Yersinios

Från Wikipedia

Yersinios är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Yersinia enterocolitica.[1] Ofta är det barn som drabbas av starka infektionssymptom så som diarré, feber, buksmärtor och hudutslag som varar i 1-3 veckor men det finns de som får följdsjukdomar i form av artrit.[2] Infektionssjukdomen förs lättast över till individen vid intag av förorenade livsmedel såsom fläskkött och mjölkprodukter.[3] År 2005 var Yersinios anmälningspliktig i 17 av 21 EU-medlemsländer plus Norge. Kriterierna för att anmäla bakterien varierar från land till land och det är därför svårt att få en exakt bild över hur spritt Yersinios är över världen.[2]

Smittspridning[redigera | redigera wikitext]

I 65-90% av Yersinios har det visat sig att bakterien kommer från livsmedel och i synnerhet kött från gris.[2] Många inrapporterade utbrott och sporadiska fall kopplade till Y. enterocolitica har upptäckts i underkokt eller rått fläskkött.[4] Y. enterocolitica finns i svalg och tarm hos grisen och för över bakterien under slaktprocessen.[5] Bakterien förekommer oftast inte i andra livsmedel än fläskkött men det är svårt att helt utesluta andra källor såsom grönsaker och mejeriprodukter.[2] Den optimala temperaturen för Y. enterocolitica att tillväxa i är runt 20-30 grader C men Y. enterocolitica är en psykrotrof och kan därför tillväxa även i temperaturer så låga som 0 grader C.[3] I och med att handel mellan länder förekommer betyder det att bakterien också färdas mellan länder och på så vis är svår att spåra.[6] Eftersom de flesta fallen av Yersinios är utspridda, är det svårt att utveckla kunskapen om smittkällorna och smittvägarna. Att föra över infektionen från person till person är ovanligt.[5]

Sjukdomsförlopp[redigera | redigera wikitext]

Symptom[redigera | redigera wikitext]

De symptom som uppkommer vid Yersinios är diarrér, ofta blodiga, inflammation i tunntarmen eller i både tunn- och tjocktarmen. Även feber, magsmärtor och kräkningar är vanliga. Symptomen varierar beroende på ålder hos de drabbade, det är nästan uteslutande barn och unga vuxna som smittas[7] och då barn under 5 år. Barn och unga vuxna drabbas främst av magsmärtor och diarrér. Vuxna och äldre kan också drabbas av magsmärtor [2], ofta i högre nedre buk vilket kan liknas vid blindtarmsinflammation som kan leda till en onödig operation.[5] Detta orsakas av inflammation i lymfkörtlarna. Vuxna och äldre kan även bara få symptom som halsont. Det inflammatoriska tillståndet varar ca. 3 - 28 dagar. Symptomen kan återkommer efter att den drabbade blivit kliniskt frisk ifrån första utbrottet.[2]

Diagnos[redigera | redigera wikitext]

För att diagnostisera Yersinios hos en individ använder läkare sig av generell avföringsdiagnostik. Avföringsprover analyseras mot bakteriell odling. Hur effektivt detta sätt är för att hitta spår av Y. enterocolitica i avföring är ännu inte fastställt.[5] Man kan också ställa en diagnos med hjälp av blodprov som visar antikroppar mot Y. enterocolitica.[8] Vid diagnos visar det på att sänkan ökat hos individen även leukocyter och C-reaktivt protein ökar.[9]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

I de flesta fall behövs inte någon slags behandling för Yersinios. Människor med ett friskt och fungerande immunförsvar återhämtar sig oftast utan behandling efter ca.1-3 veckor.[10] I många fall av Yersinios behandlas bara symptomen, så som vätskebrist vid kraftig diarré. [11]

Vid väldigt svåra fall av Yersinios, kraftig diarré eller septisk sjukdom, kan en antibiotikabehandling övervägas. I behandlingen används läkemedel så som Ciprofloxacin och Doxycyklin.[12] Enligt en studie utförd i Tyskland, där 110 stammar av Y. enterocolitica testades för antibiotikaresistens, har det visat sig att Y. entercolitica är resistent mot ampicillin. I Sverige saknas det i dagsläget en sammanlagd redovisning av antibiotikaresistens hos svenska humanstammar. Detta eftersom behovet av antibiotikakurer för Yersinios hos befolkningen är jämförelsevis få. [5]

Följdsjukdomar[redigera | redigera wikitext]

Infektion av Y. enterocolitica kan leda till kroniska sjukdomar som ledbesvär till exempel Yersinia-artrit. Dessa ledsymptom uppstår hos ca. 10 - 30% av fallen och visas ca.1-4 veckor efter bukinflammationen. Ledbesvären pågår i ca. 3-5 månader och ca. 15% får kroniska besvär. Risken för kroniska besvär är högre för individer med diabetes, skrumplever eller andra allvarliga sjukdomar.[5] Följdsjukdomar som uppstår efter första infektionen drabbar främst äldre. Bakterien kan även röra sig via blodbanan hos personer med hög halt järn i blodet eller hos personer med ett nedsatt immunförsvar. Blodgivare som inte har symptom men är bärare av Y.Enterocolitica kan i samband med blodtransfusion överföra bakterien. Y.enterocolitica överlever olika reningssteg före transfusion. Mottagaren av blodet blir då också infekterad.[2] Detta ger en ökad risk för blodförgiftning som har hög dödlighet. [5]

Utbrott i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har det nästan enbart rapporterats enstaka fall av Yersinios, utbrott är ovanliga men de har förekommit.[2] Det har skett 7 möjliga utbrott av Y. enterocolitica i Sverige under åren 1980-2013 men smittkällorna har ej kunnat spåras i någon av fallen.

