Romersk-katolska kyrkan
.jpg)
- Se katolska samfund för andra katolska samfund.
Romersk-katolska kyrkan, eller Katolska kyrkan som den vanligtvis kallas, hör tillsammans med de ortodoxa kyrkorna till de äldsta kristna kyrkorna. Katolska kyrkan hade drygt 1,18 miljarder medlemmar[1] 2009 runt om i världen och gör den till världens största kyrka. Anhängarna kallas romersk-katoliker eller vardagligt katoliker, även om det begreppet även omfattar andra katolska samfund.
Katolska kyrkan anser sig vara grundad av Kristus och betraktar biskopen av Rom, påven, som efterföljare i direkt nedstigande led till aposteln Petrus (apostolisk succession), vilken enligt katolsk lära av Kristus tilldelades överhöghet över de övriga apostlarna (Matteusevangeliet 16:18–19) – en överhöghet som påvestolen än idag anser sig förvalta. Den nuvarande påven heter Benedikt(us) XVI.
Innehåll |
[redigera] Tro
Den katolska tron är i sin helhet senast officiellt utlagd i Katolska kyrkans katekes (se nedan under Källor).
[redigera] Gud
Människan kan, enligt katolsk tro, få kunskap om Gud på två sätt: genom förnuftet och genom uppenbarelse. Genom förnuftet kan alla människor få kunskap om att Gud skapar och uppehåller världen,[2] att Han[3] är den yttersta källan och målet för allt skapat. Men Gud har också enligt katolsk tro uppenbarat sig för mänskligheten på olika sätt genom historien. I denna uppenbarelse visar sig Gud inte bara som skapare och uppehållare av allt skapat, utan också som kärlek och såsom treenig. Att Gud är treenig betyder, att Han är en men samtidigt existerar som tre personer: Fader, Son och Helig Ande som delar samma gudomliga natur.
[redigera] Jesus Kristus
Katolska kyrkan lär att Gud, som är kärlek, har sänt sin ende Son - sitt Ord (grekiska: Λόγος), andra personen i treenigheten – till mänskligheten. Gud, som enligt katolsk tro har skapat människorna till sin avbild men som mänskligheten har vänt sig bort från, utgav sin Son till mänskligheten, för att människans synder (bortvändhet från Gud) skulle förlåtas och världen därmed räddas eller, som det också kallas i detta sammanhang, frälsas. Han har blivit människa ”genom den Helige Ande, av jungfru Maria”[4] så att människorna, å sin sida, skall kunna bli upptagna i Guds inre, treeniga liv och kärlek. Detta kallas för inkarnationen.
Guds Son blev människa i Jesus från Nasaret. Jesus verkade offentligt under ett antal år runt år 30 i den då romerska provinsen Palestina, och blev korsfäst under Pontius Pilatus tid som romersk ståthållare där. Han återuppstod från de döda, undervisade under fyrtio dagar apostlarna, och uppsteg till himlen. Han sitter nu ”på Faderns högra sida”,[5] vilket betyder att Han blivit förhärligad av Fadern (första personen i treenigheten).
Kristus är enligt katolsk tro sann Gud och sann människa. Han har två naturer, en gudomlig och en mänsklig, men är samtidigt en person, Jesus Kristus.
[redigera] Kyrkan
Jesus samlade lärjungar omkring sig och av dessa utsåg tolv män till apostlar. Dessa lärjungar och apostlar är enligt katolsk tro den urcell som sedan blev Hans kyrka. Helig Ande ”utgöts” på den första pingsten, vilket räknas som kyrkans egentliga grundande. I apostlaskaran hade Petrus ett särskilt uppdrag,[6] ett uppdrag biskopen (påven) av Rom för vidare.
