Umm walad

Umm walad är i islamsk rätt namnet på en kvinnlig slav som har fått ett barn tillsammans med en manlig ägare, som erkände barnet som sitt. En sådan födsel placerade henne automatisk i en särskild juridisk ställning: efter detta kunde hon inte längre säljas, och blev automatisk fri vid sin ägares död.[1]
Barnets far hade rätt att välja om han ville erkänna det barn han fick med en slavinna, eller avstå från att göra det, och om han inte erkände barnet, föddes det som slav och modern fortsatte vara slav.[2] Muhammed själv hade en slavkonkubin, Maria al-Qibtiyya; när Maria födde en son med Muhammed, erkände han barnet som sitt, och Maria blev därefter fri.
Denna sedvänja var vanlig inom muslimska kungafamiljer i historisk tid, då muslimska monarker ofta valde att skaffa tronarvingar med sina haremskonkubiner snarare än inom äktenskap. En fri hustru hade en familj som kunde skaffa sig inflytande genom att bli släkt till monarken, medan en slavinna inte hade någon familj utan var helt beroende av den man som ägde dem. Många muslimska dynastier satte i system att använda slavkonkubiner för att skaffa arvingar snarare än fria hustrur. Dessa monarker erkände då som rutin sina konkubiners barn, varav barnens mödrar automatiskt blev fria som Umm walad så fort monarken avled. Historiskt har därför många muslimska sultaner och andra härskare varit söner till slavinnor, som blev fria samtidigt som deras son besteg tronen vid sin fars död.
Systemet med konkubiner existerade i muslimska länder så länge slaveriet existerade, något som i vissa fall var under 1900-talet. Slaveri i Saudiarabien avskaffades 1962. Ett sent exempel är Baraka Al Yamaniyah (död 22 augusti 2018), en konkubin av afrikanskt ursprung som ägdes av kung Ibn Saud Abdulaziz av Saudiarabien (regent 1932-1953) och mor till prins Moqren bin Abdul Aziz, som föddes 1945 och var kronprins 2015.[3][4][5] [6][7]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Bowen, Harold (1928). The Life and Times of ʿAlí Ibn ʿÍsà, ‘The Good Vizier’. Cambridge: Cambridge University Press. OCLC 982525160.
- ↑ Erdem, Y. Hakan. Slavery in the Ottoman Empire and its Demise, 1800–1909. London: Macmillan Press, 1996.
- ↑ Abdullah Al Harthi; Khaled Al Faris (2 February 2013). ”Proud of trust reposed in me by King: Muqrin”. Saudi Gazette (Jeddah and Riyadh). http://www.saudigazette.com.sa/index.cfm?method=home.regcon&contentid=20130202151557. Läst 2 februari 2013.
- ↑ Simon Henderson (13 February 2013). ”Who Will Be the Next King of Saudi Arabia?”. The Washington Institute. http://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/view/who-will-be-the-next-king-of-saudi-arabia. Läst 2 april 2013.
- ↑ Riedel, Bruce (2013-02-03). ”With Prince Muqrin's Appointment, Saudi Succession Crisis Looms” (på engelska). The Daily Beast. https://www.thedailybeast.com/articles/2013/02/03/with-prince-muqrin-s-appointment-saudi-succession-crisis-looms.
- ↑
- ↑ Simpson, W. (2007). The Prince: The Secret Story of the World's Most Intriguing Royal, Prince Bandar bin Sultan. USA: HarperCollins. p. 11