Ametist

Ametist
Fakta
Kategori	Mineral
Grupp	Kvarts
Kemi	Kiseldioxid SiO2
Färg	Violett, Rödviolett
Streckfärg	Vit
Kristallsystem	Triagonal
Brott	mussligt, sprött
Mohs	7
Ljusbrytning	1,544-1,553
Dubbelbrytning	+0,009
Spaltning	ingen
Densitet	2,63-2,65
Dispersion	0,013

Ametisten är en ädelsten, en purpur- till violett färgad varietet av mineralet kvarts. Den är den mest populära av kvartserna. Namnet kommer från grekiskan och betyder oberusad.

Färgen uppkommer som en kombination av inlagrade järnatomer och joniserande bestrålning.^[1] Ametisten kan ändra färg vid höga temperaturer och används för att tillverka citrin. Dock är inte alla citriner brända ametister. Ametisten består av kiseldioxid. De vanligaste fyndplatserna för ametisten är först och främst Brasilien, men den finns också i Uruguay och Madagaskar. Man kan hitta ametist i Sverige också, i Dannemora, Grängesberg och Dalkarlsberget. En känd förekomst, numera fridlyst, ligger vid sjön Ärten i Dalarna. En annan förekomst ligger nära Långsjön i Surahammar.^[2] Ametisten växer alltid på ett underlag. Den förekommer i sprickor, vaskmalm och i druser. Ametisten liknar och kan därför förväxlas med till exempel flusspat, kunzit, fluorit och turmalin.

Ametisten var en populär smyckesten under medeltiden och renässansen. Den var åter populär under 1800-talet i empir- och nyrokokosmycken. De norska kunga- och drottningkronan från 1818 respektive 1830 är besatta med ametister.^[3]

Örhänge med taffelslipade ametister, slätfattning. Från 1600-talets andra hälft. Livrustkammaren

Noter

^ Walter Schumann, Ädelstenar och Prydnadsstenar, Världens alla arter och varieteter, 13:e utökade och uppdaterade upplagan, sidan 13, ISBN 978-91-6319-069-8
^ Lars-Håkan Hedin, Mikael Jansson, Mineral i Sverige, sidan 92, ISBN 978-91-88528-58-2
^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

Denna geologiartikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att lägga till den.

Wikimedia Commons har media som rör Ametist.
Bilder & media

[1] Walter Schumann, Ädelstenar och Prydnadsstenar, Världens alla arter och varieteter, 13:e utökade och uppdaterade upplagan, sidan 13, ISBN 978-91-6319-069-8

[2] Lars-Håkan Hedin, Mikael Jansson, Mineral i Sverige, sidan 92, ISBN 978-91-88528-58-2

[3] Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000

[1]

[2]

[3]