block-relokering. Den består av en enklare RISC-processor samt en mindre mängd ROM och RAM. Mikroprocessorn kommunicerar med flashminnet (I det här fallet av tillverkaren Hynix) genom en 8-bitar bred kombinerad adress- och databuss (samt även andra signaler). Den här versionen har en 7x7mm 48-pinnars ytmonterad LQFP-kapsel (Low profile Quad Flat Pack).
  3. JP1 och JP2: två oanslutna 10-pinnars kontaktdon som har använts för utveckling och test under tillverkningsprocessen av minnet.
  4. Ett Hynix HY27USxx121M NAND-flashkrets med 4 096 oberoende raderbara block där varje block ger 16 KiB, alltså totalt 64 MiB användbart lagringsutrymme. Den här versionen har en 20x12 mm 48-pinnars ytmonterad TSOP-kapsel (Thin Small Outline Package). Datablad
  5. En SKC Shin Chang Electronics 12 MHz kristalloscillator (XTAL). Kristallen genererar en klockfrekvens som mikroprocessorn på OTi-chippet använder sig av. Dock måste signalen först gå igenom en PLL.
  6. En lysdiod (styrd från OTi-kretsen) som blinkar för att indikera aktivitet.
  7. En enkel två-lägeskontakt som avgör huruvida USB-minnet befinner sig i skrivbart eller skrivskyddat läge.
  8. En yta som inte används i den här produkten men ger möjlighet att montera ytterligare en minneskrets. (OTi-kretsen kan driva upp till åtta minneskretsar). Det är alltså möjligt att sent i tillverkningsprocessen bestämma vilken storlek man vill producera.

Runt om kretsarna finns en mängd resistorer samt kondensatorer som bland annat används till att reglera och stabilisera spänningar och strömmar i systemet.

Historia

År 2000 började Trek Technology och IBM sälja de första USB-minnena kommersiellt. Lagringskapaciteten var 8 MiB vilket vid denna tid sågs som rymligt, det var fem gånger mer än vad som rymdes på en diskett.

Referenser

  1. ^ ”Minnespinne”. Mediespråk.fi. Arkiverad från originalet den 12 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120312203117/http://www.mediesprak.fi/sprakrad.aspx?id=745. Läst 4 november 2011. 
  2. ^ ”The world’s new largest flash drive is the 2TB Kingston DataTraveler Ultimate GT”. The Verge. https://www.theverge.com/circuitbreaker/2017/1/3/14158838/kingston-datatraveler-ultimate-gt-worlds-largest-flash-drive-2tb. Läst 25 augusti 2017. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=USB-minne&oldid=42228416”