Abort

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Abort (data).

Abort, avbrytande av graviditet, betecknar inom medicinsk terminologi varje avbruten graviditet, och uppdelas i spontan abort (missfall) och provocerad abort alternativt inducerad abort. I mer vardagligt tal har abort kommit att beteckna endast provocerad abort, som är ett avbrytande av graviditeten på medicinsk eller kirurgisk väg. Man skiljer mellan terapeutisk abort, som utförs med hänsyn till moderns hälsa, och selektiv abort, där ett foster aborteras till förmån för det andras hälsa men där inget hot mot moderns medicinska hälsa finns. Ibland avslutas graviditeten med att embryot och graviditeten avslutas utan att livmodern stöter ut det, vilket kallas missed abortion. Om det är en flerbördsgraviditet är detta inte ovanligt och när det fullgågna barnet föds kan det foster som avvecklats födas fram tillsammans med moderkakan som ett så kallat papyrusfoster. Så länge en missed abortion kvarstår kan kvinnan inte bli gravid på nytt, varför behandling med nedan beskrivna metoder måste genomföras.

Spontan abort hos djur kallas kastning.[1] Hos hästar, som har svårt att fullfölja flerbördsdräktigheter, förebyggs att ston kastar flera foster genom att veterinär med hjälp av ultraljud utför selektiv abort på blastocyststadiet och tar bort alla befruktade ägg utom ett, som får gå till fortsatt utveckling.

Innehåll

[redigera] Inducerad abort

Vilken abortmetod som används beror på vad som är bäst för kvinnan, och den väljs alltid i samråd med kvinnan så långt som det är möjligt.

Bästa sättet att undvika riskerna med oönskade graviditeter och aborter är att använda preventivmedel. Om en preventivmetod har misslyckats för att man glömt ta ett p-piller eller kondomen hanterats fel, så är det möjligt att inom 72 timmar med ett akut-p-piller förhindra att en graviditet uppstår även om ägget befruktats. Detta läkemedelsintag förhindrar att livmoderslemhinnan byggs upp för implantationen och kvinnan får en menstruationsblödning. [källa behövs] Den här typen av läkemedel har ibland felaktigt benämnts som abortpiller, men det stämmer inte. Akut p-piller kan inte avbryta en påbörjad graviditet utan bara förhindra graviditet.

Om en graviditet uppstått och kvinnan önskar avbryta den är det bättre ju tidigare i graviditeten avbrytandet utförs. Laglig abort är mycket säkert och riskfritt oavsett när i graviditeten man gör den, men går snabbare och enklare ju tidigare i graviditeten det är. Graviditetslängden kontrolleras först med ultraljudsundersökning.

Innan en abort genomförs tas alltid klamydiaprov, ibland tas också andra prover. Detta är för att förhindra att en ev. klamydiainfektion får fäste i livmodern efter aborten och orsakar livmoder- eller äggledarinflammation (endometrit eller salpingit). Legala aborter är idag mycket säkra och de flesta komplikationer beror på en obehandlad sexuellt överförbar infektion.

Metoder som används är medicinsk eller kirurgisk abort. Vid tidig graviditet, upp till graviditetsvecka 8+6, är medicinsk abort vanligast. Detta anses vara den säkraste formen av abort eftersom kroppen lättare stöter ut graviditeten ju tidigare den är och det dessutom inte är en invasiv behandling.

Fram till vecka 13+6 är det även möjligt för kvinnan att genomföra en kirurgisk abort. Detta sker antingen i narkos eller med lokalbedövning. Detta är en invasiv behandling varför det finns en något ökad risk för infektion och skada på livmoderhalsen. Detta är dock mycket ovanligt vid en legal abort.

Motiven till sena aborter är till exempel att grava missbildningar hos fostret inte är förenligt med liv efter att navelsträngen slutat pulsera och klippts av. Ett exempel på sådant tillstånd är anencephali och motivet är att det är svårt för kvinnan att fullfölja en hel graviditet och tvingas föda ett fullgånget barn som ofelbart avlider när navelsträngen slutar pulsera. En del kvinnor känner heller inte av att de är gravida förrän sent, sk förträngd graviditet.

