Vällenbanan

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vällenbanan
Allmänt
PlatsUppland
SträckaRisinge banvaktarstuga–Fagervik
Anslutande järnvägslinjerDannemora–Hargs Järnväg
Organisation
Invigd1914
Avstängd1954
ÄgareGimo Bruk
Tekniska fakta
Längd8,5 kilometer
Antal spårEnkelspår
Spårvidd891 millimeter
ElektrifieradNej

Vällenbanan var en bibana till Dannemora–Hargs Järnväg i norra Uppland med en spårvidd på 891 millimeter.

Vällenbanan, som var 8,5 kilometer lång, användes för timmer-, ved- och träkolstransporter för Gimo bruk mellan 1914 och 1951. Den gick från den nyanlagda Risinge banvaktarstuga och gick åt sydsydost till Norrvällens lastplats vid byn Fagervik vid norra ändan av sjön Vällen. Den användes endast för godstrafik.

Samtidigt med järnvägen byggde Gimo bruk samhället Fagervik vid sjön för sina skogsarbetare, med fyra bostadshus, ett kombinerat bostads- och tvätthus samt några tillfälliga bostadsbaracker.

På Vällen fraktades timmersläp av ångbåten S/S Francken. Timmerflottningen upphörde i början av 1940-talet. Vällenbanan lades slutligen ned 1954 och spåren revs 1955. Banvallen har använts som skogsbilväg.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Harald Agrell och Gustaf Andersson: Vällenbanan – Doldis i Roslagsskogarna i tidskriften Tåg, nummer 1, 2019