Det finns i katolsk teologi flera namn för kyrkan. Ett är ”Kristi kropp”[7] – kyrkan är Kristi lemmar på jorden sedan Hans upptagning till himlen. Ett annat är ”Kristi brud”[8] – kyrkan är det nya Israel, de trogna som ständigt väntar på sin brudgums (det vill säga Jesus Kristus) återkomst i härlighet på den så kallade yttersta dagen. Ett tredje namn är ”de heligas gemenskap” (communio sanctorum)[9] – de som genom dopet är upptagna i Kristi kropp har också del i Hans helighet. De som i denna mening är heliga sägs kunna vara på tre olika stadier i sin vandring mot målet, ibland refererat till som det himmelska Jerusalem: på jorden (”den stridande kyrkan”), i skärselden eller i fullbordan i himlen.
Kyrkan, Kristi kropp, ”subsisterar” (betyder ungefär ’förverkligas’) enligt katolsk tro i katolska kyrkan,[10] men kommer också till uttryck, om än på ett ofullständigt sätt, i andra kyrkor och kyrkogemenskaper.[11]
[redigera] Maria
Jungfru Maria vördas i hela katolska kyrkan som det främsta av helgonen. Maria är enligt katolsk lära Jesu moder, och därför också Guds moder i tiden. Katolska kyrkan lär också att Maria är född utan arvsynd och kroppsligen upptagen och krönt i himlen. Hon anses av katolska kyrkan vara den första människa som nått det himmelska målet, och vördas som en förebild och förebedjerska.
[redigera] Sakrament
Katolska kyrkans katekes beskriver sakrament på följande vis:
”Sakramenten är tecken som kan uppfattas med våra sinnen (ord och handlingar) och som är tillgängliga för vår mänskliga natur så som vi nu känner den. De meddelar på ett verksamt sätt den nåd som de betecknar i kraft av Kristi handlande och den helige Andes makt.”[12]
I katolska kyrkan finns sju sakrament:
- Dopets sakrament
- Konfirmationens sakrament
- Eukaristins eller altarets sakrament (se även mässa och mässoffret)
- Botens och försoningens sakrament eller bikten
- De sjukas smörjelse (även kallad sista smörjelsen)
- Vigningens eller ordinationens sakrament
- Äktenskapets sakrament
[redigera] Historia
För katolska kyrkans historia i Sverige se Katolska kyrkan i Sverige.
Begreppet katolska kyrkan nämns för första gången i ett brev från Ignatios av Antiochia, död cirka 107, och ordet ”katolsk” (grekiska: καθολικός) kan härledas från orden kata (från, enligt) och holos (det hela) och översätts ofta med ’universell’, ’allmännelig’ eller ’allmän’.
[redigera] Efter Konstantin
Efter en period av sporadisk men intensiv förföljelse från de romerska ledarna, deklarerade Konstantin den store år 313 i det milanesiska ediktet (”toleransediktet”) religionsfrihet i det romerska riket. Konstantin mottog enligt traditionen dopet på sin dödsbädd, och kallades den ”förste kristne kejsaren” av Lactantius och Eusebios.
Under medeltiden spreds den latinska kristendomen över hela västra och norra Europa. Under denna tid formades teologin av skolastiken, framför allt av teologen Thomas av Aquino. Under samma tid bildades också olika typer av klosterordnar som kom att få stor betydelse.
Splittringen mellan Väst- och Östrom (395) ledde till en gradvis separation av Öst- och Västkyrkan, då Västroms fall (476) kom att försvåra kommunikationen mellan öst och väst.
[redigera] Efter schismen 1054
År 1054 inträffade stora schismen (en schism med den östliga kristenheten), en brytning som blev definitiv då påvens sändebud lämnade en bannbulla på altaret i Hagia Sofia i Konstantinopel. Sedan dess har den romerska och de ortodoxa kyrkorna varit skilda åt, även om samtal mellan kyrkorna återupptagits på senare tid.
Vid tiden för de stora koloniseringarna kom katolicismen att spridas via spansk och portugisisk kolonisation till Latinamerika, Afrika och Indien.
Under senare delen av 1200-talet började kyrkan förlora sitt politiska inflytande som huvudreligion i Europa. Den feodala maktuppdelningen stärktes under denna period och dess furstar gjorde mer eller mindre anspråk på kyrkans stora rikedomar. Detta ledde till kyrkans förfall under senmedeltiden.