En kombination av sen upptäckt av graviditeten och kvinnans ålder är inte heller ovanlig: Den mycket unga kvinnan förstår inte att hon är gravid medan kvinnor i slutet av den fertila delen av livet tror att klimakteriet inträtt. Ibland är behov av sen abort en följd av så kallad fosterdiagnostik, då par som redan har svårt sjuka barn med ärftliga tillstånd, väljer att avbryta en pågående graviditet om de får besked om att det väntade (och önskade) fostret ärvt den genetiska kombinationen som krävs för en sjukdomsutveckling. Dessa mycket komplicerade situationer kan numera undvikas genom att preimplantatorisk diagnostik utvecklats och används. Bland de i "provrör" befruktade äggen kan då en blastocyst utan den olyckliga genetiska kombinationen väljas för implantation och fortsatt graviditet.

Vid sen abort skrivs kvinnan eller paret vanligen in på sjukhus, se nedan.

[redigera] Medicinsk metod

Vid medicinsk abort tar kvinnan hormontabletter (antiprogesteron) som förhindrar att graviditeten fortsätter då det graviditetsbevarande hormonet blockeras. Livmoderhalsen mjukas även upp. Två till tre dagar senare behandlas kvinnan med ett läkemedel som drar ihop livmodern och stöter ut livmoderinnehållet. Det kan göra ont när livmodern drar ihop sig varför kvinnan får smärtlindring samtidigt som de första tabletterna. Efter tablettintaget uppstår blödning, eventuell smärta och eventuellt även illamående. I regel kommer kvinnan till en gynekologisk mottagning för att få den första tabletten och får sedan med resterande tabletter hem och gör aborten hemma med endast telefonkontakt med sjuksköterska eller barnmorska.

Medicinsk abort kan göras till och med graviditetsvecka 8+6.

[redigera] Kirurgiska metoder

Kirurgisk abort görs fram till och med graviditetsvecka 13+6 (men är vanligast innan graviditetsvecka 12) och går ut på att man tömmer livmodern genom vacuumextirpation. Behandlingen inleds med att inta läkemedel som mjukar upp livmoderhalsen ett par dagar innan aborten. Man använder lokalbedöving lokalbedövning eller narkos och för via slidan in ett instrument som man använder för att tömma livmodern. Operationen tar bara några minuter och utförs av en gynekolog. Hela proceduren tar oftast en dag då kvinnan får stanna för observation efter aborten.

[redigera] Sent avbrytande

Efter vecka 11+6 genomförs en vakuumaspirering efter efter dilatering av livmoderhalsen. Efter vecka 13+5 används så kallad tvåstegs-metod, eftersom det finns risk för skador på livmoderhalsen eller livmodern vid en kirurgisk abort. Behandlingen inleds med att ta antigraviditetshormon (progesteronhämmare) två till tre dagar och livmodermunnen behandlas med uppmjukande hormon. På abortdagen får man fasta eftersom det kan behövas en skrapning efteråt. Man får under dagen tabletter som drar ihop livmodern och stöter ut livmoderinnehållet och även smärtlindring. Det gör ont när livmodern drar ihop sig och kvinnan kan må illa. Ju senare i graviditeten det är desto mer liknar det en förlossning. Ibland lossar inte moderkakan efteråt i vilket fall man gör en skrapning så att livmodern blir helt tömd. Efter att aborten bedömts som komplett får man äta och dricka och när blödningen avtagit får man åka hem. Det tar oftast en dag men kan ibland ta två dagar.

