Grängesberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 60°4′30″N 15°0′28″Ö / 60.07500°N 15.00778°Ö / 60.07500; 15.00778
Grängesberg
Tätort
Gruvarbetarbostäder vid Stora Hagen
Gruvarbetarbostäder vid Stora Hagen
Land  Sverige
Landskap Dalarna
Län Dalarnas län
Kommun Ludvika kommun
Församling Gränge-Säfsnäs församling
Koordinater 60°4′30″N 15°0′28″Ö / 60.07500°N 15.00778°Ö / 60.07500; 15.00778
Area 771,58 hektar (2010)
Folkmängd 3 481 (2010)[1]
Befolkningstäthet 4,51 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod 6556
Grängesbergs läge i Dalarnas län
Red pog.svg
Grängesbergs läge i Dalarnas län

Grängesberg är en tätort i Ludvika kommun, beläget i södra Dalarna (Dalarnas län). Orten har omkring 3 500 invånare. Malmbrytningen i Grängesbergs gruvor påbörjades på 1500-talet och var fram till nedläggningen 1989 Sveriges tredje största järnmalmsgruva.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Orten dominerades tidigare av järnmalmsbrytningen vid Grängesbergs malmfält som pågick från 1500-talet fram till 1989. I januari 1990 gick det sista malmtåget från Grängesberg till Oxelösund.

Grängesbergsbolaget hade under en lång period världens största järnmalmsflotta och vid sekelskiftet 1899-1900 var Grängesbergsbolaget Sveriges mest lönsamma företag. Under denna period växte Grängesberg mycket snabbt, under tio år tredubblade samhället sin befolkning. Malmfältet i Grängesberg var Bergslagens största och den största enheten var det en kilometer långa Exportfältet.

I början av 1900-talet drevs gruvdriften under jord och i början av 1970-talet bröts i Grängesberg upp till fyra miljoner ton malm per år. Gruvdriften resulterade i sprickbildning i marken närmast dagbrottet och under 1970-talet genomförde man en flytt av samhällets centrum cirka 500 meter österut. Husgrunderna från byns tidigare centrum, i folkmun kallat Gamla Grängesberg, ligger nu till stor del bakom avspärrningar.

Ortnamnet innehåller sockennamnet Gränge, numer Grangärde, och ordet berg i betydelsen bergverk eller gruvfält.

"GRUFA" i Grängesberg är en förening som syftar till att skapa en permanent utställning för att skildra gruvarbetarnas fackliga och sociala arbete. Föreningen vill genom professionell forskning kring gruvsamhället ge en bild av gruvarbete, livet i gruvsamhället och gruvarbetarnas insats i samhället.

Historisk elkraftöverföring[redigera | redigera wikitext]

Grängesbergs gruvor blev även internationell kända för överföring av trefasväxelström. Världens första kommersiella kraftöverföring genomfördes i Sverige 1893 mellan Hällsjön och Grängesberg, en sträcka av cirka 15 kilometer. Elkraften drev lampor, pumpar och motorer. Det var en helt ny teknik – innan dess kunde man bara överföra kraft mekaniskt över kortare sträckor med hjälp av stånggångar.

Historiska bilder[redigera | redigera wikitext]

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Grängesbergs största privata arbetsgivare är Spendrups bryggeri. Bryggeriet köptes 1923 (då var namnet "Grängesbergs bryggeri") av Louis Spendrup, son till Jens Fredrik Oscar. År 1982 bytte "Grängesbergs Bryggeri AB" namn till "Spendrups Bryggeri AB".

Atlas Copco GIA är en av Ludvika kommuns största arbetsgivare. Här utvecklas och tillverkas maskiner som används inom gruv-, tunnel- och entreprenadindustrin över hela världen.

År 2003 startade Svenska Filminstitutet ett kulturhistoriskt filmarkiv i Grängesberg. Detta filmarkiv består till stor del av svenska folkets egna filmade minnen och berättelser. För att rädda den svenska smalfilmen startade Filminstitutet på regeringens uppdrag en riksomfattande räddningsaktion, och ett nationellt filmarkiv etablerades i Grängesberg. Filmerna bevaras i klimatkontrollerade utrymmen, som garanterar deras hållbarhet. Sedan den första januari 2011 är Kungliga Biblioteket huvudman för Filmarkivet i Grängesberg.

Bostadsområden[redigera | redigera wikitext]

Stora Hagen, juli 2013.
Källfallet, juli 2014.
  • Stora Hagen (Arbetarbostäder från slutet av 1800-talet med museilägenhet)
  • Källfallet (Arbetarbostäder från slutet av 1800-talet. Står i dagsläget (2014) delvis tomt, upprustning har börjat)
  • Grotfallet
  • Öraberget
  • Sporrtorp
  • Örntorp
  • Själkenstorp
  • Björkås
  • Björktorp
  • Laritstorp
  • Knusselbo (Bergslagsbyn)
  • Norrmalm
  • Blåns
  • Gudmundberget
  • Sandudden
  • Hörks Hage
  • Lomberget

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

  • Grängesbergs gruvor med Mojsen Gruvcentrum och Maskinhusets konstutställningar, ingår i Ekomuseum Bergslagen.
  • Cassels donation, konserthus uppfört år 1900 på initiativ av den tysk-engelske finansmannen sir Ernest Cassel. Ingår i Ekomuseum Bergslagen.
  • Lokmuseet med cirka 160 järnvägsfordon från 1850- till 1960-talen, ingår i Ekomuseum Bergslagen.
  • Lombergshjulet vid södra infarten till Grängesberg.
  • Motor & nostalgimuseet med bland annat bilar, skogsbruk, radio, foto och film samt några historiska butiker.
  • "Skutborraren" är en stor träskulptur skapad av konstnären och träsnidaren Vilhelm Asplund. Verket invigdes den 24 november 1996 och är placerat på centrala torget vid järnvägsstationen. Den borrande bergsmannen är en symbol för en flerhundraårig gruvepok i Grängesberg.
  • Stora Hagen, bruksgata med gruvarbetarbostäder från 1898 (renoverat 1989-90). Hus nr 22 ingår i Ekomuseum Bergslagen.

Bilder, Grängesberg och omgivning[redigera | redigera wikitext]

Sport[redigera | redigera wikitext]

I Grängesberg finns ett bandylag som spelar i division 1 (2007). Grängesberg har ett fotbollslag, IFK Grängesberg som 2008 spelar i division 4 Dalarna. Som bäst har man spelat i division II, åren 1932-34 och 1936-1939. Grängesbergs orienteringsklubb OK Malmia vann tiomilaorienteringen 1965.

Kända personer från Grängesberg[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Grängesberg 1950–2010[2][3]
År Folkmängd Areal (ha)
1950
  
5 934
1960
  
5 879
1965
  
5 822
1970
  
5 959
1975
  
5 887
1980
  
5 266
1990
  
4 545 778
1995
  
4 223 781
2000
  
3 788 781
2005
  
3 532 782
2010
  
3 481 772

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ ”Folkmängd i tätorter 1960-2005” (PDF). Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  3. ^ ”Folkräkningen den 31 december 1950, totala räkningen folkmängd efter ålder och kön i kommuner, församlingar och tätorter, statistiska centralbyrån 1954”. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_3.pdf. Läst 1 februari 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]