Weird fiction

Weird fiction är en form av fantastik och skräcklitteratur som kännetecknas av främmande, svårförklarliga eller övernaturliga fenomen som ofta bryter mot etablerade föreställningar om naturens ordning. Genren växte fram under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och överlappar bland annat gotisk fiktion, skräck, fantasy och science fiction.^[1]^[2]

Till de författare som ofta förknippas med den klassiska weird fiction-traditionen hör Arthur Machen, Algernon Blackwood, William Hope Hodgson, M. R. James, H. P. Lovecraft och Clark Ashton Smith. Den amerikanska tidskriften Weird Tales, grundad 1923, blev under mellankrigstiden en viktig plattform för genren. I Europa spelade den tyska tidskriften Der Orchideengarten en liknande roll.^[3]^[4]

Begreppet fick förnyad aktualitet under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, bland annat genom den litterära strömning som kommit att kallas new weird.^[5]

Historik

Föregångare till weird fiction kan spåras till 1800-talets gotiska och övernaturliga litteratur. Edgar Allan Poe och Sheridan Le Fanu har i efterhand ofta pekats ut som tidiga föregångare, medan genrens mer karakteristiska form utvecklades under slutet av 1800-talet hos bland andra Arthur Machen, Algernon Blackwood och William Hope Hodgson.

Under 1920- och 1930-talen blev weird fiction särskilt förknippad med den amerikanska pulptidskriften Weird Tales. Tidskriften publicerade bland andra H. P. Lovecraft, Clark Ashton Smith, Robert E. Howard och Seabury Quinn och bidrog till att etablera en amerikansk tradition av fantastisk skräcklitteratur.

Lovecraft använde själv uttrycket weird fiction och diskuterade den övernaturliga skräcklitteraturens utveckling i essän Supernatural Horror in Literature, som först publicerades 1927 och senare reviderades.

Kännetecken

Weird fiction saknar en helt entydig genredefinition. China Miéville beskriver den som en form av mörk fantastik som rör sig mellan skräck, fantasy och science fiction och som ofta använder varelser och fenomen som inte följer den traditionella gotiska skräckens etablerade gestalter.

I stället för välkända övernaturliga figurer som spöken, vampyrer och varulvar förekommer ofta främmande eller svårklassificerade varelser. Tentakler och andra icke-mänskliga kroppsformer har därför blivit återkommande motiv inom delar av genren, särskilt hos författare som William Hope Hodgson och H. P. Lovecraft.

Ett annat återkommande drag är mötet med krafter eller fenomen som människan inte fullt ut kan förstå. Hos flera av genrens författare kombineras därför skräck med känslor av förundran, främmandegörande och kosmisk osäkerhet.

New weird

Under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet började termen new weird användas om en ny våg av genreöverskridande fantastisk litteratur. Författare som China Miéville och Jeff VanderMeer kom att förknippas med beteckningen, även om dess exakta innebörd har varit omdiskuterad. New weird anknyter till den äldre traditionen men kombinerar ofta skräck och fantastik med modern science fiction och andra litterära uttryck.^[5]

Referenser

↑ Smith, Smin (2023-01-24). Feminist Science Fiction Art. Routledge. sid. 108–115. ISBN 978-1-003-08293-4. https://doi.org/10.4324/9781003082934-17. Läst 7 september 2026
↑ Machin, James (2018). The Weird Fin-De-Siècle and After. Springer International Publishing. sid. 47–92. ISBN 978-3-319-90526-6. https://doi.org/10.1007/978-3-319-90527-3_2. Läst 7 september 2026
↑ jeffvandermeer (6 maj 2012). ”The Weird: An Introduction | Ann and Jeff VanderMeer” (på amerikansk engelska). Weird Fiction Review. Arkiverad från originalet den 21 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230321142443/https://weirdfictionreview.com/2012/05/the-weird-an-introduction/. Läst 31 mars 2024.
↑ Mark Bould, Andrew Butler, Adam Roberts, Sherryl Vint, red (2009-03-30). The Routledge Companion to Science Fiction. doi:10.4324/9780203871317. https://doi.org/10.4324/9780203871317. Läst 7 september 2026.
1 2 Noys, Benjamin; Murphy, Timothy S. (2016-07-01). ”Introduction: Old and New Weird” (på engelska). Genre 49 (2): sid. 117–134. doi:10.1215/00166928-3512285. ISSN 0016-6928. https://read.dukeupress.edu/genre/article/49/2/117/5721/Introduction-Old-and-New-Weird. Läst 7 september 2026.

[1] Smith, Smin (2023-01-24). Feminist Science Fiction Art. Routledge. sid. 108–115. ISBN 978-1-003-08293-4. https://doi.org/10.4324/9781003082934-17. Läst 7 september 2026

[2] Machin, James (2018). The Weird Fin-De-Siècle and After. Springer International Publishing. sid. 47–92. ISBN 978-3-319-90526-6. https://doi.org/10.1007/978-3-319-90527-3_2. Läst 7 september 2026

[:0-3] vandermeer (6 maj 2012). ”The Weird: An Introduction | Ann and Jeff VanderMeer” (på amerikansk engelska). Weird Fiction Review. Arkiverad från originalet den 21 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230321142443/https://weirdfictionreview.com/2012/05/the-weird-an-introduction/. Läst 31 mars 2024.

[4] Mark Bould, Andrew Butler, Adam Roberts, Sherryl Vint, red (2009-03-30). The Routledge Companion to Science Fiction. doi:10.4324/9780203871317. https://doi.org/10.4324/9780203871317. Läst 7 september 2026.

[:1-5] 1 2 Noys, Benjamin; Murphy, Timothy S. (2016-07-01). ”Introduction: Old and New Weird” (på engelska). Genre 49 (2): sid. 117–134. doi:10.1215/00166928-3512285. ISSN 0016-6928. https://read.dukeupress.edu/genre/article/49/2/117/5721/Introduction-Old-and-New-Weird. Läst 7 september 2026.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]