[redigera] Efter aborten

Efter aborten kan kvinnan blöda som en mensblödning upp till 4 veckor. Mensen kommer i regel inom 2-4 veckor. Under den tiden blödningen pågår skall kvinnan undvika samlag, simning och tamponganvändning pga infektionsrisken. I.o.m. att det finns ett sår i livmoderväggen där moderkakan suttit är kvinnan mer känslig för infektioner än vanligt. Efter ca 2 veckor kommer kvinnan på återbesök för att undersöka att aborten är komplett och att inga komplikationer uppstått.

[redigera] Historik

I den medicinska etiken har frågan om läkare eller annan sjukvårdsutbildad personal skall utföra aborter varit föremål för diskussion under mycket lång tid. Hippokrates, en grekisk läkare omkring år 400 f.Kr., förbjöd läkare att "förskriva fosterfördrivande medel", och uppfattningen att abort inte är förenligt med god etik är den klassiska synen. Parallellt har det hela tiden bland kvinnor funnits mer eller mindre väl dokumenterade kunskaper om fosterfördrivande, abortframkallande, medel, då kvinnor upplevt att det funnits ett behov av dessa. [2]

[redigera] Aborter i världen

Abortlagar i världen, klicka på kartan för beskrivning

Globalt sett är abortfrågan fortfarande kontroversiell. Sverige har, tillsammans med ett antal andra länder, en liberal lagstiftning.

I USA har kvinnor rätt till abort på ett sätt som ur flera aspekter är betydligt friare än situationen i Sverige - dels kan aborter göras betydligt senare och ofta utan samma intensiva kontakt med sjukvården som i Sverige. Samtidigt finns det stora grupper som motsätter sig abort. I Kina används provocerade aborter som ett medel mot överbefolkning. Det finns rapporter om att mycket sena aborter på nästan fullgångna graviditeter har utförts genom injektion av fosterfördrivande medel i livmodern. I det forna Sovjetunionen och dess satellitstater var både preventivmedel och aborter legala. På grund av bristen på preventivmedel användes aborter ofta istället för preventivmedel; många kvinnor har därför genomgått 8-15 aborter före 30 års ålder.

  • 1920 - Lenin legaliserar abort i Sovjetunionen.
  • 1935 - Island tillåter abort.
  • 1936 - Stalin ändrar abortlagen i Sovjetunionen för att öka befolkningstillväxten.
  • 1938 - Sverige tillåter en begränsad abort.
  • 1967 - "Abortion Act" godkänns i Storbritannien (utom Nordirland). De amerikanska delstaterna Kalifornien och Colorado tillåter abort.
  • 1971 - Abort ("Medical Termination of Pregnancy Act") legaliseras i Indien.
  • 1973 - USA:s högsta domstol beslutar i målet Roe mot Wade att delstatsförbud mot abort under första och andra trimestern bryter mot konstitutionen. Abort under tredje trimestern godkänns om kvinnans läkare anser att en graviditet är skadlig för hennes hälsa.
  • 1988 - Frankrike legaliserar hormonpillret Mifepriston för att kvinnor själva lätt ska kunna avsluta en tidig graviditet i hemmet i stället för senare på sjukhus.
  • 1993 - Polen förbjuder abort utom vid våldtäkt, incest, svåra missbildningar eller om graviditeten är livshotande för kvinnan.

Det görs uppskattningsvis 50 miljoner aborter i världen varje år. Av dessa är närmare 30 miljoner legala och nästan 20 miljoner är illegala abortingrepp.[3] Uppskattningsvis dör 68 000 kvinnor varje år i samband med en illegal abort, vilket motsvarar ungefär 0,3 procent av de kvinnor som genomgår en illegal abort.[4]

[redigera] Aborter i Sverige

Abort i Sverige lagstiftades först 1938. Enligt lagen var man tillåten att ta abort i Sverige på medicinska, humanitära eller rashygieniska skäl. Det betyder att om graviditeten kunde utgöra ett allvarligt hot mot kvinnans liv, om hon hade gjorts med barn genom våldtäkt, eller om det fanns en chans att hennes barn kunde få något slags allvarliga skador eller sjukdomar kunde abort göras. Lagen blev sedermera utökad 1946 och inkluderade då socialmedicinska anledningar, och återigen 1963 för att inkludera allvarliga fosterskador. En kommitté utredde huruvida detta tillstånd var likadant i varje individuellt fall, och som ett resultat av denna förlängda process, beviljades inte abort förrän mitten av den andra trimestern. Därför skapades en ny lag.

