Ulrika Eleonora von Berchner

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ulrika Eleonora von Berchner, född 15 oktober 1739, död 6 maj 1809 i Nyköping, svensk statsfru.

Äldsta dotter till brukspatronen och kammarherren Georg Thomas von Berchner och hans andra hustru Ulrika Eleonora Ridderstolpe. Gift 1759 med landshövdingen, friherre Per Abraham Örnsköld. 1776 statsfru hos drottning Sofia Magdalena. Enligt Augustin Ehrensvärd "bekant för sin artighet, sitt galanteri och sin slughet". Hon var inte populär vid hovet. Trots att hon själv hade flera kärleksaffärer ska hon ha visat avsky och ställt till med uppträden då hon hört talas om andra kvinnors älskare, och hon misstänkts för att sprida ut rykten om sådana saker vilket ledde till konflikter, något som gjorde att hon inte var omtyckt: år 1782 anklagade hon Sophie von Fersen för att ha ett förhållande hertig Karl. [1] Hon var dock omtyckt av Gustav III. Hon hade länge ett förhållande med kungens kammarherre, friherre Evert Taube, vilken hon finansierat och hjälpt fram vid hovet.

År 1795 avskedades samtliga statsfruar vid hovet på hertig Karls begäran. Han hade utfärdat denna begäran från Vadstena efter en resa till Nyköping med kungen, där de vägrats övernattning på hennes gods med genomskinliga ursäkter. Regentens förargelse över detta ansågs ibland vara orsaken till det allmänna avskedandet. Hon var mycket förmögen, något som påpekas då hon vid sitt avsked inte blev påverkades alls ekonomiskt. Äktenskapet var barnlöst och hon testamenterade en stor del av sin förmögenhet till sin siste älskare, överste Peter Schönström[2].

Källor och länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Ulrika Eleonora von Berchner i Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor (1864)
  • Hedvig Elisabet Charlotta; Klercker Cecilia af (1923). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. 5, 1795-1796. Stockholm: Norstedt. Libris länk  S. 55, 288.
  • Hedvig Elisabet Charlotta (1902). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok. 1, 1775-1782. Stockholm: Norstedt. Libris länk 

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Erdmann, Nils, Vid hovet och på adelsgodsen i 1700-talets Sverige: en tidskrönika, Wahlströms, Stockholm, 1926
  2. ^ Carl Forsstrand: De tre gracerna (Hugo Gebers förlag, Stockholm 1912) sid.163