Wikipediadiskussion:Begäran om skiljedom/Hebefili/Lysanders yttrande

"Ursprungligen postat av Capone: Det har aldrig slagit dig att Agneta driver sin egna agenda, nämligen en kristen sådan, som knappast är värdeneutral? Att hon tillåts sprida sin propaganda, medan ett flertal användare blir blockade direkt när någon ens anat att de har en agenda, trots att dessa debatterar sakligt och med källhänvisningar?"

Och svaret från vår WP-Grillo: "Sånt funkar kanske på wikipedia, som verkar vara något av en skyddad verkstad efter vad jag kunnat läsa här, men på Flashback, som är en del av den kalla, hårda verkligheten, blir bluffarna synade snabbt och effektivt. Och den här höll inte, för att uttrycka det milt."

Jag har inte alls följt diskussionen om problemet på Flashback. För mig personligen så är det fullt nog med eländet här. Och jag förstod att Grillo la ner ett enormt arbete på just den sidan. Eftersom det tydligen diskuteras "Agneta" på den sidan och refereras till detta här, så vill jag göra det lite lättare för alla att ta del av vad som sägs, ovan av Capone angående min religiösa hållning och på vilket sätt denna ska ha inflytande över det jag skriver. För att undvika (fler) diskussioner av detta slag:

Jag är uppvuxen i ett samhälle (Sverige) där alla nyfödda registrerades som medlemmar i Svenska Kyrkan och där varje dag i skolan började med s.k. morgonbön. Under låg- och mellanstadiet i klassrummet med Fröken och under högstadiet i Aulan med Rektorn. Den mest avancerade musikundervisningen var förlagd till Kyrkan och Kyrkans Barnkör med påbyggnad för de duktiga till Motettkören. Odöpta barn existerade inte. Jag var lite obstinat och vägrade att "läsa" och konfirmeras för en högkryklig präst, som var uttryckligen emot kvinnliga präster. Fick jag inte byta till en "folkkyrklig" präst så fick det vara. Det fanns alternativ till Svenska Kyrkan i min hemstad. Missionskyrkan, som visade barnbio, bl.a. Barnen från Frostmofjället". Mormonerna som hade barntimmar, dit jag följde min klasskamrat Lena ibland. Lisbeth, korvhandlarens dotter, var baptist och dit fick jag inte på några villkor gå för mina föräldrar. Mina egna barn har fått välja själva om de velat döpas och konfirmeras som kristna. I vårt hem har vi haft gäststudenter med andra konfessioner. Jag har aldrig drivit något missionerande och lär aldrig göra det heller. Inte inom någon trosinriktning. Jag är politiskt för det som grundlagen stödjer: Religionsfrihet (inkluderat att tro på ateismen).

Möjligen kan jag sägas vara mina yrken trogen. Jag är vårdyrkesutbildad och har ekonomiska utbildning och har gått de teoretiska delarna av forskarutbildning. Det sistnämnda av stort intresse för kunskap och vetande. I detta befinner jag mig i gränslandet mellan det naturvetenskapliga och humanistiska fältet. Jag är starkt emot pseudovetenskap och okritiskt populärt anammande av populistisk natur. Jag är tillräckligt erfaen i jobbet för att med viss säkerhet kunna säga att även om vi inte vet allt som kan tänkas behöva vetas inom naturvetenskapligt inriktade områden, så är det tacknämligt att det finns t.ex. mediciner=läkemedel för vilka biverkningar är redovisade. Hellre det än "naturmedel" som saknar redovisning av biverkningar därför att det också saknas forskning om det finns biverkningar. Mina patienter får samma vård av mig oavsett sin religion, därför att varken deras eller min trohar med vården att göra. Inte mer än att jag får ta hänsyn till olika religiösa yttringar inom patienternas respektive tro. Svenska män med kristen bakgrund tar emot stöd på WC även om jag är """okänd kvinna". Svenska män med muslimsk bakgrund kryper hellre till WC och svimmar på toa än att "okänd kvinna" ska ge dem hjälp. Buddistiska män gör som kristna män. Afrikanska kvinnor kan inte på villkors vis ta emot sina män under en förlossning och i synnerhet inte efter födsel av en flicka. Det är så i livet. I mitt liv. I min vardag.

Vad det gäller pedofili, hebefili - och alla andra underdefinitioner av parafilierna inom psykiatrin - så har det inte ett dyft med mitt deltagande i psalmprojeketet här på WP (eller annorstädes). Ej heller har det med min religiösa riktning att göra. Jag vet att barnäktenskap är kutym och tradition i Indien, men det är inte det som räknas till parafilierna inom psykiatrin. Jag vet att äktenskapsåldern varierar mellan olika nationer. Men det har inte heller med dessa WP-parafilier att göra. Jag kan skriva här på WP om dessa parafilier ur mina yrkesperspektiv. Och då blir det tämligen naturvetenskapligt och juridiskt. Eller som man också säger vedertagen vetenskaplig och allmänt accepterad syn på dessa psykiatriska tillstånd. Jag kan sträcka mig så långt att parafiliker i olika kategorier här på WP kan skriva en del av artiklarna genom att fritt utforma hur de ser på sina tilstånd. Men aldrig någonsin att jag kan tänka mig att olika kategorier parafili-föreningar utformar en hel encyklopedisk artikel som information om deras agitation för rätten att vara och agera som de vill. Då måste man i en encyklopedi faktiskt ta hänsyn till 3:e man. Det vore som att på en rättspsykiatrisk klinik accepterar och stödjer de intagnas vilja att t.ex. trakassera kungen, f.d. frun eller ringa upp anhöriga till mördade. Och det vore att kvälja dom. Och faktiskt är det så att det är fler medlemmar i Sveriges riksdag än vad det var i NAMBLA 1980. Och om det nu råkar vara 1 100 medlemmar i NAMBLA så är det fortfarande färre än antalet medlemmar i alla de politiska partierna i Sverige, som gemensamt drivit igenom de lagregler vi har i Sverige på seuxalitetens område för vuxna män och kvinnor. Och antagligen till parafilikernas sorg så är det fler medlemmar i Internationella Psykitriska Associationen och motsvarande sällskap för psykologer, barnmorskor och sjuksköterskor. DSM för psykiatrikerna är antaget av deras sällskap. ICDN är antaget av alla läkare och FN har inte protesterat mot det. Någon ‰ av det svenska folket ska inte kunna styra utvecklingen mot allt det samlade stödet för min syn, som är religionsöverskridande. När man sen betänker vilket enormt besvär dessa parafiliker ställt till med för homo- och bisexuella så anser jag mycket bestämt att all frihet ska förenas med ansvarstagande även för dessa grupper "3:e man". Oavsett deras (eller min) religiösa inriktning.

Detta svar är långt, ungefär som Lysanders inlägg som jag närmast ser som en drapa mot mig som person. Snarare än en saklig analys av sorgebarnets struktur och kanske, skulle jag våga påstå, utan en endaste stavelse om självkritisk eftertanke och reflektion med hänsyn taget till varken WP eller andra användare.Agneta 21 januari 2007 kl. 12.31 (CET)