Abort i Sverige

Från Wikipedia
Version från den 5 december 2017 kl. 14.38 av 77.72.103.25 (Diskussion) (→‎Abortdebatten i Sverige: Lade till en organisation som är nystartad samt ändrade namn på "Ja till Livet" eftersom de numera heter Människorvärde.)

Abort i Sverige blev lagligt 1938. Enligt dåvarande lag var det tillåtet att utföra abort i Sverige på medicinska, humanitära eller rashygieniska skäl. Det betydde att om graviditeten utgjorde ett allvarligt hot mot kvinnans liv, om hon hade blivit med barn genom våldtäkt, eller om det fanns en risk att hennes barn kunde få allvarliga skador eller sjukdomar var abort tillåten. Lagen utökades 1946 och kom då också att inkludera socialmedicinska anledningar. 1963 gjordes en ny utökning, som inkluderade allvarliga fosterskador. En särskild kommitté utredde varje enskilt fall och som ett resultat av denna utredningsprocess, kunde beviljade aborter sällan utföras förrän mitten av den andra trimestern. Ett nytt förslag och en ny abortlag tillkom därför.

Nuvarande svensk abortlag

Den nuvarande lagstiftningen är 1974 års abortlag.[1] Enligt den lagen kan man göra abort fram till slutet på den artonde veckan av graviditeten, och av vilken anledning som helst. Efter den artonde till den tjugoandra veckan krävs tillåtelse från Socialstyrelsen som ofta ges på grund av att fostret eller modern lider av svåra sjukdomstillstånd.

I Sverige är definitionen av abort att graviditeten avbrutits före 22:a veckans slut (dag 21+6) och fostret fötts dött.[2] Om fostret fötts levande eller efter vecka 22 (från och med dag 22+0) definieras det juridiskt som ett barn.[2] Allvarliga medicinska biverkningar och skador efter en abort är ovanligt för kvinnan när aborten utförs under medicinskt väl kontrollerade former. Så är förhållandena i Sverige och många andra länder som i lag tillåter kvinnor att avbryta graviditeter. I länder där provocerade aborter inte är tillåtna i lag, utförs därför aborter med hög grad av risk för kvinnorna, och illegala aborter är en av världens vanligaste orsaker till unga kvinnors död. Dödsorsakerna noteras då som blödning eller infektion, förgiftning och dylikt.

Sedan 1975 har Sverige en lagstiftning (SFS 1974:595)[1] på området som ger den gravida kvinnan rätt att i varje situation själv bestämma om hon vill avbryta graviditeten upp till den 18:e graviditetsveckan,[3] förutsatt att hon är svensk medborgare eller bosatt i Sverige, eller får särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. Sedan den 1 januari 2008 har kravet på att kvinnan ska ha anknytning till Sverige i 5 § abortlagen (1974:595) tagits bort.

Fram till graviditetsvecka 9 kan en graviditet avbrytas med hjälp av läkemedel,[4] vilket är den mest skonsamma metoden som flest kvinnor föredrar. Det är två läkemedel som ges, det första 2–3 dagar innan aborten skall genomföras. Denna tablett får kvinnan på en gynekologisk mottagning. Sedan får man genomföra aborten hemma (eller på en mottagning/sjukhusavdelning om man själv vill) genom att ta tabletter vaginalt som gör att livmodern drar ihop sig.

Fram till graviditetsvecka 13 kan aborterna även genomföras kirurgiskt[4] och kvinnan sövs alternativt får lokalbedövning före ingreppet. Vid senare abort görs en så kallad tvåstegsabort. Aborten går till stort sett till som en medicinsk abort men man får ligga inne på sjukhuset. Först får man en tablett som avbryter graviditeten. Efter två dygn får man tabletter som sätter igång värkarbetet. Efter aborten görs en undersökning av livmoderinnehållet och en eventuell skrapning av livmodern kan bli aktuell om aborten inte bedöms som komplett.

Sedan Sverige fick fri abort 1 januari 1975 har antalet aborter varje år pendlat mellan 30 700 och 38 200.[5] Före 1975 tilläts aborter under vissa omständigheter och från 1965 och fram till lagändringen ändrades praxis successivt så att kvinnor beviljades abortansökan med s.k. 2-läkarintyg.

