Versus populum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Altaret i kyrkan Santa Cecilia in Trastevere, så som det utformades år 1700. Detta är en av många kyrkor i Rom vars altare, som står i kyrkans västra del, placerades så att prästen med nödvändighet står vänd mot församlingen, alltså mot öster. (De första romerska kyrkorna hade alla ingången i öster.)[1]

Versus populum är en liturgisk term för bruket att prästen under mässans firande står bakom ett fristående altare, vänd mot församlingen. Versus populum är latin och betyder ordagrant (vänd) mot folket. Genom Andra Vatikankonciliets liturgikonstitution 1962 blev detta regel i den romersk-katolska kyrkan och spreds genom den ekumeniska liturgiska rörelsen över hela västerlandet.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Ridderstedt, Adversus populum. Peter Celsings och Sigurd Lewerentz sakralarkitektur 1945–1975. Uppsala 1998
  • Gunnar Weman, Nutida gudstjänst och medeltida kyrkorum. Förhållandet mellan det sena 1900-talets liturgireform och det medeltida gudstjänstrummet i Svenska kyrkan. (Bibliotheca Theologiæ Practicæ 79.) Skellefteå 2006'

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sacred Places: The Altar and the Direction of Liturgical Prayer The Institute for Sacred Architecture, nr. 11, 2006, läst 26 juli 2011