Världsmästerskapet i schack 2004

Från Wikipedia
Regerande världsmästare Utmanare
Vladimir Kramnik
Vladimir Kramnik
Peter Leko
Peter Leko
Ryssland Vladimir Kramnik Ungern Péter Lékó
7 7
29 år 25 år
Rating: 2770
(3:a i världen)[1]
Rating: 2741
(5:a i världen)[1]
2000 2006

Världsmästerskapet i schack 2004 var en titelmatch mellan den regerande världsmästaren Vladimir Kramnik och utmanaren Péter Lékó. Den spelades i Brissago i Schweiz mellan den 25 september och den 18 oktober 2004. Matchen spelades över 14 partier och slutade oavgjort 7–7 vilket innebar att Kramnik behöll världsmästartiteln.[2][3]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Matchen spelades under den tid då VM-titeln var splittrad mellan den ”klassiska” världsmästaren, som hade besegrat den föregående i en match, och FIDE-världsmästaren, som var vinnaren av FIDE:s VM-turneringar. Denna match gällde den klassiska titeln och var ett steg på vägen till den återförening av titeln som skedde 2006.

Trots att utmanaren i matchen var klar redan sommaren 2002 dröjde det till 2004 innan matchen kom till stånd, på grund av problem att hitta sponsorer.

Kandidatturneringen[redigera | redigera wikitext]

Den årliga turneringen i Dortmund (Dortmund Sparkassen Chess Meeting) fungerade som kandidatturnering för att utse en utmanare till Kramnik. Turneringen spelades den 6 till 21 juli 2002. De högst rankade spelarna var inbjudna, men Garri Kasparov, Viswanathan Anand, Ruslan Ponomarjov och Vasyl Ivantjuk tackade nej. Tysken Christopher Lutz (som inte tillhörde de högst rankade) fick ett wild card av arrangören.[4][5]

De åtta deltagarna delades först i två grupper om fyra där alla mötte alla två gånger.

Grupp 1
Namn Elo-rating juli 2002[6] Poäng
1 Spanien Alexej Sjirov 2697 4
2 Bulgarien Veselin Topalov 2745 4
3 Israel Boris Gelfand 2710
4 Tyskland Christopher Lutz 2655
Grupp 2
Namn Elo-rating juli 2002[6] Poäng
1 Ryssland Evgenij Barejev 2726 4
2 Ungern Péter Lékó 2722
3 England Michael Adams 2752
4 Ryssland Aleksandr Morozevitj 2716 2

Därefter spelade de två främsta i varje grupp utslagsmatcher. Varje match spelades som bäst av fyra partier, med två snabbschackspartier som tie-break vid oavgjort resultat.

  Semifinaler Final
                     
   Ungern Péter Lékó  
 Spanien Alexej Sjirov ½  
   Ungern Péter Lékó
   Bulgarien Veselin Topalov
 Bulgarien Veselin Topalov 2 (1½)
   Ryssland Evgenij Barejev 2 (½)  

Lékó, som vann finalen, kvalificerade sig för titelmatchen mot Kramnik.

Regler[redigera | redigera wikitext]

Titelmatchen spelades över 14 partier. Om matchen slutade oavgjord så behöll den regerande mästaren titeln.

Resultat[redigera | redigera wikitext]

Namn Rating Parti Poäng
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
Ryssland Vladimir Kramnik 2770 1 ½ ½ ½ 0 ½ ½ 0 ½ ½ ½ ½ ½ 1 7
Ungern Péter Lékó 2741 0 ½ ½ ½ 1 ½ ½ 1 ½ ½ ½ ½ ½ 0 7

Efter en förlust med vit i första partiet så vände Lékó matchen med segrar i femte och åttonde partierna, men Kramnik kom tillbaka och vann det allra sista partiet för att utjämna matchen och behålla titeln.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]