Kuiperbältet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En konstnärs version Kuiperbältet och Oorts kometmoln.

Kuiperbältet är ett bälte av en stor mängd små himlakroppar i banor runt solen, som är beläget bortom Neptunus bana och 20 astronomiska enheter utåt. Det har uppskattats att det finns åtminstone 70 000 så kallade transneptuner (TNO) med en diameter större än 100 kilometer i detta bälte, men mestadels består det av mindre asteroider.

Dvärgplaneten Pluto ingår i Kuiperbältet. Insikten att Pluto inte är det största objektet i bältet var ett viktigt skäl till att denna himlakropp omklassificerades från planet till dvärgplanet.

Moderna datorsimuleringar visar att Jupiter kan ha varit med och bildat Kuiperbältet.

Upptäckten av Kuiperbältet[redigera | redigera wikitext]

Kuiperbältet existens förutspåddes av den irländske astronomen Kenneth Edgeworth (18801972) år 1943 samt av Gerard Kuiper år 1951, baserat på idéer om en skiva av material med en större utsträckning än huvudplaneternas banomfång som ursprung för planeter och småplaneter.

Klassning efter resonanser i omloppsbanan

Olika klasser[redigera | redigera wikitext]

Man brukar dela in Kuiperbältets objekt i tre klasser:

Upptäckter hittills[redigera | redigera wikitext]

Över 1000 kuiperbältsobjekt har upptäckts sedan 1992. Fram till år 2000 var Pluto och Charon överlägsna i storlek jämfört med de andra objekten, men detta år upptäckte man Quaoar, som är ungefär hälften så stor som Pluto. De senaste åren har det upptäckts ännu större objekt; bland annat har Makemake och Haumea båda ungefär 2/3 av Plutos storlek. Även flera mindre objekt på ungefär 1 000 kilometer har upptäckts. Det hittills största upptäckta objektet i Kuiperbältet är Eris, som är större än Pluto. Tidigare trodde man att Sedna var större än Pluto. Nu vet man dock att den är ungefär 1 800 km i diameter.

Även Neptunus måne Triton kan vara ett infångat kuiperbältsobjekt.

Rymdsonder[redigera | redigera wikitext]

Den enda rymdfarkost som kommer att passera något kuiperbältsobjekt de närmsta åren är New Horizons. Efter att den passerat Pluto kommer den att fortsätta ännu längre in i Kuiperbältet. Man letar nu efter kuiperobjekt i storlek mellan 50 och 100 km i diameter som ligger så nära New Horizons planerade bana som möjligt.

Extrasolära bälten av Kuipertyp[redigera | redigera wikitext]

Fram till 2006 hade astronomer lyckats urskilja cirkumstellära skivor som tros ha kuiperbältsliknande struktur kring nio stjärnor utöver solen. De flesta av dessa kända fragmentskivor runt andra stjärnor är förhållandevis unga, men de senast upptäckta är gamla nog att ha etablerat en stabil tillvaro.[1] Utöver detta har 15–20 procent av stjärnor liknande vår sol uppvisat infraröd excess, vilket tros peka på massiva strukturer av kollisionsspillror.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Paul Kalas (19 januari 2006). ”Dusty Planetary Disks Around Two Nearby Stars Resemble Our Kuiper Belt” (på engelska). University of California, Berkeley. http://hubblesite.org/newscenter/archive/releases/2006/05/image/a. Läst 24 augusti 2008. 
  2. ^ Trilling, D. E.; Bryden, G.; Beichman, C. A.; Rieke, G. H.; Su, K. Y. L.; Stansberry, J. A.; Blaylock, M.; Stapelfeldt, K. R.; Beeman, J. W.; Haller, E. E. (2008). ”Debris Disks around Sun-like Stars”. The Astrophysical Journal (Chicago: The American Astronomical Society) "674" (2): sid. 1086–1105. http://adsabs.harvard.edu/abs/2008ApJ...674.1086T. Läst 2008-08-24. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]