10cc

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
10cc
10cc i 2010 års tappning
10cc i 2010 års tappning
Bakgrund Storbritannien Manchester, Storbritannien
Genre(r) pop
År som aktiva 1972-83
1991-95
1999–nutid
Skivbolag UK Records
Mercury Records
Polydor
Virgin Records
ZYX Music
Relaterade band Doctor Father
Godley & Creme
Hotlegs
Wax
Medlemmar
Graham Gouldman
Paul Burgess
Rick Fenn
Mick Wilson
Keith Hayman
Tidigare medlemmar
Eric Stewart
Kevin Godley
Lol Creme
Stuart Tosh
Duncan Mackay
Tony O'Malley

10cc är ett brittiskt rockband bildat 1970 i Manchester.

Gruppen bestod i sin första uppsättning av sångarna/gitarristerna Graham Gouldman (fast här spelade han bas) och Eric Stewart samt de rutinerade studiomusikerna Kevin Godley (trummor) och Lol Creme (keyboard). Gouldman hade tidigare varit med i gruppen The Mockingbirds och Stewart i Wayne Fontana and the Mindbenders. Gruppen bildades redan 1970 men tog sitt namn 1972. Gruppens repertoar spände över i stort sett alla musikgenrer, med tonvikt på melodiska låtar (och ofta humoristiska texter). 10 cc (10 kubikcentimeter) är volymen i en normal sädesuttömning (vilket även har gett namn åt bandet The Lovin' Spoonful).

Gruppen fick sitt genombrott i England 1972 med Doowoop-parodin "Donna" som efterföljdes av listettan "Rubber Bullets" och topp-tio-hiten "The Dean and I". Gruppmedlemmarna hade ett givande samarbete i flera avseenden och med Sheet Music 1974 blev man popjournalisternas gunstlingar. Godley och Creme var ett redan inarbetat låtskrivarpar och stod för de mest djärva idéerna medan Stewart och Gouldman var mer traditionella, vilket gav gruppen en dynamisk jämvikt.

Gruppen fick sitt definitiva genombrott 1975 då man gav ut albumet The Original Soundtrack. Här fanns bland annat låten I'm Not in Love som blev en av gruppens största hits. Trots att låten nådde nummer 2 i USA lyckades man inte etablera sig där, vilket troligen gav upphov till sprickor inom gruppen. Stewarts och Gouldmans låtar var lättare att återskapa på scen medan Godley och Creme inte gjorde någon hemlighet av att de trivdes bäst med att experimentera i studion. Godley och Creme lämnade därför gruppen ett halvår efter How Dare You 1976 för att genom diverse projekt lansera och utveckla sitt egenuppfunna instrument Gizmon (se Godley & Creme).

Stewart och Gouldman bestämde sig att fortsätta och tog med trummisen Paul Burgess som ordinarie medlem. Burgess hade sedan 1973 turnerat med bandet, då de ofta hade två trummisar på scen. Denna trio gjorde skivan Deceptive Bends, som blev en formidabel succé, med hitlåtar som The Things We Do For Love och Good Morning, Judge. Därefter expanderade man gruppen ytterligare med Stuart Tosh på trummor, Rick Fenn på gitarr samt Tony O'Malley (ersattes senare av Duncan McKay) på keyboard.

Godley och Cremes Gizmo kunde inte matcha den snabba utvecklingen på syntesizermarknaden, medan 10cc:s popularitet växte med nya albumet Bloody Tourists och hitlåten Dreadlock Holiday, som dock blev deras sista stora framgång. Efter Eric Stewarts bilolycka 1979 återhämtade sig 10cc varken kommersiellt eller artistiskt, och efter ytterligare tre mindre framgångsrika album insomnade gruppen på hösten 1983. Godley och Creme började göra mer kommersiellt gångbar musik som smälte in i det tidiga 1980-talets elektroniska ljudideal, samtidigt som de blev pionjärer inom musikvideobranschen, vilket gav dem stjärnstatus som regissörer.

En storsäljande Greatest Hits i slutet av 1980-talet gjorde att skivbolaget Polygram gav ett återföreningsförslag som var för lockande att tacka nej till. Stewart och Gouldman återförenades medan Godley och Creme (som nyss avbrutit sitt samarbete) ställde upp som gästartister för att i gengäld få sitt skivkontrakt annullerat. Resultatet av albumet Meanwhile 1992 visade att 10cc:s musik inte passade in i det nischade musikklimatet under 1990-talet. Efter den mer nyanserade Mirror Mirror 1995 bröt Stewart och Gouldman samarbetet och sedan dess har Gouldman turnerat med nygamla bandmedlemmar under namnet 10cc. Sedan 2003 har Godley och Gouldman börjat ett fruktsamt samarbete som påminner om kvalitén under gruppens storhetstid och lanserar då och då en ny låt på sin webbplats.

[redigera] Medlemmar

  • Originalmedlemmar markerade med fetstil.
  • Endast huvudinstumentet angivet
1972–1976
1976–1977
1977–1978
  • Graham Gouldman -- bas, sång
  • Eric Stewart -- gitarr, keyboard, sång
  • Rick Fenn -- gitarr, sång
  • Tony O'Malley -- keyboard, sång
  • Paul Burgess -- trummor
  • Stuart Tosh -- trummor, sång
1978–1981
  • Graham Gouldman -- bas, sång
  • Eric Stewart -- gitarr, keyboard, sång
  • Rick Fenn -- gitarr, sång
  • Duncan Mackay -- keyboard, sång
  • Paul Burgess -- trummor
  • Stuart Tosh -- trummor, sång
1981–1983
  • Graham Gouldman -- bas, sång
  • Eric Stewart -- gitarr, keyboard, sång
  • Rick Fenn -- gitarr, sång
  • Paul Burgess -- trummor
  • Stuart Tosh -- trummor, sång
  • Vic Emerson -- keyboard
1983
  • Graham Gouldman -- bas, sång
  • Eric Stewart -- gitarr, keyboard, sång
  • Rick Fenn -- gitarr, sång
  • Stuart Tosh -- trummor, sång
  • Jamie Lane -- trummor
  • Vic Emerson -- keyboard
1983–1991

  Bandet splittrat

1991–1993
1993–1995
  • Graham Gouldman -- bas, sång
  • Eric Stewart -- gitarr, keyboard, sång
  • Rick Fenn -- gitarr, sång
  • Steve Piggot -- keyboard
  • Stuart Tosh -- trummor, sång
  • Gary Wallis -- trummor
1995
  • Graham Gouldman -- bas, sång
  • Eric Stewart -- gitarr, keyboard, sång
  • Rick Fenn -- gitarr, sång
  • Alan Park -- keyboard
  • Stuart Tosh -- trummor, sång
  • Geoff Dunn -- trummor
1995–1999

  Bandet splittrat

1999–2006
  • Graham Gouldman -- bas, sång
  • Rick Fenn -- gitarr, sång
  • Mike Stevens -- keyboard, sång
  • Paul Burgess -- trummor
  • Mick Wilson -- slagverk, sång
2006 –
  • Graham Gouldman -- bas, sång
  • Rick Fenn -- gitarr, sång
  • Keith Hayman -- keyboard, sång
  • Paul Burgess -- trummor
  • Mick Wilson -- percussion, sång

[redigera] Diskografi

[redigera] Referenser

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk