Urkundsförfalskning

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Urkundsförfalskning är i svensk lag ett brott enligt 14 kap. 1 § brottsbalken (1962:700). För urkundsförfalskning döms den, som genom att skriva annan, verklig eller diktad, persons namn eller genom att falskeligen förskaffa sig annans underskrift eller på annat sätt, framställer falsk urkund eller också falskeligen ändrar eller fyller ut äkta urkund, allt under förutsättning att åtgärden innebär fara i bevishänseende. Förfalskningar som är så dåliga att ingen skulle luras av dem är således inte straffbara.

Straffet för urkundsförfalskning är fängelse i högst 2 år. Om brottet anses som grovt kan det ge fängelse upp till 6 år. Vid ringa brott döms till förvanskning av urkund till böter eller fängelse i högst 6 månader.

Såsom urkund anses enligt paragrafens andra stycke protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och annan handling, som upprättats till bevis eller på annat vis är av betydelse såsom bevis, samt även legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke. Förfalskning av officiella dokument som exempelvis körkort och identifikationshandlingar faller under denna rubrik.

Om brottet är ringa, döms för förvanskning av urkund. Är brottet grovt, döms för grov urkundsförfalskning.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • 14 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)