Antalet tonårsaborter minskade kraftigt från 1975 (29,7 aborter per tusen kvinnor under 20 år) till 1995 (16,7). Därefter har antalet tonårsaborter åter ökat till 25,4 per 1 000 år 2006. Över 80% av alla kända tonårsgraviditeter avbryts.[6]

Senare aborter än dessa är förhållandevis ovanliga i Sverige. I allmänhet rör det sig då inte om oönskade, möjligen oplanerade, graviditeter. Då kvinnor och män idag är äldre när de skaffar barn ökar riskerna för allvarliga missbildningar på fostren. Många av de tillgängliga undersökningsmetoderna kan inte ge besked om fostrets hälsa förrän tidigast efter graviditetsvecka 16–18. Med tidsutdräkt för information, samtal, eftertanke och beslut så går minst två veckor från provtillfället till provsvar och beslut. Dessa fall handläggs akut på kvinnoklinikerna på grund av den mycket krävande psykosociala situationen som råder för paret ifråga.

I Sverige måste Socialstyrelsens tillstånd inhämtas för att aborter efter graviditetsvecka 18 skall få utföras.[1][7] I de fall Socialstyrelsen bedömer att kraven på synnerliga skäl är uppfyllda och beviljar abortansökan så rör det sig om grava missbildningar på fostret (till exempel avsaknad av storhjärna), sjukdom hos kvinnan, som havandeskapsförgiftning med komplikationer som HELLP eller i sällsynta fall svåra sociala förhållanden. I omkring 300 fall per år beviljar Socialstyrelsen abort efter vecka 17+6. År 2016 fick Socialstyrelsen 525 ansökningar om sen abort. Av dessa beviljades 510.[8] Vad gäller de 15 ansökningar som inte beviljades så var motivet för ansökan sociala problem. Socialstyrelsen får aldrig ge tillstånd till sen abort om fostret kan antas vara livsdugligt och ha någon överlevnadschans, vilket enligt gällande praxis bedöms vara efter vecka 22. Innebär graviditeten en allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa får dock tillstånd till abort ges även senare.[7] I endast omkring 10 fall per år beviljar Socialstyrelsen abort efter vecka 21+6. I omkring 9 av dessa 10 fall bedöms fostret som icke livsdugligt på grund av allvarlig fosterskada. I omkring 1 fall av 10 per år beviljas abort efter vecka 21+6 på grund av sjukdom hos kvinnan som innebär risk för hennes liv om graviditeten fortsätter, men man försöker då rädda både kvinnan och barnet så det handlar då snarare om en prematur förlossning än en abort.[9]

Akut p-piller

Huvudartikel: Akut p-piller

För dem som omedelbart efter ett oskyddat samlag vet att de inte vill bli gravida finns numera receptfria akut p-piller att köpa på apoteken i Sverige och flera andra europeiska länder. Dessa tabletter är en akut preventivmetod[10] och ska inte sammanblandas med abort. De fungerar så att en eventuell ägglossning förskjuts, och därmed kan ingen befruktning ske. Om kvinnan redan haft ägglossning i samband med samlag fungerar inte akut p-piller eftersom det inte hindrar ett befruktat ägg att fästa sig i livmoderväggen.[10]

Abortdebatten i Sverige

En ledande förespråkare i Sverige för fri abort har varit och är RFSU.[11]

De största abortkritikerna finns inom organisationerna Livsval, den religiöst obundna organisationen Människovärde, samt inom Romersk-katolska kyrkan. Det finns även mindre grupperingar som Respekt och MRO-Människorätt för ofödda. Dessa organisationer argumenterar bland annat för att ofödda foster har människovärde då fostret har en unik uppsättning DNA och därför inte ska ses som en del av kvinnans kropp. Vidare har dessa grupper argumenterat för att gränsen för att rädda ett förtidigt fött barn tangerar den övre gränsen för abort i svensk lagstiftning och att man därför bör revidera lagstiftningen.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Abortion in Sweden, 23 juli 2009.