1,1,1-Trikloretan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
1,1,1-Trikloretan
StrukturformelMolekylmodell
Systematiskt namn 1,1,1-Trikloretan
Övriga namn Metylkloroform
Kemisk formel C2H3Cl3
Molmassa 133,42 g/mol
Utseende Färglös vätska
CAS-nummer 71-55-6
SMILES CC(Cl)(Cl)Cl
Egenskaper
Densitet 1,34 g/cm³
Löslighet (vatten) 1,3 g/l
Smältpunkt -33 °C
Kokpunkt 74 °C
Faror
Huvudfara
Hälsovådlig Hälsovådlig
NFPA 704

NFPA 704.svg

1
3
1
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

1,1,1-Trikloretan eller metylkloroform är en halogenalkan med formeln C2H3Cl3.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ämnet framställdes första gången 1840 av den franske fysikern Henri Victor Regnault.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

1,1,1-Trikloretan är ett utmärkt lösningsmedel för många organiska ämnen och är det minst giftiga av de klorerade kolvätena. Det anses oftast vara ett opolärt lösningsmedel, men eftersom alla elektronegativa kloratomer ligger på samma sida av molekylen så har den ett visst dipolmoment som gör att det kan lösa ämnen som normalt inte löser sig i opolära lösningsmedel, till exempel hexan.

Det är en kraftig växthusgas (GWP 144) och har även negativ inverkan på ozonlagret (ODP 0,1). Användning och produktion regleras av Montrealprotokollet och det kommer att fasas ut.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

1,1,1-Trikloretan framställs genom klorering i två steg av vinylklorid.

I det första steget får vinylklorid (C2H3Cl) reagera med saltsyra med en metallklorid som katalysator vilket ger 1,1-dikloretan (C2H4Cl2).

\rm C_2H_3Cl + HCl \rightarrow C_2H_4Cl_2

I det andra steget får 1,1-dikloretan reagera med klorgas under inverkan av UV-ljus.

\rm C_2H_4Cl_2 + Cl_2\ \xrightarrow{UV-ljus}\ C_2H_3Cl_3 + HCl

Den 1,1,2-trikloretan som också bildas kan tack vare sin högre kokpunkt separeras bort genom destillation.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Det användes tidigare i stor utsträckning i industrin som lösningsmedel för rengöring av mönsterkort och fotografisk film, för kemtvätt, som drivgas i sprayburkar och som lösningsmedel i bläck, målarfärg och lim.

Den ersatte koltetraklorid i många applikationer när det ämnet förbjöds på grund av sin giftighet.

Se även[redigera | redigera wikitext]