[redigera] Den nya tiden
Reformationen under 1500-talet gjorde att den katolska kyrkan förlorade i inflytande i stora delar av norra Europa. Man samlade sig till motreformation vid Konciliet i Trient 1545–1563. Kyrkan omorganiserades, nya ordnar bildades (till exempel Jesuitorden) samtidigt som kyrkan fick en mer militant prägel.
Andra Vatikankonciliet (1962–1965) hade signifikativ betydelse för hur katolska kyrkan skulle förhålla sig till det moderna samhället och omvärlden. Det anses av många vara 1900-talets viktigaste kyrkohistoriska händelse och en av de viktigaste händelserna i den katolska kyrkans historia. Företrädare för liberala inriktningar förespråkade en radikal reformation av kyrkan för att tilltala en ökande sekulariserad omvärld medan mer konservativa förespråkare argumenterade för bevarandet av traditioner.
Andra Vatikankonciliet producerade fyra konstitutioner, nio dekret och tre deklarationer. Efter konciliet deltar katolska kyrkan mer i ekumeniskt arbete.
1969 införde påve Paulus VI för den latinska delen av katolska kyrkan en ny mässordning. Som en följd kan gudstjänst i den romerska riten numera firas på andra språk än latin, som dock förblir den latinska kyrkans normerande språk också i liturgin. Man kan också notera att det Andra Vatikankonciliet skapade en debatt om huruvida katolska kyrkans doktriner eller dogma ändrats. Den 7 juli 2007 förklarade påve Benedictus XVI i sin skrivelse Summorum pontificum att den romerska ritens äldre form förblir en levande och aktuell del av den katolska kyrkans liv.
[redigera] Ekumenik
Katolska kyrkan menar sig vara identisk med den av Kristus grundade kyrkan. Ekumenik av det slag Nathan Söderblom stod för, kallad grenteorin och som innebär att varje samfund eller kyrka är jämställda, är därför oförenlig med katolsk lära. Fram till 1950-talet avvisades således ekumenik över huvud.
Påve Johannes XXIII och Andra Vatikankonciliet införde härvidlag en ny praxis, som mera tog fasta på goda relationer med medkristna än på läroskillnaderna. Bön med icke-katoliker tilläts i strid med tidigare kyrkolag.
Den 29 juni 2007 gavs det ut ett dokument av Vatikanens Troskongregation som berör det ekumeniska samarbetet med de protestantiska och ortodoxa kyrkorna. Dokumentet, benämnt Responsa ad quaestiones, som bär kardinal William Joseph Levadas signum, hänvisar till vad som beslutades under Andra Vatikankonciliet och därefter åter fastslagits av Vatikanen upprepade gånger, senast i dokumentet Dominus Iesus (2000). Dokumentet slår fast att, enligt katolska kyrkan, kan kyrkor utanför den katolska kyrkan, inte anses vara kyrkor i egentlig mening. Undantaget är de ortodoxa kyrkor vilka upprätthåller den katolska synen på sakramenten och prästämbetet.
Det slås också fast att enligt katolska kyrkan äger inte de protestantiska kyrkosamfunden de sanna sakramenten. När det gäller ekumeniska diskussioner skrivs det i dokumentet att ”dialog bara är konstruktiv om deltagarna visar trohet mot den katolska identiteten”.
