2566 P-L
| 14285 2566 P-L | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (14285) 2566 P-L |
| Alternativnamn | 2566 P-L, 1981 EF41[1] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 13 september 2023 | |
| Aphelium | 2,8849 AU |
| Perihelium | 1,9991 AU |
| Halv storaxel | 2,4420 AU |
| Excentricitet | 0,1813 |
| Siderisk omloppstid | 1393,9 d (3,81 år) |
| Medelanomali | 140,845° |
| Inklination | 1,959° |
| Longitud för uppstigande nod | 190,185° |
| Periheliumargument | 239,300° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Synodisk rotationsperiod | 4,01 h |
| Absolut magnitud (H) | 15,47 |
2566 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet.
Den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser 2566 P-L” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=14285. Läst 27 februari 2024.
- ^ [a b] ”AstDyS 2566 P-L” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=14285. Läst 27 februari 2024.
| |||||||||||