Det största utbrottet i Sverige ägde rum i Göteborg 2010 där cirka 60 personer insjuknade. Vid odling hittades Y. enterocolitica men två personer visade positivt för salmonella och därför betecknas utbrottet som ett misstänkt yersinia-salmonellautbrott. Under 2000-talet har yersiniosinfektioner både ökat och minskat. Under 2004 rapporterades nästan 600 fall av smittan i Sverige, medan det år 2012 uppgick till endast 254 inrapporterade fall. Man kan se en minskning av inrapporterade fall sedan 2004. Orsaken till att smittan minskar är fortfarande okänd.[5] Trots att en infektion av Yersinia bakterien hos människan i Sverige är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen[8] tros det ske ett stort bortfall eftersom symptomen kan vara lindriga och analysmetoderna bristfälliga.[13] Trots att det funnits en del utbrott världen över är det svårt att identifiera källan för bakterien eftersom den kan förekomma inte bara i kött utan också i grönsaker och mjölkprodukter.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Medical Dictionary, Dictionary of medicine and human biology, medical, biological and chemical terminology” (på engelska). www.theodora.com. 2012. http://www.theodora.com/medical_dictionary/ypsilon_yvon.html#yersiniosis. Läst 5 april 2016. 
  2. ^ [a b c d e f g h] ”Thisted Lambertz, S. (2007). Riskprofil Yersinia Enterocolitica. (rapport 8). Uppsala, Livsmedelsverket”. Arkiverad från originalet den 23 april 2015. https://web.archive.org/web/20150423203645/http://www.livsmedelsverket.se/globalassets/rapporter/2007/2007_8_livsmedelsverket_riskprofil_yersinia.pdf. Läst 17 april 2016. 
  3. ^ [a b] Kowalik, Jaroslaw; Lobacz, Adriana (2014). ”Development of a predictive model describing the growth of Yersinia enterocolitica in Camembert-type cheese” (på engelska). International Journal of Food Science & Technology 50 (3): sid. 811–818. doi:10.1111/ijfs.12715. ISSN 1365-2621. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/ijfs.12715/abstract. 
  4. ^ Bottone, Edward J (1999). ”Yersinia enterocolitica: overview and epidemiologic correlates”. Microbes and Infection 1 (4): sid. 323–333. doi:10.1016/S1286-4579(99)80028-8. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1286457999800288. 
  5. ^ [a b c d e f g h] Infektion med Yersinia Enterocolitica - ett nationellt strategidokument. Stockholm: Socialstyrelsen. 2013. Läst 17 april 2016 
  6. ^ [a b] Gupta, V.; Gulati, P.; Bhagat, N. (2014). ”Detection of Yersinia enterocolitica in food: an overview” (på engelska). European Journal of Clinical Microbiology & Infectious Diseases 34 (4): sid. 641–650. doi:10.1007/s10096-014-2276-7. ISSN 0934-9723. https://link.springer.com/article/10.1007/s10096-014-2276-7. 
  7. ^ Le Guern, Anne-Sophie; Martin, Liliane; Savin, Cyril (2016). ”Yersiniosis in France: overview and potential sources of infection”. International Journal of Infectious Diseases 46: sid. 1–7. doi:10.1016/j.ijid.2016.03.008. http://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S120197121630995X. 
  8. ^ [a b] Folkhälsomydigheten (2013). ”Yersiniainfektion”. www.folkhalsomyndigheten.se. Arkiverad från originalet den 28 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160328093458/http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/smittskydd-och-sjukdomar/smittsamma-sjukdomar/yersiniainfektion-/. Läst 17 april 2016. 
  9. ^ Zińczuk, Justyna; Wojskowicz, Piotr; Kiśluk, Joanna (2015). ”Mesenteric lymphadenitis caused by Yersinia enterocolitica”. Gastroenterology Review 2: sid. 118–121. doi:10.5114/pg.2014.47504. http://www.termedia.pl/doi/10.5114/pg.2014.47504. 
  10. ^ ”Facts about Yersiniosis - Vermont Department of Health”. healthvermont.gov. 2016. http://healthvermont.gov/prevent/yersiniosis/yersiniosis.aspx. Läst 18 april 2016. 
  11. ^ Government of Ontario, Ministry of Health and Long-Term Care (2015). ”Yersiniosis - Diseases and Conditions - Publications - Public Information - MOHLTC” (på engelska). www.health.gov.on.ca. http://www.health.gov.on.ca/en/public/publications/disease/yersiniosis.aspx. Läst 17 april 2016. 
  12. ^ Svenungsson, B. (2015). ”Campylobacter, Shigella, Yersinia”. www.internetmedicin.se. http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=226. Läst 17 april 2016. 
  13. ^ ”Yersinios - SVA”. www.sva.se. 2016. http://www.sva.se/djurhalsa/zoonoser/yersinios-som-zoonos. Läst 20 april 2016.