Socialistiska federativa republiken Jugoslavien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Socialistiska federativa republiken Jugoslavien
serbokroatiska: Socialistička Federativna Republika Jugoslavija

Социјалистичка Федеративна Република Југославија

makedonska: Социјалистичка Федеративна Република Југославија
slovenska: Socialistična Federativna Republika Jugoslavija

Flag of Italy (1861-1946).svg
Flag of Independent State of Croatia.svg
1945–1992
Flagga Vapen
Valspråk: Bratstvo i jedinstvo
’Broderskap och enighet’
Nationalsång: Hej Sloveni/Hej Slaveni
Jugoslaviens läge i Europa
Jugoslaviens läge i Europa
Huvudstad Belgrad
Största stad Belgrad
Språk serbokroatiska¹,
slovenska, och makedonska
Statsskick federal socialistisk republik
Sista president Stjepan Mesić
Sista premiärminister Ante Marković
Bildades 1945
 – bildades genom andra världskriget
 – bildades ur Kungariket Jugoslavien,
Kroatien
Upphörde 1992
 – upphörde genom de jugoslaviska krigen
 – uppgick i Bosnien och Hercegovina,
Kroatien, Slovenien,
FR Jugoslavien,
Makedonien
Areal 255 804 km²
Folkmängd
 – befolkningstäthet
23 724 919 (1989)
92,7 inv/km²
Valuta jugoslavisk dinar
Topografi

 – längsta flod


Donau
2 860 km
Landskod YU
Landsdomän .yu
Landsnummer +38
Föregående
Efterföljande
Kungariket Jugoslavien
Kungariket Italien
Oberoende staten Kroatien
Bosnien och Hercegovina
Kroatien
Slovenien
Förbundsrepubliken Jugoslavien
Makedonien
¹Serbokroatiska var officiellt språk 1954-1991. 1945-1954 var de officiella språken kroatiska, serbiska, slovenska och makedonska

Socialistiska federativa republiken Jugoslavien (serbokroatiska och makedonska: Socijalistička Federativna Republika Jugoslavija/Социјалистичка Федеративна Република Југославија, slovenska: Socialistična Federativna Republika Jugoslavija), förkortat SFRJ/СФРЈ, var en statsbildning på Balkan som existerade under detta namn från 1963 till 1992.

Under andra världskrigets slutskede och monarkens landsflykt ombildades Kungariket Jugoslavien 1943 till Demokratiska Federationen Jugoslavien. Staten bar detta namn till 1944. 1946 döptes federationen till Folkrepubliken Jugoslavien för att 1963 slutligen anta namnet Socialistiska Federativna Republiken Jugoslavien. Landet hade en federal uppbyggnad med sex delrepubliker: Socialistiska republiken Slovenien, Socialistiska republiken Kroatien, Socialistiska republiken Serbien, Socialistiska republiken Bosnien och Hercegovina, Socialistiska republiken Montenegro och Socialistiska republiken Makedonien. Den Socialistiska republiken Serbien hade därtill två autonoma provinser, Socialistiska autonoma provinsen Vojvodina och den Socialistiska autonoma provinsen Kosovo.

Federationen hade under sin storhetstid Europas tredje starkaste armé, Jugoslaviska folkets armé (JNA). Armén var den största utgiften för landet. Landet valde, till skillnad från andra socialistiska stater i Östeuropa, att inte alliera sig med Sovjetunionen utan skapade tillsammans med bland andra Egypten De alliansfria staternas organisation. Federationen leddes fram till 1980 av president Josip Broz Tito. Landets folkmängd var 23 725 000 i juli 1989 och befolkningstätheten uppgick till 92,7 invånare per kvadratkilometer. De två autonoma provinserna Vojvodina och Kosovo (där ungrare respektive albaner utgjorde stora majoritetsgrupper) tillhörde delrepubliken Serbien.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Den 6 april 1941 invaderades Jugoslavien av axelmakterna och det tog enbart elva dagar för dessa att till fullo ta kontroll över territoriet. När Tyskland inledde invasionen av Sovjetunionen började på allvar motståndet i Jugoslavien till en början av jugoslaviska armén men senare de jugoslaviska partisanerna. Partisanernas överbefälhavare var vid tidpunkten Josip Broz Tito. Det var under general Tito som Jugoslavien började befria delar av Jugoslavien från ockupationsmakten.

Till skillnad från övriga militanta grupperingar inom Jugoslavien var partisanerna de enda som verkade utan bakgrund i någon specifik etnisk folkgrupp och förespråkade ”broderskap och enighet”. KPJ (Komunistička partija Jugoslavije, Jugoslaviens kommunistiska parti) var förutom ett politiskt parti i Jugoslavien även grundstenen till partisanernas syn på Jugoslaviens framtid.[förtydliga]

Partisanerna med dess ledare Josip Broz Tito började på allvar uppmärksammas efter slaget om Neretva och slaget om Suljetska där partisanerna (uppgifterna om antalet varierar med man brukar enas om 20 000 man) ställdes emot tyskarna (som vid slaget om Neretva var ungefär 120 000 man) och trots stora förluster överlevde general Tito båda gångerna, vilket upprörde tyskarna.

Partisanerna växte i styrka efter detta vilket gjorde att de förutom att kontrollera en större del av landet även blev populärare än man tidigare varit bland befolkningen och ofta välkomnades man varmt av dem. Efter italienarnas tillbakadragande från Jugoslavien den 8 september 1943 lämnades många italienska vapen kvar av brigaderna som flydde Jugoslavien och detta utnyttjade Tito till sin fördel. Samma år fick Tito befattningen marskalk, en titel han skulle använda fram till sin död.

Demokratiska federationen Jugoslavien[redigera | redigera wikitext]

Demokratiska federationen Jugoslavien bildades 1943 efter att Kungariket Jugoslavien upplösts. Det var en federal stat, bestående av sex delrepubliker – Slovenien, Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Makedonien, Montenegro och Serbien – och två självstyrande provinser – Kosovo och Vojvodina. Under andra världskriget föll denna stat samman och ersattes 1946 av Folkrepubliken Jugoslavien.

Folkrepubliken Jugoslavien[redigera | redigera wikitext]

Folkrepubliken Jugoslavien (slovenska/kroatiska/bosniska: Narodna Republika Jugoslavija, serbiska: Hapoднa Peпyбликa Југославија) var en historisk statsbildning varaktig mellan 1946 och 1963.

Presidenter var Ivan Ribar och Josip Broz Tito. Folkrepubliken Jugoslavien ersattes 1963 av Socialistiska federationen Jugoslavien.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Officiella språk i Socialistiska federativa republiken Jugoslavien var förutom serbokroatiska även makedonska och slovenska. På federal nivå användes dock oftast serbokroatiskan. Dessa språk tillhör alla den sydslaviska språkgruppen och liknar varandra. Dessutom talades även språk som ungerska (i Vojvodina) och albanska (i Kosovo).

Jugoslavien använde sig dessutom av två alfabeten, det kyrilliska och det latinska. Kyrilliska alfabetet användes främst i Jugoslaviens östra stater Serbien (inklusive Vojvodina och Kosovo) och Makedonien; latinska tecken användes i de övriga delstaterna.