Windsorstol
Windsorstol är en stolstyp som ursprungligen kommer från England, där den i början av 1700-talet förekom i bondhem och på bykrogar.[1]
Namnet skulle den högst eventuellt enligt traditionen ha fått därför att Georg III under en promenad i Windsors omgivningar sett stolen i en stuga och blivit så förtjust i den att han beställde en uppsättning för Windsor Castle.
Det var framför allt i Amerika som windsorstolen slog igenom.[1] George Washington hade på Mount Vernon ett stort antal windsorstolar och Thomas Jefferson satt i en windsorstol då han 1776 undertecknade USA:s självständighetsförklaring. Den blev så utbredd i USA, att den ofta betraktas som en amerikansk stolstyp. Windsorstolar från tidig tid är sällsynta i Sverige. Nordiska museet har en i mahogny med utsvängda empireben, stämplad av stolmakarämbetet på 1790-talet. Näs herrgård i Uppland har en liknande stol i björk, signerad Johan Erik Höglander (stolmakare, mästare, 1777-1813). Benen är här en avvikelse; den genuina typen har svarvade intappade ben.
Den vanliga svenska pinnstolen har haft amerikanska windsorstolar som modell.[2] Henriette Killander på Hooks herrgård lät snickaren Daniel Ljungquist i Svenarum tillverka några stolar efter avritade Windsorstolar. Detta blev utgångspunkten för en så småningom avsevärd industrialiserad pinnstolstillverkning på Småländska höglandet.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] ”Windsorstol”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/windsorstol. Läst 5 januari 2014.
- ^ ”Pinnstol”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/pinnstol. Läst 5 januari 2014.
- ^ Kersti Holmquist (1969). Gösta Berg. red. ”Översikter och granskningar”. RIG - kulturhistorisk tidskrift (Stockholm: Föreningen för svensk kulturhistoria) (2): sid. 91. ISSN 0035-5267. http://journals.lub.lu.se/index.php/rig/article/download/8485/7623. Läst 5 januari 2014.