Den nuvarande lagstiftningen är 1974 års abortlag. Enligt den lagen kan du göra abort fram till slutet på den artonde veckan av graviditeten, och av vilken anledning som helst. Efter den artonde till den tjugoandra veckan behöver man tillåtelse från Socialstyrelsen som ofta ges på grund av att fostret eller modern inte mår bra.

Problemet är inte djupt rotat i Sverige och frågan om abort skall vara lagligt är inte ett stort politiskt problem.

I Sverige är definitionen av abort att graviditeten avbrutits före 28:e veckans slut och fostret fötts dött.[1] Om fostret fötts levande eller efter vecka 28 definieras det juridiskt som ett barn.[1] Allvarliga medicinska biverkningar och skador efter en abort är ovanligt för kvinnan när aborten utförs under medicinskt väl kontrollerade former. Så är förhållandena i Sverige och många andra länder som i lag tillåter kvinnor att avbryta graviditeter. I länder där provocerade aborter inte är tillåtna i lag, utförs därför aborter med hög grad av risk för kvinnorna, och illegala aborter är en av världens vanligaste orsaker till unga kvinnors död. Dödsorsakerna noteras då som blödning eller infektion, förgiftning och dylikt. I många av de länder som inte legaliserat abort råder också ofta religiösa förbud mot användning av preventivmedel.

Sedan 1975 har Sverige en lagstiftning (SFS 1974:595)[5] på området som ger den gravida kvinnan rätt att i varje situation själv bestämma om hon vill avbryta graviditeten upp till den 18:e graviditetsveckan[6], förutsatt att hon är svensk medborgare eller bosatt i Sverige, eller får särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. Sedan den 1 januari 2008 har kravet på att kvinnan ska ha anknytning till Sverige i 5 § abortlagen (1974:595) tagits bort. För dem som omedelbart efter ett oskyddat samlag vet att de inte vill bli gravida finns numera receptfria läkemedel att köpa på apoteken i Sverige och flera andra europeiska länder. Dessa tabletter är preventivmedel och ska inte sammanblandas med abort. De fungerar så att en eventuell ägglossning förhindras, och därmed kan ingen befruktning ske. Om kvinnan redan haft ägglossning i samband med samlaget har akut-p-pillret ingen verkan.

Fram till graviditetsvecka 9 kan en graviditet avbrytas med hjälp av läkemedel[7], vilket är den mest skonsamma metoden som flest kvinnor föredrar. Det är två läkemedel som ges, det första 2-3 dagar innan aborten skall genomföras. Denna tablett får kvinnan på en gynekologisk mottagning. Sedan får man genomföra aborten hemma (eller på en mottagning/sjukhusavdelning om man själv vill) genom att ta tabletter vaginalt som gör att livmodern drar ihop sig.

Fram till graviditetsvecka 13 kan aborterna även genomföras kirurgiskt[8] och kvinnan sövs alternativt får lokalbedövning före ingreppet. Vid senare abort görs en så kallad tvåstegsabort. Aborten går till stort sett till som en medicinsk abort men man får ligga inne på sjukhuset. Först får man en tablett som avbryter graviditeten. Efter två dygn får man tabletter som sätter igång värkarbetet. Efter aborten görs en undersökning av livmoderinnehållet och en eventuell skrapning av livmodern kan bli aktuell om aborten inte bedöms som komplett.

Sedan Sverige fick fri abort 1 januari 1975 har antalet aborter varje år pendlat mellan 30 000 och 38 000[9]. Före 1975 tilläts aborter under vissa omständigheter och från 1965 och fram till lagändringen ändrades praxis successivt så att kvinnor beviljades abortansökan med s.k. 2-läkarintyg.

