Världsmästerskapet i utomhushandboll för herrar 1955 var fjärde mästerskapet och spelades från 29.juni 1955 till10 juli 1955 i Västtyskland. Mästerskapets organisatör var IHF.
De 33 matcherna under turneringen spelades på 33 olika orter i 32 olika kommuner i Västtyskland. Oberhausen med en match Volkspark-Stadion Sterkrade och en i Stadion Niederrhein i stadsdelen Osterfeld fick två matcher. I dagens Mönchengladbach spelades också två matcher men 1955 var Rheydt en självständig kommun. Finalen spelades på i Dortmunds stadion Rote Erde (Röda jorden) och sågs av 50 000 åskadare enligt det tyska handbollsförbundets krönika från 1972.
I finalen besegrade Västtyskland Schweiz med 25–13 (11–7 i halvtid). I finalen blev åtta västtyska spelare målskyttar med Bernhard Kempa med 7 mål och Hein Dahlinger med sex stod för över hälften. Bäste målskytt i turneringen blev Stig Nilsson, Sverige med 25 mål av lagets totalt gjorda mål 45. Flest mål för mästarlaget gjorde Bernhard Kempa med 22 mål.
17 lag deltog: Österrike, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Jugoslavien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Saarland, Spanien, Sverige, Schweiz, Tjeckoslovakien och Ungern. Det spelades först i ett gruppspel med sex grupper, sedan en mellanliggande runda med två grupper med fyra där allaspelade mot alla i gruppen och avslutade med finalsppel där platserna 1–8 avgjorde genom final, bronsmatch match om femte och sjundeplats. 17 deltagande lag var rekord för mästerskap i utomhushandboll.
I den inledande omgången var det fem grupper med tre och en med två lag. De sex gruppvinnarna och de två bästa tvåorna (Österrike och Sverige) kvalificerade sig för mellanrundan.[1]
Två grupper om fyra lag spelade "alla mot alla". Den förstaplacerade i dessa grupper spelade i final för plats 1 och 2, den andraplacerade spelade match om 3:e och 4:e plats, och så vidare.