Förhållandet mellan katolska kyrkan och de protestantiska kyrkor som inte har en negativ hållning till utlevd homosexualitet, däribland Svenska kyrkan, har försämrats [källa behövs] under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, i synnerhet efter hösten 2005 då kyrkomötet i Svenska kyrkan öppnade för välsignandet av samkönade parrelationer.[13]
[redigera] Källor
- Bergquist, Lars, Den heliga pyramiden: påven, Vatikanen och himmelrikets nycklar. Stockholm: Timbro 1992. ISBN 91-7566-248-5
- Beskow, Per, Katolskt ABC. Stockholm: Veritas förlag 2008. ISBN 978-91-89684-46-1
- Bischofberger, Erwin, Katolska kyrkan i fickformat. Stockholm: Veritas 2007. ISBN 978-91-89684-42-3
- Broomé, Catharina, Den katolska vägen: kortfattad troslära. Vallentuna: Hagaberg 1985. ISBN 91-86584-08-1
- Broomé, Catharina & Cottin, Catherine, I kyrkans mitt: kloster, ordnar och kongregationer. Stockholm: Proprius 1989. ISBN 91-7118-675-1
- Broomé, Catharina, Katolicismen: kyrkan, läran, missionen. 4 uppl. Uppsala: Katolska bokförlaget 1993. ISBN 91-85530-07-7
- Broomé, Catharina & Pålsson, Erik Kennet, Katolik i Sverige. Stockholm: Proprius förlag 1983. ISBN 91-7118-457-0
- Cavallin, Lars, Katolska kyrkan i världen av idag. Stockholm: Natur och kultur 1981. ISBN 91-27-00378-7
- Cavallin, Lars, Påvar i moderna tider. Ängelholm: Fredestad 2006. ISBN 91-86428-27-6
- Cavallin, Lars, Tro och liv i den katolska kyrkan. Stockholm: Natur och kultur 1982. ISBN 91-27-00388-4
- Hardon, John A., Pocket Catholic Dictionary. New York: Doubleday 1985. ISBN 0-385-23238-1
- Holmes, J. Derek & Bickers, Bernard W., Katolska kyrkans historia. Stockholm: Veritas 2006. ISBN 91-89684-28-1
- Katolska kyrkans katekes. 2 uppl. Vejbystrand: Catholica 2000. ISBN 91-86428-88-8
[redigera] Se även
- Filioque
- Förpliktade helgdagar
- Heliga Birgitta
- Inkvisition
- Investiturstriden
- Karmel
- Kastanjebanketten
- Kloster
- Laterankoncilierna
- Lista över påvar
- Ofelbarhetsdogmen
- Oremus
- Påven
- Responsa ad quaestiones
- Transsubstantiationsläran
- Trettioåriga kriget
- Vatikanen
- Sexuellt utnyttjande i romersk-katolska kyrkan
- Moder Teresa
- Antikatolicism
- Hugenottkrigen
[redigera] Fotnoter
- ^ Dagen: Allt fler katoliker i världen
- ^ Romarbrevet 1:20.
- ^ Gud refereras traditionellt till som ”Han” i katolska kyrkan. Gud anses dock vara varken man eller kvinna, även om man menar att såväl manliga som kvinnliga egenskaper återspeglar något av Guds egenskaper. Se Katolska kyrkans katekes, § 370.
- ^ Nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen
- ^ Nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen
- ^ Matteusevangeliet 16:18.
- ^ Jfr. t.ex. Första Korintierbrevet 12:27.
- ^ Jfr. t.ex. Uppenbarelseboken 21:2.
- ^ Jfr. t.ex. Första Petrusbrevet 1:15f.
- ^ Lumen gentium, 8:1.
- ^ Se t.ex. dokumenten Dominus Iesus och Responsa ad quaestiones.
- ^ ”Kristi verk i liturgin (1084)”. Katolska kyrkans katekes. http://www.katekesen.se/index.htm?kkk1066-.htm#1084.
- ^ http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/km/2005/nyheter/nyheter-03.shtm
[redigera] Externa länkar
- Vatikanens officiella webbplats
- Stockholms katolska stift
- Sveriges Unga Katoliker
- Stockholms Läns Unga Katoliker
- Katolska kyrkans katekes på svenska på internet
[redigera] Några katolska församlingar i Sverige
- Kristus Konungens församling, Göteborg
- Sankta Eugenia församling, Stockholm
- Heliga Trefaldighets katolska kyrka i Jakobsberg, Järfälla, Stockholm
- Katolska domkyrkoförsamlingen, Stockholm
- Sankt Lars församling, Uppsala
- Sankta Maria Katolska församling, Halmstad - Oskarström