Antalet tonårsaborter minskade kraftigt från 1975 (29,7 aborter per tusen kvinnor under 20 år) till 1995 (16,7). Därefter har antalet tonårsaborter åter ökat till 25,4 per 1 000 år 2006. Över 80% av alla kända tonårsgraviditeter avbryts.[10]

Senare aborter än dessa är förhållandevis ovanliga i Sverige. I allmänhet rör det sig då inte om oönskade, möjligen oplanerade, graviditeter. Då kvinnor och män idag är äldre när de skaffar barn ökar riskerna för allvarliga missbildningar på fostren. Många av de tillgängliga undersökningsmetoderna kan inte ge besked om fostrets hälsa förrän tidigast efter graviditetsvecka 16–18. Med tidsutdräkt för information, samtal, eftertanke och beslut så går minst två veckor från provtillfället till provsvar och beslut. Dessa fall handläggs akut på kvinnoklinikerna på grund av den mycket krävande psykosociala situationen som råder för paret ifråga.

I Sverige måste Socialstyrelsens tillstånd inhämtas för att aborter efter graviditetsvecka 18 skall få utföras [5][11]. I de fall Socialstyrelsen bedömer att kraven på synnerliga skäl är uppfyllda och beviljar abortansökan så rör det sig om grava missbildningar på fostret (till exempel avsaknad av storhjärna), sjukdom hos kvinnan, som havandeskapsförgiftning med komplikationer som HELLP eller i sällsynta fall svåra sociala förhållanden. Socialstyrelsen får aldrig ge tillstånd till sen abort om fostret kan antas vara livsdugligt och ha någon överlevnadschans, vilket enligt gällande praxis bedöms vara efter vecka 22.

[redigera] Debatt

Fördjupning: Abortfrågan

[redigera] Kritiker och förespråkare för fri abort i Sverige

En ledande förespråkare i Sverige för fri abort har varit och är RFSU.

De största icke-profana kritikerna är rörelser som organisationen Ja till livet, den Katolska kyrkan med undergrupperingar som Respekt och MRO-Människorätt för ofödda. I nationer där katolska kyrkan har en stark ställning så som i Irland och Polen och länder där islam är styrande är det brottsligt för vårdpersonalen att utföra ett abortingrepp).

Enligt Katolska kyrkan är ”abort något moraliskt ont”, och ”Direkt abort, dvs., avsedd som mål eller medel, står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen”.[12]

[redigera] Se även

[redigera] Referenser

  1. ^ [a b c] Nationalencyklopedin på internet den 2 januari 2007, uppslagsord abort.
  2. ^ Jakobsson, Svante & Jakobsson, Sten W., 1990
  3. ^ http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/A15D144C-EE18-4CA0-B141-48EED8D6F7B6/5496/Publ200506422.pdf
  4. ^ http://who.int/reproductive-health/publications/articles/article4.pdf
  5. ^ [a b] Abortlag, SFS 1974:595 (lagen.nu • Riksdagen)
  6. ^ http://www.sexaktuellt.com/sv-SE/segment.aspx?sectionID=2&show=2
  7. ^ http://www.sexaktuellt.com/sv-SE/segment.aspx?sectionID=2&show=6
  8. ^ http://www.sexaktuellt.com/sv-SE/segment.aspx?sectionID=2&show=6
  9. ^ http://www.socialstyrelsen.se/NR/rdonlyres/8971390B-0F54-4BC0-9ED3-FB2D41C7AC5D/7633/2007427.pdf
  10. ^ Aborter 2006; Officiell statistik från Socialstyrelsen
  11. ^ Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2004:4) om abort
  12. ^ Katolska kyrkans katekes. Vejbystrand: Catholica 1996, avsnitt 2271. ISBN 91-86428-64-0
v • d • r
Den mänskliga fortplantningen
Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Abort"