Ivermectin

Från Wikipedia
Strukturformel för Ivermectin

Ivermectin är ett ämne i avermectinfamiljen som används som läkemedel för att behandla parasitangrepp. Hos människor rör det sig bland annat om huvudlöss, skabb, flodblindhet (onchocerciasis), strongyloidesinfektion, piskmasksinfektion, spolmaskinfektion och elefantiasis.[1][2][3] Inom veterinärmedicin används ämnet också för att förebygga och behandla angrepp av olika nematoder (rundmaskar), kvalster och insekter.[2] Det kan tas oralt eller, vid angrepp i huden, användas utvärtes.[4] Handelsnamn i Sverige är Scatol (tabletter) och Soolantra (kräm) för humant bruk, samt ett flertal preparat för veterinärt bruk.[5]

De vanligaste bieffekterna vid oralt intag är feber, klåda och utslag,[6] medan röda ögonvitor, torr hud och hudsveda är vanligt vid lokal användning mot huvudlöss.[7] Verkningssättet inbegriper flera mekanismer, t.ex. påverkan på vissa glutamatstyrda kloridkanaler i nervcellerna hos maskar och insekter, som saknas hos däggdjur. Ivermectin öppnar dessa, vilket leder till hyperpolarisering och paralys som dödar parasiten.[2][8][9] Ivermektin har även antivirala egenskaper in vitro genom flera olika mekanismer.[10][11]

Ivermectin upptäcktes 1975 och började användas medicinskt år 1981.[12][13] Det framställs från aktinobakterien Streptomyces avermitilis. Ämnet är upptaget på Världshälsoorganisationens lista över essentiella läkemedel.[14] Ivermectin har radikalt minskat förekomsten av onchocerciasis i Afrika, och upptäckten belönades med nobelpriset i medicin 2015.

Under COVID-19-pandemin spreds påståenden om att ivermectin skulle vara användbart för att behandla och förebygga COVID-19.[15][16] Användning av ivermectin mot covid-19 studerades senare i två randomiserade kontrollerad studier utan någon påvisad nytta.[17]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Drug Discovery a History. Chichester: John Wiley & Sons. 2005. Sid. 333. ISBN 978-0-470-01552-0. https://books.google.com/books?id=jglFsz5EJR8C&pg=PA333. 
  2. ^ [a b c] Saunders Handbook of Veterinary Drugs: Small and Large Animal (4). Elsevier Health Sciences. 2015. Sid. 420. ISBN 978-0-323-24486-2. https://books.google.com/books?id=SJvmCgAAQBAJ&pg=PA420. 
  3. ^ U.S. Centers for Disease Control and Prevention (CDC) (August 23, 2019). ”Ascariasis – Resources for Health Professionals”. U.S. Centers for Disease Control and Prevention (CDC). https://www.cdc.gov/parasites/ascariasis/health_professionals/index.html. 
  4. ^ ”The efficacy of topical and oral ivermectin in the treatment of human scabies”. Annals of Parasitology 61 (1): sid. 11–16. 2015. PMID 25911032. https://www.annals-parasitology.eu/go.live.php/download_default/D660/2015-61-1_11.pdf.  Arkiverad 4 april 2020 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ FASS (sökord Ivermectin). Läst 26 november 2021.
  6. ^ ”Ivermectin”. Ivermectin. The American Society of Health-System Pharmacists. https://www.drugs.com/monograph/ivermectin.html. 
  7. ^ ”Ivermectin (topical)”. Ivermectin (topical). The American Society of Health-System Pharmacists. July 27, 2020. https://www.drugs.com/monograph/ivermectin-topical.html. 
  8. ^ ”Ivermectin: An Anthelmintic, an Insecticide, and Much More”. Trends Parasitol 37 (1): sid. 48–64. January 2021. doi:10.1016/j.pt.2020.10.005. PMID 33189582. 
  9. ^ ”Ivermectin: panacea for resource-poor communities?”. Trends Parasitol 30 (9): sid. 445–55. September 2014. doi:10.1016/j.pt.2014.07.005. PMID 25130507. 
  10. ^ Caly L, Druce J D, Catton M G, Jans D A, Wagstaff, K M (2020). ”The FDA-approved drug ivermectin inhibits the replication of SARS-CoV-2 in vitro”. Antiviral research 178. https://doi.org/10.1016/j.antiviral.2020.104787. Läst 26 november 2021. 
  11. ^ Choudhury A, Das N C, Patra R, Bhattacharya M, Ghosh P, Patra B C, Mukherjee S (25/3). ”Exploring the binding efficacy of ivermectin against the key proteins of SARS-CoV-2 pathogenesis: an in silico approach”. Future virology. https://www.futuremedicine.com/doi/10.2217/fvl-2020-0342. Läst 26 november 2021. 
  12. ^ Encyclopedia of parasitology (3rd). Berlin: Springer. 2008. Sid. 646. ISBN 978-3-540-48994-8. https://books.google.com/books?id=Jpg1ysgVn-AC&pg=PA646. 
  13. ^ Macrocyclic lactones in antiparasitic therapy. Oxon, UK: CABI Pub. 2002. Sid. Preface. ISBN 978-0-85199-840-4. https://books.google.com/books?id=QXafQ91O74wC&pg=PR13. 
  14. ^ World Health Organization model list of essential medicines: 21st list 2019. Geneva: World Health Organization. 2019. WHO/MVP/EMP/IAU/2019.06. License: CC BY-NC-SA 3.0 IGO. 
  15. ^ ”Anatomy of a conspiracy theory: how misinformation travels on Facebook”. The Guardian. https://www.theguardian.com/australia-news/ng-interactive/2021/mar/11/anatomy-of-a-conspiracy-theory-how-misinformation-travels-on-facebook. 
  16. ^ ”Fact-checking claim about the use of ivermectin to treat COVID-19”. PolitiFact (Washington, DC). https://www.politifact.com/factchecks/2021/apr/23/instagram-posts/fact-checking-claim-about-use-ivermectin-treat-cov/. 
  17. ^ Coronavirus Disease 2019 (COVID-19) Treatment Guidelines. National Institutes of Health (US). 2021. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK570371/. Läst 12 maj 2022 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ivermectin&oldid=54542157”