Albrekt av Preussen (1809–1872)
.jpg)
Albrekt av Preussen, född 4 oktober 1809 i Königsberg, död 14 oktober 1872 i Berlin, var fjärde sonen till kung Fredrik Vilhelm III, därmed yngre bror till kejsaren Vilhelm I av Tyskland, och general.
Albrekt hade 1866 i preussisk-österrikiska kriget en kavallerikår och i 1870-71 års krig en kavalleridivision, med vilken han bland annat deltog i operationerna mot franska Loire-armén. Efter krigets slut blev Albrekt generalöverste.
Albrekts residens i Berlin från 1830 till sin död var det efter honom uppkallade Prinz-Albrecht-Palais på Wilhelmstrasse 102, där idag museet Topographie des Terrors står.
Familj
Han var 1830-1849 gift med sin kusin prinsessan Marianne av Nederländerna (död 1883) och ingick efter skilsmässa från henne, 1853, morganatiskt äktenskap med friherrinnan Rosalie von Rauch (dotter till general Gustav von Rauch, död 1879), som upphöjdes till grevinna von Hohenau.
Barn
- Charlotte av Preussen (1831-1855); gift på Charlottenburg 1850 med Georg II av Sachsen-Meiningen (1826-1914)
- Albrekt av Preussen (1837-1906); gift i Berlin 1873 med Marie av Sachsen-Altenburg (1854-1898)
- Elisabeth (f. och d. 1840)
- Alexandrine av Preussen (1842-1906); gift i Berlin 1865 med Wilhelm av Mecklenburg-Schwerin (1827-1879)
- Georg Albrecht, greve von Hohenau (1854-1930); gift 1:o 1878 med friherrinnan Laura Saurma von und zu der Jeltsch (1857-1884); gift 2:o 1887 med Margarethe zu Hohenlohe-Oehringen (1865-1940)
- Bernhard Wilhelm, greve von Hohenau (1857-1914); gift 1881 med Charlotte von der Decken (1863-1933)
Wikimedia Commons har media som rör Albrekt av Preussen (1809–1872).
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Albrekt, prins av Preussen, 1904–1926.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Albrecht von Preußen (1809–1872), 7 december 2011.