Ulla Tillander

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ulla Britta Tillander, född Olsson 10 mars 1931, död 16 november 1994, var en svensk politiker (centerpartiet), minister och FN-delegat. Tillander var konsultativt statsråd (skolminister) 1981–1982 och ledamot av riksdagen 1974–1991.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ulla Tillander växte upp i Göteborg med sina föräldrar Otto Olsson, kranskötare på Götaverken, och Alma Justina Hagberg. I familjen fanns också två äldre systrar. Ulla Tillander träffade sin make, Jan Tillander, i söndagsskolan och senare under lärarutbildningen i Göteborg. De gifte sig 1954, bosatte sig i Malmö och fick fyra söner.

Ulla Tillander tog sin ämneslärarexamen i Lund år 1964 och arbetade som högstadielärare i svenska och engelska på Augustenborgsskolan i Malmö. Samtidigt engagerade hon sig i Centerpartiet och blev uppmärksammad av kommunalrådet Gustaf Lannegren. Hon blev invald i sjukvårdsstyrelsen på kommunal nivå 1968 och 1971 i kommunfullmäktige i Malmö.

Det var bostadsbyggandet på 1950- och 1960-talen i området där Ulla Tillander växte upp som gjorde henne intresserad av politik och samhällspåverkan. Hon hade ett engagemang för framför allt skolan, familjen och kyrkan. Vårdnadsbidrag och familjepolitik var viktiga stridsfrågor för henne. Skolfrågorna var dock det område som hon lade sitt fulla fokus på under sin riksdagstid. Hon valdes in som ledamot i riksdagen år 1973 och var skolminister under åren 1981–1982. Hon förespråkade att skolan skulle vara en plats för alla barn från alla samhällsklasser och utgöra en fristad där barnen kunde utvecklas efter egen förmåga på lika villkor. Hon var dessutom en pionjär då hon ville skapa möjligheter för friskolor och privata förskolor.

Ulla Tillander var ledamot i Malmö kyrkofullmäktige år 1971–1976. Där gjorde hon starkt intryck, inte minst när hon röstade emot en motion om begravningsfria lördagar. Under åren 1977–1984 var hon vice ordförande för Malmöhus län CKF-distrikt (Centerns kvinnoförbund). CKF hade stor betydelse för Ulla Tillander både politiskt, karriärmässigt och socialt. Hon hade ett flertal styrelseuppdrag i såväl statliga myndigheter som försäkringsbolag och Svenska kyrkan. Hennes kyrkliga engagemang innebar bland annat medverkan och ordförandeskap i Svenska kyrkan i utlandet (SKUT). Hon var också FN-delegat och en av de allra första som i FN-sammanhang kritiserade könsstympning. Under ett FN-sammanträde höll hon bland annat ett tal om könsstympning i afrikanska länder.

Ulla Tillander var en hängiven politiker och sina förtroendeuppdrag trogen. Hon skrev 410 egenmotioner, 47 interpellationer, 40 frågor och 103 anföranden. För sitt stora engagemang och sina politiska insatser fick hon år 1994 Bramstorpsplaketten, Centerpartiets största utmärkelse. Samma år avgick hon som riksdagsledamot och avled bara några veckor senare av tjocktarmscancer.

Företrädare:
Britt Mogård
Sveriges bitr. utbildningsminister
skolminister

1981–1982
Efterträdare:
Bengt Göransson

Källor[redigera | redigera wikitext]

Artikeln är i stora delar kopierad från Veronica Kurkkos text om Ulla Tillander ur Svenskt kvinnobiografiskt lexikon, (CC BY 4.0), läst 2018-03-12