Vitahavskanalen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Karta över Vitahavskanalen
Fångarbetare under byggnationen, 1932
Vitahavskanalen nära Medvezhegorsk
Ryska cigaretter av märket Belomorkanal, observera kartan över kanalens sträckning på asken

Vitahavskanalen eller Vitahavs-Östersjökanalen(ryska: Беломорско-Балтийский канал, Belomorsko-Baltiyskiy kanal; ББК/BBK), är en rysk kanal som förbinder Vita havet med sjön Onega och Östersjön. Kanalen byggdes under omänskliga förhållanden av slavarbetare ur Gulag, de sovjetiska strafflägren.

Kanalen går från sjön Onega via Vygozerosjön till Vita havet och är 227 km lång. Det ursprungliga namnet (fram till 1961) var Belomorsko-Baltiyskiy Kanal imeni Stalina (ung: Vita havet-Östersjökanalen uppkallad efter Stalin). Kanalen invigdes den 2 augusti 1933 efter endast 20 månaders byggtid.

Kanalen har idag endast ringa trafik, 10-40 båtar/dag. Dess ekonomiska nytta är numera liten, mycket beroende på att kanalen endast är 3-4 meter djup vilket är för grunt för de flesta havsgående fartyg. Om det ändå krävs omlastning från de havsgående fartygen kan omlastning till tåg vara att föredra. Kanalen är dessutom istäckt mellan oktober och maj.

Kanalen har 19 slussar. Deras storlek är: Längd 135 meter, bredd 14,3 meter och djup 3,5 meter.

Sjön Onega är sedan tidigare förbunden med Östersjön via Volga–Östersjökanalen, samt Kaspiska havet och Svarta havet via floderna Volga och Volga–Donkanalen.